Konststycket

Vilodagar

Det blir den andra i rad. Blev ju opererad i högerhanden den 28 december och då tycker man att allt borde bara gott och väl nu men så är det ju det där med själkontroll. Jo, visst är det längesen ärret läktes ihop, det ser jättefint ut, men jag har fortfarande ganska ont. Periodvis blir jag svullen i området också. Och jag tror att det bara beror på en enda sak: att jag inte kan låta bli att sticka och virka.

Men nu har jag alltså föresatt mig att låta handen vila en dag till. Det känns rätt hårt. Samtidigt gör det säkert också bra nytta på de spända axlarna. Får se om jag kan få maken till att massera de stackarna ikväll. Axlarna, alltså!

Oj, det slog mig plötsligt att jag inte alls vilade igår. Inte från virkningen. Dottern önskar sig en nästan likadan blom-brosch som den hennes kusin fick på sin födelsedags i lördags. (Det är bara en vecka som skiljer dem i ålder.) Passade därför på när dottern var hos en av sina vänner att virka en ny variant av blomma till henne. I petrolblå alpacka, näst intill samma färg som dottern har på en köpetröja, och mitt i blomman sydde jag på små pärlor i en något ljusare nyans. För att aldrig ha gjort något liknande förut blev jag ganska nöjd. Bild ska komma. Någon gång, i en inte allför avlägsen framtid.

Och så stickade jag färdigt min väska i ull för några dagar sedan. Den som ska färgas (vilket jag förmodligen får göra i en kastrull eftersom väskan blev så stor - inte bra att bli så ivrig att man börjar sticka innan man färgat men vad gör man när man har svår abstinens) och sedan tovas. Botten blev väldigt märklig men jag hoppas kunna forma till den efter rundan i tvättmaskinen. Det löser sig nog. Om inte så har jag lärt mig ännu lite mer...

Nä, nu ska jag skjutsa dottern till tandläkaren. Kan inte nog uttrycka min lättnad över att det inte är min tur att gå dit. Men varför blir jag nervös ändå...?