Konststycket

Birch

Är lite sugen på att testa och se om jag kan klara en Birch. Kände mig ... ledsen är kanske fel ord, men det är ändå lite ditåt jag menar, över att jag inte klarade av att hålla koncentrationen uppe så mycket att jag kunde sticka sjalen jag valt från början. Trodde att jag kommit längre än så. Att jag återhämtat mig mer, att jag blivit nästan som "vanligt".

Undrar om jag någonsin kommer att kunna acceptera att det som varit är och förblir historia. Jag är en annan person nu, med andra styrkor och kvaliteter. Men ens "nedärvda" värderingar sitter verkligen på djupet och just förmågan att kunna hålla styr på olika saker, ju fler desto bättre, har jag alltid värderat hos mig själv. Jag vill ju kunna. Jag vill ju orka. Jag vill så himla mycket.

Och så känner jag att det är så enormt många saker som jag borde, måste, göra och då är det som om tankeverksamheten slås av fullständigt. Det finns bara plats till en sak i taget och redan det är nästan för mycket när det handlar om presteranden, "måsten". Då önskar jag att jag bara kan ägna mig åt stickningen. Där gör det inget om jag har flera projekt på gång samtidigt för jag kan ta i dem, fysiskt, ett och ett i taget. Göra ett val och lägga resten till sidan. Och framförallt är det så kravlöst.

Usch, klockan är mycket så jag borde gå och lägga mig istället för att sitta här och försöka uttrycka mig när det ändå bara blir till osammanhängande svammel. Men, jo, lite ledsen är jag nog...