fredag, september 22, 2006

Foto taget av sonen i juli.

Jag måste berätta för er om min son. Han är väldigt speciell. Min dotter är också speciell, likaså mina bonusbarn, missförstå mig inte, men de är speciella på olika sätt och jag älskar dem alla innerligt. Nåväl, tillbaks till sonen.

Förra julen uttryckte sonen en bestämd önskan om att familjen skulle skaffa ett fadderbarn i "SOS-Barnbyar". Hur det än var så gick tiden och vi kom aldrig till skott. Men för två veckor sedan tröttande sonen på att vänta och sa till mig "gör inte du det så gör jag". Jag skulle bara avsluta det jag hade för händer men sonen gick iväg till datorn med en väldigt bestämd min i ansiktet.

Efter en stund såg jag att sonen letade efter något i byrån i sovrummet. När jag frågade vad han sökte svarade sonen att han letade efter den lilla, gröna asken. (I dopgåva fick han en id-bricka i guld med hans namn och personnummer ingraverat, i en liten, grön ask.) Då kapitulerade jag och sa att jag skulle hjälpa honom med hans ansökan.

När jag kom till datorn hade sonen redan fyllit i formuläret, alldeles perfekt! Det enda som saknades var... tadam tadam tadam... just hans personnummer. När vi förstod att bara personer över 18 år kunde teckna sig e-postade jag till "SOS-Barnbyar" för att försäkra mig om att sonens namn stod för fadderskapet. Ungefär en vecka senade mottog han ett tjockt kuvert med alla detaljer om hur det är att vara fadder. Inom tre veckor kommer sonen att få information om "hans" fadderbarn och sonen ser verkligen fram emot det.

Sonen är elva år och fortfarande gör han mig förundrad. Han har ett så gott hjärta, min käre son, och jag hoppas från djupet av min själ, att denna värld inte förändrar honom. Det är ju inte alltid "tillåtet" att vara annorlunda, åtminstone inte i vår del av världen.

Över till stickningen. På gång nu är den andra
"Yukon Leaves". Jag har just blivit färdig med hälen och det verkar som denna strumpan blir tightare än den första. Jag skulle verkligen vilja kunna sticka två sockar samtidigt på två rundstickor men de instruktioner jag kan hitta är på engelska och jag känner att det är för svårt att lära från.

Jag håller också på med en "Alien Illusion Scarf". Tänker sticka åtminstone en repetion mer än mönstret. Förmodligen hoppar jag över fransarna och med en, eller kanske två, extra repetitioner bör halsduken bli tillräcklig lång.

Bild från "Stitch'n Bitch".


3 kommentarer:

Mia sa...

Christina har en liten magic loop-kurs på sin blogg: http://bonnmorans.blogs.se/2006/07/30/magic_loop~1001426
Jag har testat, och det funkade.

Fröken sa...

Åh, om jag någonsin får en son så hoppas jag att han blir lika godhjärtad som din!

Vilken cool halsduk förresten! Snygg, och lite halv-läskig sådär.

heidi sa...

Tack!

Vilken son! Fast du är en lika bra mamma som låter din son gå nya okända vägar, utan att tvinga honom in på vägar du känner igen! Jag önskar att fler föräldar var dom du.

Halsduken är urläcker!