Hon kommer hem i natt, ett dygn försenad, min Plutteluttesnutteglutta! Fast jag vågar nästan inte tro det innan hon är här. Längtar så!

Och i morse missade jag ännu en Wollmeise-uppdatering. Sju minuter - sen är allt borta. Hörrni, ni är värre än Egyptens gräshoppor.

Magsjuk!

Nu kunde det få räcka för det här året och alla nästkommande tio år. Har aldrig varit så här ofta sjuk förut och jag begriper inte varför jag är det nu. Förutom att ofrivilligt granskat toastolen i närmaste laget har jag sovit, lyssnat lite på talbok, blogghoppat och stickat några varv. Och i stället för att sitta här och tycka aningen synd om mig själv försöker jag fördriva sådana meningslösa tankar på flykt med lite eget bloggande.

På vantfronten en del nytt kan man säga. Skulle kunna kalla mig för kamikazestickare eftersom jag nu är inne på min tredje udda vante. Håller på att driva mig själv till förtvivlans rand över min envetna vägran att sticka provlappar. Väl korkat kan man tycka när garnet till par nummer två också tog slut på förstavanten. Kanske inte bästa sättet att försöka motarbeta det egna kontrollbehovet och perfektionismen men nån gång måste man väl lyckas? Kanske genom att gå ner i maskantal och sticka mindre storlek som är den lösning jag testar till tredje vanten? Fast det kommer kanske bara sluta med att jag i ren förtvivlan dränker mig själv i ett hav av udda vantar.

Nu måste jag nog ta och krama kudden en stund. Det är arbetsamt att slåss mot egenkrav och magbaciller.

Kära Modern har fullgjort sitt uppdrag, en styck hexagonfilt är färdig.

Någon som förvånas över att den ännu är oblockad? Kan då förklara att den är något bredare än man ser på bilden. där den hänger över gungstolen som Storasystern med familj tyckte var en lämplig present när jag fyllde (45) år senast, och så är den dubbelt så lång. Filten är virkad i ett ganska tjockt bomullsgarn med en 5,5 mm:s virknål . Och så väger den ungefär 300 kg. Det är därför den här otroligt vackra skapelsen ännu inte nått sin fulla potential. Om man säger så, alltså.

Men jag stannar fortfarande till och tittar på den flera gånger varje dag trots att den funnits hos oss i ett par månader nu. Det är nog den vackraste filt jag sett.






Något helt annat: Dottern är i Gambia. Hon är nog den som pratar mest i familjen så här är ganska tyst nu. Saknar henne. Väldigt, väldigt mycket. På fredag kommer hon hem igen. Vilken tur!

---

Inspirerad av många andras turer på dansgolvet valde jag lämplig låt, drog igång Spotify på hög volym och kastade mig in i en spasmisk "Panelhönedans" (Svägerskans benämning på linedance).

Har länge haft vantar på min "vill göra"-lista och jag har gjort ett par ganska tama försök också men nu tänkte jag en gång för alla lära mig behärska konsten. Begav mig in i klädkammaren och drog fram en låda med 25-grams ull-härvor från sent 80-tal vilket kändes speciellt passande med tanke på låtvalet. Härvorna har följt mig genom alla år och eftersom 80-talet var min snyggaste period var det inte mer än rätt att de äntligen skulle få skåda ljuset.

Som övningsobjekt valde jag två, lite tillbakadragna, färger och förvissade mig om att det fanns minst en härva till av varje färg till vante nummer två. De starkare färgerna, som gärna rör sig mitt i blickpunkten på dansgolvet, får snällt lov att vänta tills tekniken behärskas. Och jag stickade och stickade och när jag kommit till en nästan färdig tumme var jag mer än nöjd med resultatet. Här har jag fått till en jämn och fin stickning, randning med nästan osynlig övergång mellan färgerna och tumkilen ser jättebra ut. Då tar det bääääsch garnet slut. Men det är ju hur lugnt som helst eftersom jag har mer!






Vad ska jag säga? Det var tydligen mer dunkelt på dansgolvet än jag insåg och rätt som det var drattade jag på rumpan mitt i den vilda dansen. Tror jag ska gotta mig lite till åt det fina resultatet innan jag repar upp och börjar om med nya färger. Men denna gången ska de vara vilda, lite galna och vackra. Precis som jag var då!

Percy-sjalens eventuella framtid är fortfarande oviss. Garnet, handfärgad alpacka från Stäket, är ljuvligt och kanske vill jag inte att arbetet ska vara helt förgäves så jag funderar vidare ett tag till på om jag kan få ihop en bra lösning med egen fortsättning. Har inte tänkt särdeles mycket på det hittills utan bara stoppat undan stickningen tills vidare. Det vore trevligt om garnet äntligen fick bli till något på riktigt eftersom det repats upp ett par gånger tidigare från andra saker som inte ville bli.




Restgarnsmössan ska jag repa upp en bit för att göra om intagningarna på skulten. Det är de som blivit förfärligt fula och jag tror det är därför det inte känts riktigt bra med mössan. Förutom ovissheten om den ska passa ett litet barnhuvud förstås. Utgick från ett mönster i den här boken och använder tunnare garn och stickor. Har också varit och tjuvmätt på en maskinstickad mössa i liknande modell när jag var på stora köpcentrat senast. Utifrån det verkar storleken okej men hur slutresultatet blir vet jag ju ändå inte förrän mössan sitter på rätt huvud.





I väntan på att tankarna skulle klarna och beslut skulle formas började jag på en annan liten sak. Mönster hämtat från "Knit. 1" och färdig version kan ses här också. Påbörjade en till mig själv tidigare men den blev alldeles för stor, något som verkar vara ganska allmänt enligt Amys blogginlägg, så den är redan froggad. Precis som i fallet med föregående skapelse har jag använt tunnare garn (Drops Alpaca) och stickor (2,5 mm) än mönstret angav. Därför är även här osäkerheten stor om ifall baskern ska passa eller inte men det finns väl alltid något huvud att sätta den på även om det bara skulle tillhöra en docka.

Har känt mig sliten sen Stockholmsäventyret och fattar fortfarande inte (hur det nu är möljigt) att roligheter tar så hårt på mig. Helgen har också varit hektisk utifrån mina mått mätt eftersom vi hade kalas för högt älskade Mannen igår. Trots att det var ett söndagskalas och gästerna var här i lagom tid för att äta lunch och sen åkte hem ganska tidigt är jag jättetrött idag. Därför njuter jag extra mycket av min lediga måndag och tänker tillbringa dagen i lättjans tecken. Näst på tur står en stor kopp te och återgång till den mjuka, luddiga alpackan. Vad gött jag har det!

Stickholm, ooops, Stockholm var intensivt och fantastiskt kul. Stan visade sig från sin allra bästa sida i underbar höstskrud. Jag tror knappt jag har kommit ikapp mig själv efter alla intryck och upplevelser trots att jag besökt de flesta platser en, två och ibland tre, gånger tidigare. Kära Systrarna var de mest tacksamma reskamrater man kunde ha. Det hade jag aldrig kunnat ana under tiden, för så länge sedan, när vi som mest pucklade på varandra med knutna nävar.

De här två hjärterara Systrarna ställde upp på alla mina infall och idéer och mest fantastiskt av allt, redan på fredags- morgonen stod vi och frös i snålblåsten utanför mässan i Kista, 40 minuter innan dörrarna öppnades. Väl där inne gav de mig fullständigt fria tyglar så jag kunde frottéra mig med det ena ljuva nystanet efter det andra. Emellanåt sprang vi på varandra och passade då på att kolla av läget och min oro var stor vid varje tillfälle för att de skulle ha urtråkigt men icke, sa Nicke, glada miner vid varenda möte. De är fina, de däringa två!

Och när vi nu är inne på finingar, kolla, kolla! Jag har köpt garn igen. Jag har till och med köpt mycket garn igen och jag går och klappar och tittar på det och tycker att ull luktar bäst i hela världen (ja, efter bebisar, förstås). Det fyller mig med glädje lika direkt som när jag lyssnar på den här.

Gick ut lite lätt och första inköpet blev "bara" en härva
handfärgat strumpgarn hos Stäket. Det är så fint att
jag suckar när jag ser det.




Nästa besök gjorde jag hos Svalan. Och då började jag
gå fullständigt amok. Två maffiga härvor finskt ullgarn
i rostiga nyanser...

... och en härva handfärgad grön av samma sort.

Sen blev det bara "värre". Vid stoppet hos Ullcentrum
köpte jag mönster till en ursnygg poncho och
två härvor entrådigt, en lila och en...

...grön.

Även Lienes Design fick påhälsning. Här tankade jag fyra
nystan yak-garn som ska få komplettera de fyra som redan
bor hos mig. Har lite vaga idéer om vad de ska resultera i.

Har man sedan chans att köpa angoragarn till schysst pris
får man givetvis passa på. Lite marinblått och lite...

...svart. Pulsvärmare eller gosiga mössor?
Allt är möjligt!

UlloMera ska sluta sälja "Pirkkalanka" och sålde ut.
Resultat: två härvor ljungfärgat och...

...två härvor purpurfärgade plus...

...en härva entrådig Evilla i... lila.
Slutligen, det allra, allra bästa!

Vålberggarn från Wåhlstedts. Här i färgen
"Björnmossa". Jag menar, det säger väl allt?

Hade jag inte redan blivit kär skulle jag blivit det när ögonen
föll på den här raringen. "Midvinterros". Säg det gärna högt,
"Midvinterros". Hur poetiskt kan det bli?

Efter ett snabbt köp av de bästa stickmarkörer jag träffat på hittills avslutade vi besöket i Kista ganska precis två timmar efter att vi klev in genom dörrarna. Då hade Systrarna haft tid att fika också men det förstår ni säkert av ovanstående att det hade inte jag. Glada, nöjda och mycket tillfreds lämnade vi den nu överfulla mässhallen för att dra ut på nya äventyr. Ja, det förstås, först fick hotellet en blixtvisit för att tryggt lämna av mina nya vänner.

Efter tre övernattningar bar det hemåt igen. Har ännu inte börjat härva upp det nya garnet. Försöker hålla stånd för att hinna göra färdigt något eller några av de pågående projekten. Påbörjade en Percy-sjal för att ha med som Hufvudstads- stickning och den har jag stickat vidare på. Ett tag. Men nu har jag slutligen resignerat och insett att det här inte funkar för mig. Om mönstret är avigt eller det kanske bara är jag, jag vet inte? Resultatet tilltalar mig inte alls så jag får fundera över om jag ska repa upp lite och fortsätta med eget påhitt eller repa upp hela midevitten.

Sen har jag en lite barnmössa också som jag trixat med men inte heller den känns riktigt lyckad i nuvarande version. Får även ta en fundering över dess framtid. Det är vid tillfällen som dessa när allting bara skiter sig med stickeriet som jag funderar över varför i helvete jag har så mycket garn. Men så tittar jag lite, klappar lite och sticker näsan i ett eller annat nysta och plötsligt har jag återkommit till mina sinnens fulla bruk.

Ha det gott alla!

I morgon åker jag till Hufvudstaden!

Ska fira långhelg med kära Systrarna. Egentligen var det meningen att vi skulle åka i somras men av olika anledningar blev det inte av. Eftersom jag fick hålla i bokningarna var jag lite bakslug... äh... försigkommen, menar jag, och förlade besöket i tid för Syfestivalen.

Storasyrran vill gärna gå med. Storastorasyrran går förmodligen med i ren protest. Men eftersom jag lyckats få Storasyrran att sticka en egen halsduk kanske, kanske det går att indoktrinera, ursäkta, påverka Storastorasyrran också.

Det ska bli sååå kul!

Sjalen är färdig! Men med det gråväder vi har idag blir det inga roliga bilder så de får vänta. Det ger mig kanske också tid att blocka den lite. Fast förmodligen inte. Har försökt göra en lista i huvudet på alla färdiga saker som ligger och väntar på blockning. Fattar inte varför jag har så svårt att komma till skott med det där sista som betyder så mycket för det stickade och så länge de är oblockade blir de heller inte använda. Får försöka säga till mig själv riktigt på skarpen så det blir bättring på den fronten.

Få se nu, de som ligger på vänt är:
- Icarus Shawl. Är fortfarande tveksam till om det rosa och gröna verkligen är fint ihop.
- Flower Basket Shawl nr 4. Underbart garn, underbar färg! Lagom stor att ha bara runt halsen.
- Lace Ribbon Scarf. Mjukt bomullsgarn i fin färg men kanske inte just min nyans av grönt.
- Chevron Scarf. Underbart silkegarn från Solsilke i fantastiska nyanser. Blev över efter dotterns bal-sjal.
- Queen Anne's Lace Scarf. Noro Silk Garden, bara det säger att den här raringen borde blockas direkt.
- En Annas axelvärmare-wanna be. Påbörjad en sömnlös natt utan tillgång till dator eller mönster. I samma bomullsgarn som Lace Ribbon-en.
- Baktus scarf. Mjuk och gosig tänkt som present.
- Hemlisen som jag bara är så nöjd med.
- Och givetvis, sjalen jag blev färdig med idag, i garn som är ren kärlek.

Till listan kan jag även foga filten som kära Modern virkat i lite kraftigare bomullsgarn. Vacker som en dag men ganska tung och därför lite svårhanterlig. Säkert är att den skulle bli ännu vackrare med en kärleksfull blockning. Det ser alltså inte ut som om jag skulle ha brist på sysselsättning.

Ha det gott alla!

Är ledsen idag eftersom jag fortfarande är så trött, allmänt "skrabbig" och - lite febrig - igen. Vill så mycket men orkar inget och blir lack på mig själv för att jag inte orkar vara pigg och glad som jag egentligen vill vara.

Hade ärende till Ängelholm igår och stack inom gamla praktikplatsen för att säga "Hej!", det var länge sedan sist. Regiagarnet ska försvinna från sortimentet så det var utförsäljning. Fyra nystan för 150:-- och vid så bra erbjudanden gäller inga som helst inköpsrestriktioner. Ända sedan jag stickade de här har jag tänkt köpa garn till ett eget par. Dessa gavs bort men jag blir så glad när jag ser bilden.

Gladgarn!

Knallrött är heller aldrig fel när livet känns lite grått.

Var nästan på väg ut ur affären igen när blicken föll på detta. Det fick också följa med hem. Säkert var det intuitionen som visste att det skulle behövas till tröst idag.

Fame Trend från Marks & Kattens.

Faktiskt känns det en aning bättre redan nu. Ibland behöver man bara en liten påminnelse om hur mycket man har att vara tacksam över. Och när man har det så bra att garn kan köpas när lusten faller på, ja, då har man det väldigt bra. Ska försöka komma ihåg det en stund till.

Frisknade till, jobbade en vecka och vaknade sen förra lördagen med 40 graders feber. Att jag haft någon form av influensa är ställt utom allt tvivlel men just vilken sort är lite mer oklart. Trots att jag hunnit jobba nästan en vecka till sedan runda nummer två känner jag mig inte helt kry ännu. Både fysisk och psykisk energi är nere på en ganska låg nivå och jag vill ha mitt "gamla" liv tillbaka!

Slutförde den hemliga presenten för några dagar sen och kände därefter behov av något nytt. Men eftersom energinivån ligger där den ligger har jag inte riktigt ork till att påbörja koftan till Dottern ännu, mest för att huvudet inte känns som det är riktigt med. Sticker därför emellan med ännu en Weaver's Wool Mini Shawl i garner som är ren kärlek. Gillar verkligen hur bra den här modellen ligger kvar på axlarna och versionen i Evilla förgarn (bild nedan) var den jag använde mest förra vintern.






Har funderat både länge och väl på om jag ska vara med på VisaLisas roligheter. Det låter alldeles fantastiskt kul men har jag ork? Kan man önska sig en liten utmaning som egentligen är ganska stor när trötthet och mönstervåndor inräknas? Har i varje fall kommit fram till att "tango" nog är den kategori där jag platsar bäst. Det är några dagar kvar tills anmälningstiden går ut så jag funderar en runda till.

Den är färdig nu, hemlisen!

Feber igen. Redan fredag kväll. Det är så tråkigt att övriga kommentarer egentligen är överflödiga. Efter en ganska bra dag igår blev jag precis lika besviken som Sonen när han i morse insåg att det för hans del blir till att stanna hemma ännu en dag. Det måste jag också. Börjar få allvarlig jobbabstinens. Tror jag snart får gå och slå hål i lite papper.

Har en hemlig stickning på gång. Det finns lite mer att läsa om på Ravelry för dit vet jag att mottagaren inte har lösenord. Mer än så här visas inte offentligt just nu.





Hoppas hinna med flera julklappar så det är inte omöjigt att jag fortsätter vara lite hemlig framöver.

Om du bara vill läsa om stickning kan du scrolla neråt direkt. Under bilden blir det lagom att börja läsa.


Vad segt det är. Idag är första dagen sen en vecka tillbaks som jag är feberfri i varje fall några timmar. Feber, ibland ont i kroppen eller huvudet eller halsen. För sjuk för att jobba men nästan för frisk för att vara hemma. Förfärligt trött och ofta med en känsla av att luften inte riktigt vill räcka till och det har gjort mig lite nojjig emellanåt.

Mannen jobbar idag. Den stackaren hade innan dess varit sjuk i nästan två veckor. Ynkligare än mig men ändå inte så där jättesjuk som man har kunnat läsa om i tidningarna. Efter första veckan ringde han sjukvården som från början inte riktigt fattade att Mannen faktiskt inte ville ha vård utan bara ett läkarintyg eftersom det behövdes utfärdas ett sådant. Enligt dem innebär alla influensaliknande symptom att det är den "nya influensan" som hälsar på och de vill gärna slippa få påhälsning av dem som egentligen inte behöver det. Första gången jag vet som det utfärdats läkarintyg utan personligt besök och det tycker jag är riktigt smidigt så det ska de berömmas för. Och som sagt, idag jobbar Mannen.

Lite mer orolig blev jag när Sonen började bli febrig. Han blir ganska fort tät i lutfrören vid minsta förkylning och flera nätter har jag smugit upp och lyssnat på hans andning. Men som tur är har han har hamnat någonstans mitt emellan Mannen och mig på sjukdomsskalan. Snart hoppas jag att även han ska vara pigg och nyter igen.

Dottern har under veckan varit en klippa, som den enda friska i familjen. Trots skolgång och läxor har hon gjort inköpsrundor på Ica och köpt hem sådant som vi kanske skulle vilja äta. Hon har lagat middag och pysslat om, varit "taxi" när Bonusbror och hans sambo varit på bröllop, och trots smärtan som medföljer efter varje besök hos tandregleringen har hon tyat med oss. För det mesta. Jag är så stolt över min rara tös. Det är i sådana lägen man känner sig ganska lyckad som förälder.

Nya raggisar till Sonen.

Mönster: Log Cabin Socks från "Handknit Holidays" av Anne Woodbury
Garn: Novita, 7bröder, mossgrön
Stickor: 4 mm strumpstickor
Storlek: 45 - 46
Påbörjad: 2009-08-23 (efter att första paret repats upp)
Färdig: 2009-08-31
Hot or Not: Det är ovanligt vackra raggsockar och eftersom Sonen burit dem så gott som varje dag sedan han blev sjuk verkar det som de är både varma och sköna. I och med detta paret har jag också lärt mig sticka flätor utan flätsticka. Vet egentligen inte om det går så mycket snabbare men det är skönt att slippa fibblandet med extrastickan.

Ha det gott alla! Och panika inte om influensan knackar på. Var däremot observanta och sök vård genast om ni får andningsbesvär. Sköt om er!

Idag låg ett litet paket i brevlådan. Det var från Deisy Design där jag beställde garnet till Dotterns tröja. Glömde berätta om den alldeles förträffliga service jag fick vid den beställningen och alldeles, precis lika bra var den denna gången. Sånt gillar jag. Mycket!

I vilket fall, så fick jag lite nojja ifråga om jag kanske inte räknat riktigt rätt med garnåtgången till Dotterns storlek. Det hade jag inte så det fick bli en tilläggsbeställning. Hade jag inte själv vetat om det skulle jag aldrig kunnat tro att jag jobbat som ekonom och fortfarande rör mig i den sfären. Vissa saker är fullständigt obegripliga. Precis som universums storlek.

Oavsett vad, paketet är fortfarande oöppnat. Och det är lite spännande. För jag var alldeles "tvungen" att beställa något litet mer för att "slippa" frakten. Kan inte påstå att det var en större uppoffring och på något outgrundligt vis lyckades jag förklara för mig själv att det var helt okej inom ramen för mitt, så kallade, garninköps-förbud.

Så nu sitter jag här och undrar hur de där andra garnerna ser ut, känns och doftar. Funderingar över vad de ska bli till låter jag vänta tills vi blivit närmare bekanta. Någonstans ska en vänskap börja och jag tror att tiden är inne, precis nu.

Jag är så trött att jag inte ens orkar sticka.

Ska jag oroa mig nu?

Dottern har beställt ett plagg. Det hon provade när vi var i Karlskrona, fast jag ska sticka i två trådar Drops alpaca. I Karlskrona var det silke-alpaca som gällde men det här får bli en lite billigare variant. Bara att hoppas att slutresultatet blir lika fint. Är lite brydd att koftan ska bli sladdrig efter användning men det återstår att se.

I väntan på att mönstret ska bli utskrivet har jag stickat provlapp. Gick från början upp en halv stickstorlek, till 5 mm. Det är ungefär där jag brukar landa och det verkar stämma denna gången också. Längre än till provlappen kom jag inte idag. Ids inte sitta framför datorn för att hålla koll på mönstret. I stället tog jag fram ett ufo för att få fart på det igen. Log Cabin Socks till sonen där jag tövlat till det med flätorna. Det slutade med att jag repade upp två nästan färdiga skaft och började om. Enda sättet att försäkra mig om att stickfastheten blir densamma hela paret ut. Kom inte så långt innan jag fastnade i Australien. Men jag fortsätter en annan dag. Australien krävde nämligen min fulla uppmärksamhet. Ljuvligt värre, får jag säga.

Nu står sängen på tur. Avslutningsvis ännu en provlappsbild. Denna med Dotterns deltagande. Hon fick tandställning insatt i överkäken i fredags och har haft en tuff helg med mycket ont. Men vid fototillfället piggnade hon till och blev lite "busig". Så där rolig som bara hon kan vara. Det verkar gå på rätt håll med mindre smärta och det är klart att tillvaron då känns lite lättare med en gång.

God natt!

Nya Twist Collective!

Länge sen jag såg så mycket snyggt samlat.

I början av sommaren skar jag mig ganska illa i vänstra långfingret. Kapade av en stor del av fingerblomman och eftersom jag inte kunde hålla min stickning som jag brukade fick jag hitta på något annat att sysselsätta händerna med. Jag började virka!

Tjugo - tjugofem år tillbaks i tiden virkade jag ganska mycket men sen dog det ut och har inte blivit av mer än några enstaka gånger. Efter att jag fick högerhanden opererad för några år sedan har jag heller inte kunnat utan att det gjort för ont trots att jag provat lite då och då. Men i desperat behov av att ha något för händerna gjorde jag nu ett nytt försök. Och det funkar, bara jag inte håller på för länge.

Blev förälskad i hexagoner och har lejt kära Modern att virka en filt till mig i stil med denna i lite grövre garn, vitt och sex - sju färger. Själv nöjer jag mig med ett mindre projekt. Riktigt vad det ska sluta som vet jag inte, det är mer fråga om lust och tålamod för garn finns det gott om. Enda problemet för tillfället är att jag förlagt min virknål och jag har inte skrivit upp vilken storlek jag använt

Ibland blir jag lite trött...


Edit: Jag har hittat den! Man ska bara titta efter ordentligt. Det var 3 mm förresten.

Min man är så himla tjatig ibland. Han tjatade mig ända hit. Gissa hur det gick!

Precis som det ska vara går livet så sakteliga vidare. Efter Svärfars sjukdom och allt bry med det känns det konstigt med den stillhet som infunnit sig nu när han är borta. Den Gamle bodde 16 mil bort och att då känna att nivån på omsorgerna låg på den rätta, höga nivån var inte helt enkelt. Mer än en gång har både Mannen och jag fått tankar om att ringa honom eller känt att det fanns saker att kolla upp eller fråga sjukvården om. Men det behövs inte numera. Märkligt är det...

Det stickas fast det är fasligt tyst om det. Så här efter tredje veckans semester (en vecka kvar) kan jag konstatera att jag stickat mindre men varit något mer nyttig i andra änden av stickeriet, nämligen garnlagret. När det började spridas lite halv panik i Bloggland på grund av små otäckingar var det inte utan att det kändes en viss oro här också. Började gå igenom hyllorna och hittade en, väldigt, väldigt, död pälsänger. Inget annat att välja på än att börja paketera mina älsklingar.

Jag är inte färdig ännu. Nä, det beror inte bara på att lagret var större än jag egentligen ville inse utan jag är så otroligt ordentlig att jag först fotograferar varje ynka litet nysta, listar respektive garns fakta, bildbehandlar och lägger så småningom in i Ravelry. Om jag varit 100% trogen uppgiften hade jag varit färdig nu men det finns lite annat att göra också så det får helt enkelt ta den tid det tar.

Däremot har min släng av ordningssinne fått oanade konsekvenser. Jag kan inte mera, med gott samvete, fortsätta fylla på stashen. Hemskt men sant! Den här madamen har med andra ord ålagt sig ett garnköparförbud på oanad tid framåt. Däremot har jag sett till att skaffa mig två kryphål. Nr ett innebär att om någon kommer med en specifik önskan om uppstickat plagg, där passande garn inte finns i gömmorna, så får jag införskaffa det. (Ett ganska elastiskt kryphål måste jag tillstå. Tyckte jag var lite smart där.) Nr två - Mannens förslag när han såg mitt ångestfyllda ansikte - för varje nysta jag använder får jag köpa ett nytt. Men det ska jag försöka låta bli att använda så långt som möljigt.

Redan efter första veckan fick jag pröva styrkan i min övertygelse. Hälsade på Bonussonen i Karlskrona och "råkade" googla lite på garnaffärer. Man kan ju faktiskt inte förvänta sig att köplusten ska försvinna bara så där, tycker jag. Vid första dagens tur på stan "hittade" jag "UlloLull" och min iver, när jag kikade in genom fönstret och såg Heaven's Hand som jag hittills bara läst om, var ganska svårartad. Så jag lämnade familjen med ett, hoppas jag, blasé uttryck i ansiktet och steg in i affären. Dottern följde med.

Vad hon tänkt sig bevittna vet jag inte riktigt men för att göra en längre historia något kortare var det Dottern och inte jag som lämnade affären med vånda eftersom hon förälskat sig i ett plagg uppstickat i Drops silke-alpaca och insåg att hennes börs inte tillät den utgiften. Men trots Heaven's Hand, Drops alla nyheter som jag inte hunnit klappa så mycket på sedan jag började jobba och finfint garn från Färgkraft köpte jag absolut ingenting. Däremot blev det inget besök i Hemslöjdsaffären, som egentligen stod på tur, för jag vågade inte lita på att motståndskraften skulle räcka till där också.

Studentpresent till Dotterns väninna Isabella.
Fler bilder finns på Ravlery.

Mönster: Wool Peddler's Shawl (nr 2), Cheryl Oberle, Folk Shawls.
Garn: Merinokashmir från Stäkets Hantverk & Design. Handfärgad som blivit överfärgad av mig.
Stickor: 4 mm Addi Lace
Storlek: Har jag ingen aning om
Påbörjad: 2008-08-30
Färdig: 2008-09-14
Hot or Not: Enkelt mönster, snabb stickning. Att sjalen sen blev liggande så länge beror på att blockning inte är min favoritsysselsättning. Men när Dottern behövde en present till en god vän lossnade det. Från början var det en ganska kall lila färg som passar få personer så jag plockade fram färgburkarna för att ändra på det. Det blev mycket bättre, tycker jag, trots att färgen drog på lite ojämnt.


Det kommer mera. En annan dag. Nu ska jag njuta av fredagskvällen, äta godis och njuta av tanken att jag har en semestervecka kvar.