fredag, mars 03, 2006

Fy på mig! Eller?

Det finns ett "fenomen" som får hornen i min panna att lättare växa ut än något annat. Med risk att bli påhoppad av en hel yrkeskår säger jag "Telefonförsäljare göre sig icke besvär". I varje fall inte i min telefon.

Jag försöker låta bli att tänka på att det är människor som ska tjäna sitt levebröd och jag känner mig "skyldig" över att jag inte vill/orkar/har tid-lust-intresse av vad de än har att säga.

Innan "Den stora utbrändheten" försökte jag vänligt men bestämt (bortsett från de gånger jag lät mig överta
las till att beställa något jag absolut inte behövde) avsluta samtalet så fort som möjligt. Men någonstans under rehabiliterinskursen skulle vi börja träna att säga nej! Nä, inte det vanliga, lite försiktiga "nej:et" utan ett rungande högt "NEJ!!!" i fetstil med versaler och utropstecken.

Jag började med telefonförsäljare eftersom jag börjat bli rejält trött på att bli störd i tid och otid i mitt eget hem. Var någonstans skulle jag få lugn och ro om inte där? För att inte tala om det jobbiga med att man plötsligt skulle ta beslut om t ex försäkringar, telefonoperatörer och eldistributörer. Därför tog jag det "drastiska" steget (vadå fegvarianten?) att registrera vårt telefonnummer hos Nix-Telefon. Måste ju erkänna att det kändes lättare att göra så än att personligen säga ifrån att jag inte ville prata med vem det nu månde vara som försökte kränga något till vår familj. Nöjd och belåten med min initiativförmåga (som annars inte var särskild hög vid den här tiden) lutade jag mig tillbaka och tillät mig njuta av lugnet. Ha, ha, ha! *vansinnesskratt*

Om jag fattat rätt, vilket jag inte hade gjort när jag gjorde registreringen (eller så var det bara så att den informationen inte heller ville fastna), så har marketingföretag en månad på sig att ytterligare telefonterrorisera alla som är nyregistrerade hos Nix. (Bara så att ni vet, om ni nu skulle ta samma beslut.
Det är alltid bra att vara mentalt förberedd på vad som komma skall.) Det blev ett ringande utan dess like. I och för sig bra för nu fick jag ju verkligen träna på att säga "NEJ!!!".

Det märkligaste var att det var väldigt svårt att göra sig hörd. Jag tror att jag provat de flesta varianter. Alla med olika resultat. Jag testade med
"Tack, jag är inte intresserad" direkt efter försäljarens presentation. Det fick den något häpna reaktionen "Men du vet ju inte vad jag säljer!". Själv kontrade jag med "NEJ!!! Men allt jag vill ha går jag ut och köper." Okej, det var en nödlögn eller kanske mer ett önsketänkande men är man desperat så är man. Slutresultatet var trots allt att samtalet faktiskt tog slut (fast jag hörde ett buttert muttrande när jag la på luren).

Någon gång har jag erbjudits att spara pengar. Om jag bara blev kund hos just dem. "Inte intresserad", har jag svarat. "Men du sparar ju pengar!" kan det höras i andra änden. Kan man svara annat än "Behövs inte, jag har så mycket att jag inte vet var jag ska göra av dem"? Ja, nu skäms jag nästan, för det var ännu en nödlögn. Men man måste väl få freda sig?

Ja, varianterna har varit många, sanslöst många. Och så den senaste händelsen som åter fick mig att utan varmare känslor tänka på denna yrkeskategori. Nämligen dagens telefonpåringning (det var en tämligen enveten försäljare). Han ville också att jag skulle spara pengar. På telefonin. "Nä, vi ringer inte så mycket. Vi har telefonfobi!". Det l
ät inte som om han trodde mig. Kan undra varför?

Apropå det, vill ni se mitt senaste verk?

Ett "mobilfodral"!
Regia, ca 10 g, eget "mönster", strumpstickor 2,5. Delade upp kvarvarande maskor på två stickor och försökte få ihop botten enligt beskrivningen här men jag får nog öva lite till. Avmaskade i stället stickorna samtidigt och det blev hyfsat bra, tycker jag.


På snöfronten intet nytt. Eller, jo, lite - mer! Det har snöat i ytterligare två dagar sedan förra bloggandet. *Suckar djupt och forsätter tråna efter våren*

Ha det bäst!

Javisst ja, ibland kan man mer än man tror. Jag kan visst göra vridna maskor, jag hade bara ingen aning om det. Har tidigare bara hört uttrycket "två räta maskor i bakre maskbågen". Som det kan bli!

3 kommentarer:

sussry sa...

Fin sida du har.
Vill du bli en av oss i Svenska stickringen? Gå in på www.svenskastick2blogspot.com eller maila svenskastick@yahoo.se för mer info.

Visst är det skönt när telefonterroristerna lugnar sig?

VivaPia sa...

Min pojkvän svarade en gång en telefonförsäljare "du stör mig hemma, om du ger mig ditt privatnummer så kan ju jag ringa dig när du är ledig från jobbet." Försäljaren verkade inte förstå den syrliga undertonen utan gav sitt nummer. Själv avskyr jag telefonförsäljare och är alltid tydlig med det.

Nu ska jag kolla vidare på din blog :)

Stickbloggen sa...

Inget litet trollännu, men ett fint mobilfodral:)

Vad duktig du är!

Angående att säga nej, prova att säga ingenting och bara lägga på luren. Känns ooootroligt bra!

Eller ett klassiskt - dra åt h-e!