...

Har fått ett enda napp på min efterlysning men vet inte riktigt hur jag ska göra. Det blir en ganska dyrbar lösning och eftersom färgbadet inte är detsamma är jag osäker på om jag kommer att bli nöjd med resultatet.

Har tidigare kört med en nödlösning när garnet tog slut och fortfarande liggen den sjalen oblockad på grund av min tveksamhet. Det var förvisso två helt olika färger inblandade vilket gör kontrasten så mycket större. Får väl fundera vidare och hoppas att kontakten i Amerikat ställer sig positiv till min fråga om lite mer betänktetid.

Idag är jag ledig. Har inga större planer för dagen mer än att plocka undan lite, arkivera de senast betalda räkningarna, helghandla och så sticka några varv. Känns otroligt skönt. Tänker också försöka fånga familjens nya medlemmar på lite bättre bilder än hittills. I morgon är det två veckor sedan de flyttade in.

Två Bröder, födda med ett års mellanrum, ungefär 8 - 9 år gamla. Deras tidigare familj fick barn för omkring 18 månader sen och barnet är som barn ska vara, framåt och glatt och väldigt, väldigt intresserad av Bröderna. Det fick till följd att Bröderna tillbringade sin tid på ovanvåningen när barnet var där nere och gick barnet upp så gick Bröderna ner. Inget kul liv för dem, tyckte förra Matte och Husse. Så efter moget övervägande tackade vi ja när vi fått frågan om vi ville bli adopterade.

Jo, det är så det är. Vi har blivit adopterade, inte Bröderna. Mest adopterad av alla har Dottern blivit, oftast sover de på hennes rum och hon pysslar med dem, borstar dem varje dag. Vilket jag är himla tacksam för, de är ena riktiga hårbollar. Fortfarande är de lite skygga, det är nog helt enkelt deras personlighet, men otroligt mysiga ändå när gossandet sker på deras villkor. Tillåt mig presentera:

Bror nummer ett



"Catillac", lilamaskad helig birma, ca nio år,



Bror nummer två



"Crimson", brunmaskad helig birma, ca åtta år.

Trots sin lilla skygghet är de nyfikna och framåt och vill gärna kolla vad som händer och sker. Underbart mysiga att gossa med när man lyfter upp dem i famnen. Gillar jättemycket att bli kliade på huvudet och under hakan. Något jag inte är van vid med katter (har bara varit bekant med "bonnakatter" förut) är att dessa också tycker om att bli kliade på magen. Alltså, det är jättemysigt!

Hoppas kunna återkomma snart med bättre bilder.

...

Den allra bästa Svägerskan i världen fyller 50 den 31 januari. I väldigt god tid har jag försökt pejla vad hon tycker om för färger och vad hon kanske skulle vilja ha för typ av mönster om jag skulle få för mig att sticka något. Att det har varit lätt att få så klara besked som jag skulle önska vore att ljuga. Å andra sidan har jag heller inte frågat rakt ut eftersom jag ville överraska med något fint.




När jag inte kunde luska ut vilken hennes favoritfärg är, trots ett flertal "visningar" av nyinköpta garner, valde jag helt enkelt det garn jag hade som är det absolut mjukaste jag vet, kashmere. Och när Svägerskan bläddrat i den då nyinköpta boken och kommenterat att hon tyckte att liljekonvalj-mönstren var fina så hade jag kommit ännu lite närmre att kunna genomföra mina planer. Detta är nog den present som jag varit tidigast färdig med och det har varit riktigt skönt och därför blev jag en aning bestört när Svägerskan berättade att hon avböjde uppvaktning. Men det är inte värre än att man får improvisera. Klart att hon är värd en present bara så där appropå. Därför fick hon den i samband med att hennes sambo firade sin födelsedag.




Mönster: "Triinu Scarf" av Nancy Bush från Knitted Lace of Estonia
Garn: 38 g Merinangora Filati S.p.A. Cashmere doppio
Stickor: 4,0 mm Addi Lace
Storlek: 157 x 45 cm vid blockning
Påbörjad: 2009-09-09
Färdig: 2009-09-26
Hot or Not: Det här är definitivt en vinnare. Fantastiskt vacker, underbart mjuk och lätt som en suck i april. Bäst av allt, det verkade som om Svägerskan verkligen uppskattade den.

...

Det är gott att sitta inne när snöstormen tjuter runt knutarna. Att vara trött på snö är bara att glömma. Lika bra att gilla läget och tänka på att dygnet faktiskt har blivit ljusare bara man kommer ihåg att titta efter.

De här bilderna togs alltså inte idag. Sonen fick modella mina senast färdigställda småsaker i helgen. Han önskade sig ju en halsduk men jag kunde inte hitta en blå nyans som passade till hans döskallemössa, och nu är ju den här Mamman färgfacist och fixar inte att färg skär sig om det inte är på precis rätt sätt. Återstod inget annat att göra än att köpa garn som räckte till både halsduk och mössa. Hade ändå ärende i Landskrona så jag tänkte passa på att titta in till en affär jag tycker mycket om men tyvärr hade de semesterstängt och öppnade igen två dagar senare.

Istället fick jag jobbigt nog försöka dra igång minnesbanken och skaka fram var någonstans jag hade sett att det låg en annan affär. Men tydligen hade jag övertrasserat den dagen, inga fler uttag fanns att göra så det blev en tur i stan på vinst och förlust. I sådana lägen försöker jag låta intuition och försyn arbeta för saken så det var bara att släppa tankeverksamheten och ta mig fram på autopilot. Det lyckades och jag blev lika förvånad som alltid.

"Jogless stripes", vad kan det heta på svenska, ohoppande ränder?

Den här affären hade jag passerat förut, för länge sen när de inte hade öppet, och då kanske inte känt att det fanns så mycket för mig att inspireras av när jag kikade i skylten. Men eftersom jag ändå hamnade där så klev jag in och det är jag verkligen glad för. Vilka fina skatter det fanns att finna längre in i lokalen. Jag blev så glad när jag hittade Mirasol från Du store Alpakka som jag hade sökt efter tidigare på nätet. Sonen modellade ju när Cherry skulle dokumenteras och ville nästan inte ta av sig den tjejiga halsduken eftersom den var så mjuk och skön. Därför var det extra roligt att kunna sticka honom egna, goa plagg av detta underbara garn. Nystat kommer jag att hälsa på flera gånger om! Och känns tiden för kort för utflykter så finns ju alltid Internet.

Hallonrött, grafitgrått och mellangrått + Sonens
val av randning från en randningsgenerator.

Efterlysning!

Hade tydligen fullständigt hjärnsläpp när jag började sticka min Bitterroot-sjal. Fick för mig att mina ynka tre nystan Rowan 4ply soft skulle räcka. Det gör de ju inte!

*pausar för att dunka huvudet i bordet*

Finns det någon som har 2 nystan i färg 378 "Daydream" över? Eftersom jag ändå är inne på rena önsketänket kan jag lika bra önska lite till och det är färgbad 50069.

Riklig belöning utlovas!

Busted!

Det var så det kändes fem över sju i morse, där jag stod i Ramlösa under väntetiden mellan tåg och buss. En annan kvinna ställde sig också att vänta, klädd i en dragspelsbasker, förmodligen stickad i garn från Östergötlands Ullspinneri. Den såg precis ut som min, den jag stickat alltså, och sen gett bort till kära Modern.

Där stod jag i 13 minus med mössa på, vilket i sig inte händer särdeles ofta, men jag var inte klädd i vilken mössa som helst utan i en köpemössa - i ull/akryl-blandning.

Tagen på bar gärning med rumpan bar! Ungefär så kändes det just då. I helgen ska jag sticka en "riktig" mössa. Eller, det blir nog en halsduk till Sonen först. Han, med inbyggt element, tycker också att det är i kallaste laget nu. Jag har ju trots allt både sjalar och halsdukar. Och en köpemössa, även om den är i ull- och akrylblandning men han, han har inte en endaste halsduk.

Go´ helg på er!

Först ut 2010

"Textured Yak Sharf"

Mönster: Orlane (endast Ravelry-länk)
Garn: Moda Italiana Yak, brun, 78 g
Stickor: 5,5 mm Addi
Storlek: 106 x 60 cm vid blockning
Påbörjad: 2009-12-28
Färdig: 2010-01-02
Hot or Not: Det här kombinationen av garn och enkelt mönster är synnerligen lyckad. Passar alldeles ypperligt som tv-stickning för en trött hjärna.

Sjalen blev mer i halsduksstorlek men är ändå tillräckligt stor för att ligga bra över axlarna om man känner sig lite frusen. Det är fullt möjligt att jag stickar ännu en, lite större, så småningom eftersom jag tycker så mycket om den här väldigt enkla mönstringen.

Yak är sannslöst varmt men förvånansvärt kliigt direkt mot känslig hud i nacken. Något jag säkert kommer försöka ha överseende med bara för att "sharfen" blev så fin.

Ska inte tråka ut er med detaljer om familjens julfirande utan går direkt in på stickningen. Det blev inte särskilt många julklappar utdelade som var egenhändigt gjorda. Faktum är att det bara blivit en än så länge. Har kvar ett par stycken men mottagarna ska helst vara närvarande när de får dem annars blir det bara en ganska meningslös gest. Och hur kul är det?

Nedanstående historia fick BonusSonen fast jag vet faktiskt inte om han har modet att använda den. Kanske inte direkt "stylish" men väldigt rolig, tycker jag. Om inte annat kan jag ju hoppas att Pågen använder den på nyårsafton som partyhatt....

Stickad i tvättmaskinsvänliga Tilda från Svarta Fåret. Mjukt, skönt och lättskött och eftersom mottagaren är en icke initierad garnsnobb, läs: inte har en susning om vad fint garn är, blev Tilda jättebra till honom.

Hade två nystan garn i svart och något mer än ett i brunt och det blev över från båda färgerna. Mer information än så kan jag inte ge om garnåtgång eftersom jag inte vägde nystanen innan jag började sticka.

Minns inte riktigt men jag tror att jag använde det svarta även till innerkanten.

Det är inte lätt att ha Alzheimers light när man inte gör noggranna noteringar. Ska försöka komma ihåg att göra sådana i fortsättningen.

Gott Nytt!

God Jul & Gott Nytt År

på er!

Ja, se det snöar. Ja, se det snöar, det var ju roligt. Hurra!

Eller kanske inte. Men vackert är det!

Förra helgen kom mail från Helylle att Garnstudio lanserade sitt nya sockgarn "Delight" till superbilligt pris. Vad passade då bättre än att ta sig en tur till Kristianstad på den lediga måndagen och inhandla några nystan ljuva färgställningar.

Nr 10

Nr 11

Nr 05

Nr 09

Första projektet är redan klart. Det blev ännu en julklapp som kan ses här. Var ju tvungen att genast testa garnet för att se om det motsvarade de förväntningar som byggts upp bara genom utseendet.

Mitt utlåtande är "jag vet inte". Julklappen har stickats på 2 och 2,5 mm stickor och det var inte något direkt nöje att sticka på de tunnaste stickorna. Garnet delar sig lätt och det blev inget flyt i stickningen. Betydligt bättre kändes det när jag gick upp ett hack och bara stickade på. Vackert blir det i varje fall och sen får framtiden utvisa hur hållbarheten är. Lite stryktåligt bör ju garnet vara med sina 25 % polyamid.

Ett är då säkert, jag vill genast börja med en ny stickning, bara för att se hur nästa färgställning kommer att se ut.

Första advent!

Helt galet att vi redan är här. Längtar efter att få tända stjärnor och elljusstakar och göra det riktigt mysigt. Som Mynta till exempel fast jag egentligen inte alls är så "pyntig". Trodde faktiskt inte att jag skulle sakna det juliga så mycket som jag gör men jag får stilla mig en tid ännu. Vi ska få bytt alla fönster utom fyra på entréplanet, plus ytterdörr och ljusinsläpp vid den. Som tur är tar vi hantverkare till hjälp så jag hoppas att de ska göra jobbet bra och snabbt så det blir klart under veckan. Extra spännande är det eftersom vi ska ha annan färg på snickerierna ute.

Sen kan man ju resonera om det kloka i att få något så genomgripande gjort när julen är så pass nära men vi har inte så särdeles mycket spänning i våra liv i denna familjen så vi får väl utmana oss själva där vi kan. Måste erkänna att jag tycker att det är i värsta laget.

Har äntligen fått ta lite bilder på första (och kanske enda) färdiga julklappen för året. Bilderna finns på Ravelry. Tycker det är otroligt tråkigt att jag inte har någon att lägga ut här men julklappar är ju menade att vara överraskningar och övrig stickning handlar fortfarande mest om att repa upp.

Nu ska jag gå och fika ihop med familjen på för oss traditionellt sätt så här en julskyltningssöndag - varm choklad och semlor väntar.

Är så trött numera. Orkar inte blogga. Orkar nästan inte sticka. Ganska oroväckande med andra ord. Har trots det lyckats få klart några småsaker och en julklapp men det blir ingen bild här innan vederbörande har fått klappen. Den blev väldigt bra och jag är helnöjd. Bilder på småsakerna kommer när Dottern dumpat dem på min dator.

Och på tal om Dottern så kom hon hem välbehållen från Gambia. Många intryck och mycket att berätta. Precis som det ska vara med andra ord.

Nu ska jag gå till sängs och drömma om ljusa vårdagar med skir grönska. Jag längtar så...

Hon kommer hem i natt, ett dygn försenad, min Plutteluttesnutteglutta! Fast jag vågar nästan inte tro det innan hon är här. Längtar så!

Och i morse missade jag ännu en Wollmeise-uppdatering. Sju minuter - sen är allt borta. Hörrni, ni är värre än Egyptens gräshoppor.

Magsjuk!

Nu kunde det få räcka för det här året och alla nästkommande tio år. Har aldrig varit så här ofta sjuk förut och jag begriper inte varför jag är det nu. Förutom att ofrivilligt granskat toastolen i närmaste laget har jag sovit, lyssnat lite på talbok, blogghoppat och stickat några varv. Och i stället för att sitta här och tycka aningen synd om mig själv försöker jag fördriva sådana meningslösa tankar på flykt med lite eget bloggande.

På vantfronten en del nytt kan man säga. Skulle kunna kalla mig för kamikazestickare eftersom jag nu är inne på min tredje udda vante. Håller på att driva mig själv till förtvivlans rand över min envetna vägran att sticka provlappar. Väl korkat kan man tycka när garnet till par nummer två också tog slut på förstavanten. Kanske inte bästa sättet att försöka motarbeta det egna kontrollbehovet och perfektionismen men nån gång måste man väl lyckas? Kanske genom att gå ner i maskantal och sticka mindre storlek som är den lösning jag testar till tredje vanten? Fast det kommer kanske bara sluta med att jag i ren förtvivlan dränker mig själv i ett hav av udda vantar.

Nu måste jag nog ta och krama kudden en stund. Det är arbetsamt att slåss mot egenkrav och magbaciller.

Kära Modern har fullgjort sitt uppdrag, en styck hexagonfilt är färdig.

Någon som förvånas över att den ännu är oblockad? Kan då förklara att den är något bredare än man ser på bilden. där den hänger över gungstolen som Storasystern med familj tyckte var en lämplig present när jag fyllde (45) år senast, och så är den dubbelt så lång. Filten är virkad i ett ganska tjockt bomullsgarn med en 5,5 mm:s virknål . Och så väger den ungefär 300 kg. Det är därför den här otroligt vackra skapelsen ännu inte nått sin fulla potential. Om man säger så, alltså.

Men jag stannar fortfarande till och tittar på den flera gånger varje dag trots att den funnits hos oss i ett par månader nu. Det är nog den vackraste filt jag sett.






Något helt annat: Dottern är i Gambia. Hon är nog den som pratar mest i familjen så här är ganska tyst nu. Saknar henne. Väldigt, väldigt mycket. På fredag kommer hon hem igen. Vilken tur!

---

Inspirerad av många andras turer på dansgolvet valde jag lämplig låt, drog igång Spotify på hög volym och kastade mig in i en spasmisk "Panelhönedans" (Svägerskans benämning på linedance).

Har länge haft vantar på min "vill göra"-lista och jag har gjort ett par ganska tama försök också men nu tänkte jag en gång för alla lära mig behärska konsten. Begav mig in i klädkammaren och drog fram en låda med 25-grams ull-härvor från sent 80-tal vilket kändes speciellt passande med tanke på låtvalet. Härvorna har följt mig genom alla år och eftersom 80-talet var min snyggaste period var det inte mer än rätt att de äntligen skulle få skåda ljuset.

Som övningsobjekt valde jag två, lite tillbakadragna, färger och förvissade mig om att det fanns minst en härva till av varje färg till vante nummer två. De starkare färgerna, som gärna rör sig mitt i blickpunkten på dansgolvet, får snällt lov att vänta tills tekniken behärskas. Och jag stickade och stickade och när jag kommit till en nästan färdig tumme var jag mer än nöjd med resultatet. Här har jag fått till en jämn och fin stickning, randning med nästan osynlig övergång mellan färgerna och tumkilen ser jättebra ut. Då tar det bääääsch garnet slut. Men det är ju hur lugnt som helst eftersom jag har mer!






Vad ska jag säga? Det var tydligen mer dunkelt på dansgolvet än jag insåg och rätt som det var drattade jag på rumpan mitt i den vilda dansen. Tror jag ska gotta mig lite till åt det fina resultatet innan jag repar upp och börjar om med nya färger. Men denna gången ska de vara vilda, lite galna och vackra. Precis som jag var då!

Percy-sjalens eventuella framtid är fortfarande oviss. Garnet, handfärgad alpacka från Stäket, är ljuvligt och kanske vill jag inte att arbetet ska vara helt förgäves så jag funderar vidare ett tag till på om jag kan få ihop en bra lösning med egen fortsättning. Har inte tänkt särdeles mycket på det hittills utan bara stoppat undan stickningen tills vidare. Det vore trevligt om garnet äntligen fick bli till något på riktigt eftersom det repats upp ett par gånger tidigare från andra saker som inte ville bli.




Restgarnsmössan ska jag repa upp en bit för att göra om intagningarna på skulten. Det är de som blivit förfärligt fula och jag tror det är därför det inte känts riktigt bra med mössan. Förutom ovissheten om den ska passa ett litet barnhuvud förstås. Utgick från ett mönster i den här boken och använder tunnare garn och stickor. Har också varit och tjuvmätt på en maskinstickad mössa i liknande modell när jag var på stora köpcentrat senast. Utifrån det verkar storleken okej men hur slutresultatet blir vet jag ju ändå inte förrän mössan sitter på rätt huvud.





I väntan på att tankarna skulle klarna och beslut skulle formas började jag på en annan liten sak. Mönster hämtat från "Knit. 1" och färdig version kan ses här också. Påbörjade en till mig själv tidigare men den blev alldeles för stor, något som verkar vara ganska allmänt enligt Amys blogginlägg, så den är redan froggad. Precis som i fallet med föregående skapelse har jag använt tunnare garn (Drops Alpaca) och stickor (2,5 mm) än mönstret angav. Därför är även här osäkerheten stor om ifall baskern ska passa eller inte men det finns väl alltid något huvud att sätta den på även om det bara skulle tillhöra en docka.

Har känt mig sliten sen Stockholmsäventyret och fattar fortfarande inte (hur det nu är möljigt) att roligheter tar så hårt på mig. Helgen har också varit hektisk utifrån mina mått mätt eftersom vi hade kalas för högt älskade Mannen igår. Trots att det var ett söndagskalas och gästerna var här i lagom tid för att äta lunch och sen åkte hem ganska tidigt är jag jättetrött idag. Därför njuter jag extra mycket av min lediga måndag och tänker tillbringa dagen i lättjans tecken. Näst på tur står en stor kopp te och återgång till den mjuka, luddiga alpackan. Vad gött jag har det!

Stickholm, ooops, Stockholm var intensivt och fantastiskt kul. Stan visade sig från sin allra bästa sida i underbar höstskrud. Jag tror knappt jag har kommit ikapp mig själv efter alla intryck och upplevelser trots att jag besökt de flesta platser en, två och ibland tre, gånger tidigare. Kära Systrarna var de mest tacksamma reskamrater man kunde ha. Det hade jag aldrig kunnat ana under tiden, för så länge sedan, när vi som mest pucklade på varandra med knutna nävar.

De här två hjärterara Systrarna ställde upp på alla mina infall och idéer och mest fantastiskt av allt, redan på fredags- morgonen stod vi och frös i snålblåsten utanför mässan i Kista, 40 minuter innan dörrarna öppnades. Väl där inne gav de mig fullständigt fria tyglar så jag kunde frottéra mig med det ena ljuva nystanet efter det andra. Emellanåt sprang vi på varandra och passade då på att kolla av läget och min oro var stor vid varje tillfälle för att de skulle ha urtråkigt men icke, sa Nicke, glada miner vid varenda möte. De är fina, de däringa två!

Och när vi nu är inne på finingar, kolla, kolla! Jag har köpt garn igen. Jag har till och med köpt mycket garn igen och jag går och klappar och tittar på det och tycker att ull luktar bäst i hela världen (ja, efter bebisar, förstås). Det fyller mig med glädje lika direkt som när jag lyssnar på den här.

Gick ut lite lätt och första inköpet blev "bara" en härva
handfärgat strumpgarn hos Stäket. Det är så fint att
jag suckar när jag ser det.




Nästa besök gjorde jag hos Svalan. Och då började jag
gå fullständigt amok. Två maffiga härvor finskt ullgarn
i rostiga nyanser...

... och en härva handfärgad grön av samma sort.

Sen blev det bara "värre". Vid stoppet hos Ullcentrum
köpte jag mönster till en ursnygg poncho och
två härvor entrådigt, en lila och en...

...grön.

Även Lienes Design fick påhälsning. Här tankade jag fyra
nystan yak-garn som ska få komplettera de fyra som redan
bor hos mig. Har lite vaga idéer om vad de ska resultera i.

Har man sedan chans att köpa angoragarn till schysst pris
får man givetvis passa på. Lite marinblått och lite...

...svart. Pulsvärmare eller gosiga mössor?
Allt är möjligt!

UlloMera ska sluta sälja "Pirkkalanka" och sålde ut.
Resultat: två härvor ljungfärgat och...

...två härvor purpurfärgade plus...

...en härva entrådig Evilla i... lila.
Slutligen, det allra, allra bästa!

Vålberggarn från Wåhlstedts. Här i färgen
"Björnmossa". Jag menar, det säger väl allt?

Hade jag inte redan blivit kär skulle jag blivit det när ögonen
föll på den här raringen. "Midvinterros". Säg det gärna högt,
"Midvinterros". Hur poetiskt kan det bli?

Efter ett snabbt köp av de bästa stickmarkörer jag träffat på hittills avslutade vi besöket i Kista ganska precis två timmar efter att vi klev in genom dörrarna. Då hade Systrarna haft tid att fika också men det förstår ni säkert av ovanstående att det hade inte jag. Glada, nöjda och mycket tillfreds lämnade vi den nu överfulla mässhallen för att dra ut på nya äventyr. Ja, det förstås, först fick hotellet en blixtvisit för att tryggt lämna av mina nya vänner.

Efter tre övernattningar bar det hemåt igen. Har ännu inte börjat härva upp det nya garnet. Försöker hålla stånd för att hinna göra färdigt något eller några av de pågående projekten. Påbörjade en Percy-sjal för att ha med som Hufvudstads- stickning och den har jag stickat vidare på. Ett tag. Men nu har jag slutligen resignerat och insett att det här inte funkar för mig. Om mönstret är avigt eller det kanske bara är jag, jag vet inte? Resultatet tilltalar mig inte alls så jag får fundera över om jag ska repa upp lite och fortsätta med eget påhitt eller repa upp hela midevitten.

Sen har jag en lite barnmössa också som jag trixat med men inte heller den känns riktigt lyckad i nuvarande version. Får även ta en fundering över dess framtid. Det är vid tillfällen som dessa när allting bara skiter sig med stickeriet som jag funderar över varför i helvete jag har så mycket garn. Men så tittar jag lite, klappar lite och sticker näsan i ett eller annat nysta och plötsligt har jag återkommit till mina sinnens fulla bruk.

Ha det gott alla!

I morgon åker jag till Hufvudstaden!

Ska fira långhelg med kära Systrarna. Egentligen var det meningen att vi skulle åka i somras men av olika anledningar blev det inte av. Eftersom jag fick hålla i bokningarna var jag lite bakslug... äh... försigkommen, menar jag, och förlade besöket i tid för Syfestivalen.

Storasyrran vill gärna gå med. Storastorasyrran går förmodligen med i ren protest. Men eftersom jag lyckats få Storasyrran att sticka en egen halsduk kanske, kanske det går att indoktrinera, ursäkta, påverka Storastorasyrran också.

Det ska bli sååå kul!

Sjalen är färdig! Men med det gråväder vi har idag blir det inga roliga bilder så de får vänta. Det ger mig kanske också tid att blocka den lite. Fast förmodligen inte. Har försökt göra en lista i huvudet på alla färdiga saker som ligger och väntar på blockning. Fattar inte varför jag har så svårt att komma till skott med det där sista som betyder så mycket för det stickade och så länge de är oblockade blir de heller inte använda. Får försöka säga till mig själv riktigt på skarpen så det blir bättring på den fronten.

Få se nu, de som ligger på vänt är:
- Icarus Shawl. Är fortfarande tveksam till om det rosa och gröna verkligen är fint ihop.
- Flower Basket Shawl nr 4. Underbart garn, underbar färg! Lagom stor att ha bara runt halsen.
- Lace Ribbon Scarf. Mjukt bomullsgarn i fin färg men kanske inte just min nyans av grönt.
- Chevron Scarf. Underbart silkegarn från Solsilke i fantastiska nyanser. Blev över efter dotterns bal-sjal.
- Queen Anne's Lace Scarf. Noro Silk Garden, bara det säger att den här raringen borde blockas direkt.
- En Annas axelvärmare-wanna be. Påbörjad en sömnlös natt utan tillgång till dator eller mönster. I samma bomullsgarn som Lace Ribbon-en.
- Baktus scarf. Mjuk och gosig tänkt som present.
- Hemlisen som jag bara är så nöjd med.
- Och givetvis, sjalen jag blev färdig med idag, i garn som är ren kärlek.

Till listan kan jag även foga filten som kära Modern virkat i lite kraftigare bomullsgarn. Vacker som en dag men ganska tung och därför lite svårhanterlig. Säkert är att den skulle bli ännu vackrare med en kärleksfull blockning. Det ser alltså inte ut som om jag skulle ha brist på sysselsättning.

Ha det gott alla!