Man kan väl få lov att ändra sig - igen
Jag ska söka.... snälla, inga kommentarer om velighet för det mal fullt tillräckligt i mitt eget huvud om det. Oavsett hur det kommer att gå är detta något jag tydligen måste ta mig igenom. Hon säger det, mitt bättre jag (inte samma som tjattrar på om veligheten). Eller som sonen så klokt uttryckte det när känslorna stormade härom kvällen. "Mamma, jag har hittat på ett nytt talesätt. Om man inte försöker vet man aldrig hur det går." Och dottern är inte sen att instämma "Där hör du!"
Med den uppbackningen, förutom mannens mässande i bakgrunden "Pengar löser sig, pengar löser sig...." kan jag inte göra annat än att ge mig på arbetsproverna igen.
Så nu, tillbaks till ansökan!
Ha det bra!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Eftersom jag själv är för feg att "hoppa" säger jag som Monica. Go girl go!!
Sicka ena raringar ni är! Det värmer hjärteroten hos en orolig själ.
Det är andra gången jag står inför ett sånt här jättehopp (eller faktiskt tredje om man räknar med fjolårets ansökan till Valand men det kändes inte lika allvarligt menat, så här i efterhand.)
Första gången var när jag sökte till konstlinjen på folkhögskolan 2002. Och kom in! Jag höll på att dö av både skrämselhicka och stolthet. Men det gick ju. Ganska bra till och med. Och lärt mig saker har jag gjort som förvånar mig själv ibland. Snacka om att gå utanför sin bekvämlighetszon. Jo, jag är nog ganska stolt över mig själv, att jag tordes. Kanske nyttigt att tänka på det litegrann nu i dessa ansökningstider....
Skicka en kommentar