Konststycket

"Kvinna på gränsen till nervsammanbrott"

Nej, det är ingen ny film av Pedro Almodovar utan bara mitt eget, personliga drama. Ansökningsarbetet går framåt och ibland blir nervanspänningen så stor att jag bara måste få bryta ihop en liten stund. Större dramatik får vänta tills onsdag i nästa vecka när ansökningarna ska vara en god bit på väg till högskolorna.

Pendlar mellan hopp och förtvivlan. I början när jag bestämt mig för upplägget tyckte jag att det bara var så bra men nu är den övertygelsen puts väck. Måste sansa mig emellanåt och tänka på att det blir snyggt. Jäkligt snyggt! Tror jag.... *ångestanfall*

Funkar nu bara tekniken, utan några överraskningar eller nyheter, i morgon när jag ska skriva ut mina foton i skolan så kan jag återfå en någorlunda normal puls. Sen är det värsta gjort. Har lite mer text att skriva men det bekymrar mig inte ett dugg. "Det kanske det borde göra", säger hon med hornen som sitter på vänstra axeln. Men hon får sig en släng och blir tystad med ens. Det är möjligt att jag har problem med alla andra språk men svenskan, den är min!