fredag, maj 11, 2007

Tyvärr inga bilder idag heller.

Har stickat vidare på min "Shaped Triangle" och nu kommit till spetskanten. Börjar oroa mig för om garnet ska räcka. Enligt mönstret skulle det gå åt 1070 meter och jag bunkrade upp med 1200 men så är det det där med att sticka provlappar. Nä, just precis, jag gjorde det inte denna gången heller.

Jag vet inte om det är jag som har otur med tänket men jag resonerade som så att det kunde kvitta med masktätheten för det resulterar bara i att storleken blir antingen mindre eller större och eftersom storleken, i det här fallet, inte spelar den minsta roll så blir det bli bra vilket som. Men så kommer den där andra rösten in och säger "men om du nu stickar löst som han med horn på...?". Så nu är jag lite villrådig. Faktiskt. Och jag som har fått papper på att jag inte är så korkad som jag känner mig....

Jo, det är så att jag har gjort tester på Arbetsförmedlingen och jag blev ganska förvånad över resultaten. De flesta i varje fall. Vad gäller matten så var det ingen nyhet. Jag är verkligen ingen naturbegåvning! Men det är faktiskt inget jag direkt ligger sömnlös över. När det gäller ord var det egentligen heller ingen nyhet. Jag har alltid haft god hand med ord och bokstäver men att jag skulle toppa resultaten på flera av "ordtesterna" trodde jag aldrig. Resten av testerna hamnade jag över medel i olika hög grad. Det jag mest av allt är förvånad över är att jag faktiskt tänker ganska logiskt. (Se där, till och med er har jag lurat!) Har alltid haft intryck av att jag i många lägen har ett helt annat sätt att tänka än stora flertalet.

Några av testerna pekar också på att jag har koncentrationssvårigheter och blir otroligt störd av ljud. Och det var väl både väntat och oväntat. Jag trodde nog inte att det skulle vara så tydligt men, men. Trots det är jag nog mest glad över att jag faktiskt inte är så otroligt korkad som jag ibland känner mig. Det skulle varit intressant och sett vad motsvarande resultat hade blivit några år innan jag gick i väggen.

Får väl återgå till stickning igen efter denna utläggningen. Påfågelsjalen har inte blivit ett endaste ynka varv längre sedan sist. Den är ju så tråkig och inte gör det minsta nytta att garnet är underbart att klämma på. Försöker ge mig själv restriktioner typ "Jag får inte sticka på stora sjalen förrän efter minst tre mönsterrepetitioner på silkesjalen" men jag lyder ju inte. Helt obstinat och fullständigt hopplöst odresserad är jag. Försökte med moroten (ja,ja, mutan då) "När jag stickat klart Dotterns sjal kan jag gå och köpa några nystan riktigt fint garn till mig själv". Men gör det någon nytta? Nähä, du. "Jag är inte sugen på att köpa minsta lilla fiber just nu". Och det är ju liiiiite oroande måste jag erkänna. Att inte känna sug efter mera garn. Tror min själ jag får gå och tempa mig!

Short in english:

Sorry no pix today either.

"Shaped Triangle" grows and I have now reached the lace edging. Worrying about if I have enough yarn. Pattern asks for 1070 m and I have 1200 but then again I didn't swatch this time either. Maybe I have bad luck with my thinking but I was sure 1200 m should be enough. Well that was before the inner voice started to anoy me with it's "What if you knit very loose....?". I'm trying to convince myself that I like to live "dangerous". Don't think I will succeed though.

The status for Daughter's "Feather and Fan" silk shawl is the opposite. It hasn't grown with a single round. The yarn is wonderful and so soft but it doesn't matter. It is still a booooring knit. One could think that restrictions like "I may not knit on the big shawl until I have knitted at least three more pattern repeats" would do but I don't obey. I am hopeless. Tried "When I am finished with the silk shawl I can buy myself some fancy goodies". Does that make progress? The only answer I get is "I'm not in the mood for new fibers". Does that worry me or not? Not feeling up to more yarn? I can hardly believe it. I must be sick. Think I have to go take my temperature!


fredag, maj 04, 2007

Tiden går helt galet fort och fast jag borde ha all tid i världen försvinner den bara i ett suddigt "blörr". Vad jag gjorde igår minns jag knappt och än mindre vad jag gjorde förra veckan. På stickfronten händer inte särskilt mycket åt gången. Speciellt inte på min "Shaped Triangle" med 435 maskor, tror jag det var på senaste varvet. Det är en stickning som bara plockas fram när lite mer tid finns till förfogande. Betydligt lättare är det med mitt andra pågående projekt.

En stola i påfågelsmönster i det underbara, tokvackra silket från SOL-silke. Det är inte bara slående grannt att titta på utan även en njutning att sitta och klappa. Vänta, vänta.... så ja, nu har jag suckat djupt av salighet med ett fånigt leende på läpparna. Enda "men"-et är mina metallstickor. De är inte den bästa kombinationen ihop med det slinkiga silket. Här skulle egentligen inget annat duga än lyxiga stickor i ebenholts eller rosenträ. Inte för att jag har en aning om hur de känns att hålla i - har inte haft nöjet att stifta närmare bekantskap med dem - men det känns som om det är det enda som håller samma klass som garnet.

Hade långa funderingar om vad jag skulle använda för mönster till silket. Hade från början bestämt att jag skulle sticka enligt Solveigs sjalmönster nr 4 men när jag sen fick garnet i händerna var det inte lika självklart. Provstickade olika alternativ men till sist var det Dottern som knäckte nöten. Lite irriterad blev jag dock på mig själv att jag inte hade kommit på det för jag menar, vem är det i denna familjen som stickar, men den känslan försvann snabbt när jag såg resultatet. I stället övergick den i stolthet över att hon har "öga" för fibrer. Och Dottern, hennes balklänning och sjalen kommer att bilda en enastående enhet!

Time goes by in a crazy speed and even though I should have all time in the world days just passing by all blurred. Hardly remeber what I did yesterday not to speak off a weak ago. Not much action knitting wise. Especially not on my "Shaped Triangle" with 435 stitches last time counting. It's a wip that get my attention only when I have a little longer breating-spaces. It is a lot easier with my other wip.

A stola in feather and fan pattern in the wonderful, insanelly beautiful silk from SOL-silke. It is not only striking grand to lay eyes on, it is also a pure enjoyment to sit and pad. Wait, wait... well then, now I have sighed deep with a overwhelmed yet silly smile on my face. The only "but" is my metallic neeldes. It is not the best combination along the slippery silk. Actually nothing less than luxurious needles in ebony or rosewood would do. Not that I know how it feels to knit with theese kind of blessings - never had the pleasure to make a closer acquaintance - but it feels like it would be the only suitable company for this amasing yarn.

When I got the yarn in my hands I was doubtful about what pattern to use. The one I first decided suddenly didn't feel appropriate. Made some swatches but it was Daughter that finally solved the problem. Was shortly anoyed with myself why I didn't think of that pattern (I mean who is the knitter in this family?) but the feeling blowed away in a rush and transformed into proudness when I saw the result. She sure has an eye for fibers, Daughter. And she, her ball dress and the stola will make a breath taking sight together!