Konststycket

"Hej! Jag heter Annelie och jag är garnoman."

Så har jag då äntligen kommit ut ur garnskåpet. Kan bara konstatera att jag åkt dit helt och fullt. Var redan i späda år väldigt intresserad av garner och tyckte att det var enormt spännande att titta, känna och sortera efter färger. Och efter den första stickade halsduken i femtonårsåldern, ungefär, har jag fortsatt lite då och då under årens lopp med tröjor i olika storlekar och modeller. Jag var en fullt normal måttlighetsstickare. Men det var då. Nu har beroendet slagit ut för fullt!

Det var tack vare att jag hittade massor av stick-bloggar. Tjusiga sidor med bilder på den ena vackra kreationen efter den andra. Men jag kunde hålla mitt beroende någorlunda under kontroll ända tills jag en dag såg en hänvisning till Traderas garnauktioner. Behöver jag tillägga något mer?

I början nöjde jag mig med att surfa runt bland bloggarna och låta mig imponeras av alla härligheter. Men allt eftersom tiden gick växte sig en längtan bara starkare och starkare. "Jag vill! Jag vill! Jag vill!" ekade som ett mantra i huvudet tills det slutligen blev till ett "Jag måste!!!"

Det är därför jag nu har hamnat i strumpträsket. Plötsligt fanns bara denna oerhört starka längtan efter att få sticka mitt första par strumpor någonsin. Jag har inte kommit särskilt långt. Trodde inte att det kunde vara så frustrerande att försöka läsa ett mönster till ett par vanliga raggsockor i Raggi-garn. Fortfarande har jag inte lyckats färdigställa ett helt par. Närheten till hjälp är långt borta och jag börjar bli desperat...