Konststycket

Det är nästan två veckor sedan förra inlägget. Även om jag blogghoppat har inspiration för eget skrivande saknats. Likaså bilder på färdiga alster.

Det största som hänt är att dottern kommit hem igen. Lycklig, rik på upplevelser och brun som en "Mor Annas"-pepparkaka. Hon hann bara vara hemma några dagar innan hon åkte vidare för visit hos pojkvännen i Halmstad.

Sonen är också iväg, på fyra dagars scoutläger. Givetvis började de svenska monsunregnen i lagom tid för hans avresa. Nåja, regnställ, stövlar och diverse ombyten är nerpackade och scout som han är bör det inte gå någon nöd på honom.

Det är tur att bonussonen varit hemma ännu en vecka. När han varit hos flickvännen har det varit skrämmande tomt i huset. Har sagt det förut, det är lika bra att vänja sig, men att säga är inte samma sak som att ta in. Det har jag alltså gjort nu. Trodde inte att livet kretsade så mycket kring barnen och deras aktiviteter som det faktiskt gör. Ny livsstrategi ska läggas tillsammans med mannen så att vi kan fortsätta vårt gemensamma liv ihop även sen barnen flyttat ut. Några år har vi trots allt på oss, sonen är bara elva. Vilken tur att vi har en hel del gemensamma intressen!

Almost two weeks since last blogging. Even if I bloghopped inspiration for own writing's been lacking. Pictures too.

Biggest event is daughter's back home. Happy, full of experiences and tanned like a "Ma Annas"-gingerbread. Only home for a few days then off again to see boyfrend in Halmstad.

Son is away too, four days jamboree. Of course swedish "monsun rains" started just in time for his trip. Well, dressed for heavy rain and with several change of cloths packed he'll be just fine. He's a scout isn't he?

Luckily bonus son's home another week. When he's at girlfriends house it's terribly empty at ours. Said it before and I say it again, better get used to it. But saying and getting it isn't the same. I think it finally schrunken in. Never realised life was so much about children and there activitys as it is. New life strategies needs to bee planned together with husband to continue our married life after children moved out. We have some years left though, son's only eleven. Fortunate we have some common interests.

Åter till stickningen. Har ett nästan färdigt par Broadripple socks. Mina är enfärgade, bruna. Känner mig lite glad över det första paret stickade efter mönster på engelska. "We call them pirates" är helt klar. Knappar till babykoftan är inköpta. Förstår inte att vägen till att sy i är så lång. Shedir II är också färdig.

Håller på att vela alldeles fruktansvärt. Är så himla sugen på att sticka mig en sjal men kan inte bestämma mig för vilken. Vadå i-landsproblem? Hade egentligen bestämt mig för att göra de 3-4 saker klara som jag "måste" innan jag går igång med sjalen men det slutar bara med att jag repar upp det jag åstadkommit efter 7-8 centimeter. Enda sättet att känna tillfredsställelse med "måste"-sakerna är kanske att göra både och?

Back to knitting. Almost finished a pair of Broadripple socks. Mine is plain brown. Feel happy about my first pair knitted from an english pattern. "We call them pirates" is done. Have bought buttons for baby cardigan. Why is it so hard to start sew them on? Shedir II is also done.

Can't come down to a decision. I want, so bad, to knit myself a shawl but can't decide wich one. Serious problems, ey? Have 3-4 "must do"-things I should do before cast on for the shawl but it always ends up me frogging 7-8 centimeters of what I have done. Is only way to satisfaction with "have to do"-things, doing both?