måndag, juli 24, 2006

Utan sammanhang: idag är det fem månader till julafton. Nog om det, direkt över till viktigare saker.

Inköpen från förra veckan:

Först garnet till min blivande installation. Det blev 3 kg ullgarn från Klippans Yllefabrik. Då behöver jag bara 33 kg till. Är ni nyfikna så blir vernissagen den 19 augusti. På Drakabyggets Konsthall. I Örkelljunga. Välkomna!



In no context: today it's five months til x-mas. That's that. Now directly over to more important things.

Last weeks shopping:

First yarn to my installation to be. 3 kg wool from Klippans Yllefabrik. Now I need only 33 kg more. If curious please drop by on the opening august 19th. At Drakabyggets Konsthall. In Örkelljunga, Sweden. Welcome!

Lite Tilda-garn, 50% bomull - 50% akryl. Det blå linningen till "We call them pirates". Det svarta och ljusbeige kan komma att bli en ny sån mössa. Kanske.

Tilda yarn, 50% cotton - 50% acrylic. The blue to linning for "We call them pirates". Black and light beige might be a new "..pirates" hat.

Jag är egentligen ingen rosa människa. Men när nu Garnstudios Alpacka ska prishöjas rejält föll jag handlöst för de här romantiska färgerna. Två nyanser rosa och ljust limegrön, fyra nystan av varje färg kan bli till något i storlek större. Söta färger. Mmmm... som godisar.

I'm not a pink person but now that Garnstudio will increase price for there Alpacka I totally fell for theese colours. Two shades of pink and light lime green, four balls each. Sweet colours. Mmmm... like candy.

Mer godsaker. Körsbär från moderns trädgård. Så söta och saftiga att jag nästan börjar drägla när jag tänker på dem.

More sweets. Cherries from mothers garden. So sweet and juicy that I almost start to dribble thinking of there taste...

Till slut en rapport om dottern. Fick ett sms igår. "Mamma nu har det skitit till sig rejält. Kan du ringa mig hos familjen klockan sju?" Klockan var då runt tre. Tror ni jag väntade lugnt och fint på att tiden skulle gå? Tänk, det gjorde jag. Inte! När jag ringde hennes mobil fick jag ett lite irriterat svar i örat. "Jag kan inte prata nu. Jag är på en båt." Jag talade om för henne att det gick inte att skicka sådana sms och sen tro att vi skulle sitta i godan ro och tycka att allt var prima. "Ja, men det är jag som betalar!" Hon syftade på utlandssamtalet. Jag betalar till Sveriges gräns, hon betalar resten, typ. Men snart nog fick hon ur sig "det handlar om pengar."

Finally a report about daughter. Received a text message on my cell phone yesterday. "Mum, things screwd up badly. Can you call me at hostfamily seven a clock?" Time was around three then. Do you think I sat down calmly waiting for time to go? Well, I did. Not! When I called daughters mobile she answered with a touch of irritation in her voice. "It's me paying!" She talked about the cost for calling her. I pay to border of Sweden, she pays the rest, kind off. Soon enough daughter told me "it is all about money".

Samtalet avslutades och jag återberättade hennes svar för mannen. "Det är ju du som betalar", sa han då. Jo, visst hade jag fyllt på dotterns kontantkort innan hon reste för att hon säkert skulle ha mycket pengar på den. Det ska jag komma ihåg att berätta för henne när hon kommit hem. Tror jag.

We finished our conversation (ugh?) and I told husband about it. "It's you paying", he sad. Oh, of course, I had filled up her phone card before daughter left to be sure she had enought money to call home. I'll try to remeber that, to tell her when she is back home. I think.

I alla fall, jag väntade. Halv sju hörde dottern av sig med ett nytt sms och bad mig ringa. Det gjorde jag. Hon hade förlorat sin plånbok. Tappat den eller blivit bestulen, det hade hon ingen aning om. En klasskompis hade fått sin stulen men att det skulle ha hänt dottern verkade inte tänkbart. I hennes värld. Plånboken försvann dagen innan. Ett helt dygn ha
de alltså gått innan hennes Maestro-kort blev spärrat. Talade vi om vikten av att spärra kort innan hon åkte? Tonåringar! Men förmodligen försvann den informationen tillsammans med alla andra förmaningar hon fick. Det var ju några stycken. Innan vi avslutade samtalet berättade hon glatt. "I morgon ska vi åka och bada. På tv sa man att vid den stranden har synts en fem meter lång haj."

Min dotter vet verkligen hur man ska hålla mamma lugn och fin.


Anyhow, I waited. Half past six daughter send another text message asking me to call her right away. I did. She had lost her wallet. Lost or been pick pocked, she had no idea. A school mate had her stolen but it wasn't likely that daughter's been. Not in her world. She lost her wallet the day before. 24 hours had paste before I could stop (don't know the word) the use of her kind off-credit card. Did husband and I told daughter about the importance about doing just that before she left? Teenagers! Probably that information disapeared together with all other important stuff we told her. There was a few. Before we finished the call she told me in a happy voice "We are going to swim tomorrow. They told on telly that on the same beach a five meter tall shark been sighted."

My daughter really knows how to keep her mum calm.

4 kommentarer:

Anna sa...

Tjenis!
Va skönt att din dotter håller dig lugn ... he, he. Hur som helst så slog tanken att det är fem månader till julafton mig oxå idag ... det känns märkligt att se att andra har samma flummiga tankar som jag ... hm.

HPNY Knits sa...

very curious about your show, but will have to "visit" it in the virtual way... can't wait!
kids are the same all over the world- I guess that is the nature.
:-)

Knit-Marie sa...

Det är lugnt... jag har köpt alla julklappar som ska skickas! Hihihi. Men sant, alltså.
Fint garn, smarriga bär. Jag har fyra små kassar Östergötlands ullspinneri som lockar mig till stickstolen.
Min dotter just hemkommen, puh, från Thailand. Hon lyckades blogga om ont i magen ett par ggr. Inte alltid så lugnt att höra från dom, eller hur?

Ava sa...

Thanks so much, Annelie, for your camera advice! Your camera does take great close ups. I'll take
a look at this model at a camera shop.

Love your blog!
Ava