Konststycket

Så trött...

Traumatisk lördag: Hade bestämt med MP tidigare så han hade redan öppnat när jag kom till skolan, lite för nervös inför uppgiften. (Nä, jag har inte blivit färdig att ordna nyckel detta läsåret.) Rätt omgående berättade han att den ljusa magentan var slut. Skrivaren stod still. Inte ens den minsta gnutta färg fanns kvar i de kasserade tonerkassetterna, upptäckte vi efter desperata försök. Ringde och störde vaktis i helgvilan. Han kom och låste upp dörren till "affären" och där fanns mängder av färger men inte någon ljus magenta inte. Hade jag varit ensam hade jag brutit ihop big time men det gick ju inte med folk omkring sig.

Hjärnan gick på högvarv för att leta nya möjligheter. Och plötsligt framstår de där människorna som man tycker så mycket om som än mer fantastiska. Trots pågående kalasförberedelser stannar de upp och hjälper, stöttar och peppar. Man är sannerligen lyckligt lottad med sådana vänner. Så allt verkar lösa sig, sakta men säkert. Fotona blir klara i morgon och de sista texterna är skrivna. Nu väntar jag bara på intyget från skolan sen kan jag posta allt på tisdag. Och när jag har gjort det ska jag fira födelsedag och ömsint vårda mina trasiga nerver.

Sommartid idag. Då var det ju lämpligt att det kom lite mer snö igen. Men det blev inte så mycket av den, turligt nog. Våren har faktiskt annars börjat ta sig och i några dagar nu har jag tänkt att jag skulle ta en bild på snödropparna i rabatten och även på grannens vintergäck. När ansökningshysterin har lagt sig ska jag verkligen bli färdig till det också. Sen ska jag ta en lång promenad, rensa pappersdammet ur lungorna och spana efter fler vårteckan. Vår bästa tid är nu - i varje fall min - innan sommarhettan infinner sig. Jag älskar våren!

Det har blivit ganska uselt med stickningen nu ett tag. Börjar undra om jag är ensam om att få garn- och stickningsabstinens? Drömmer om att sticka och längtar efter ulldoft. Får nog gå och sniffa lite i min stash för att dämpa det värsta suget.

Ha det bra!