Konststycket

Froggade alpackasjalen också. Det har helt klart blivit alldeles för mycket stress den senaste tiden. Förutom att jag inte kan koncentrera mig tillräckligt mycket för att hålla ordning på ett mönster har jag börjat bli mer hispig än vanligt. Skillnaden mot förra gången är att jag nu vet att när jag börjar oroa mig för diverse hotande händelser, som egentligen är ganska odefinierade, så är det ytterligare ett tecken på att jag måste sänka tempot. Lägg till sömnstörningar också så har vi ett nätt litet kit med varnings- (läs ALARM-) signaler. "Okej, okej, jag fattar nu!"

Men för att dra nyttan av den helande inverkan stickning har på mig så har jag börjat på en ny historia, en halsduk, i påfågelsmönster. Trodde själv aldrig att jag skulle återkomma till den efter förra omgången med maskräknande men fördelen är att jag faktiskt har lärt mig mönsterrepetionerna. Denna blir bara 60 maskor bred och känns betydligt snabbare att sticka.

Frogged the alpacka shawl too. It has clearly been to much stress lately. I can't concentrate long enough to memorize a pattern and I'm much more nervous and jumpy than I use to be. Difference between now and then (six years ago) is that now I know this undefined worrying is another sign for me needing to slow down. Add sleeping disorder and we have a nice little kit of warning (read ALARM) signals. "Okey, okey, I get it!"

But using the healing effect of knitting I have started a new feather and fan "thing", a scarf. I never thougt I ever would get back to that pattern after last time's repetedly counting of stitches but the good thing is I have memorized the repeats. This time with only 60 stitches it feel's like a lot faster knit.