Konststycket

Jag fick allra sista paketet i Nhv4 igår. Det kom från Anita i Norge. Tack, Anita! Genast infann sig en känsla av lille julafton men så är det väl för alla som är barnsligt förtjusta i presenter. När jag öppnat alla, tre stycken, fann jag det här: ansiktsmask, söta bokmärken, en liten tomte, en påse full av julens dofter och fyra nystan ullgarn som går att tova. Nu har jag samlat på mig en ansenlig hög med tovvänligt garn och lusten att gå igång har växt rejält. Så snart jag kan ska jag börja sticka igen. Surprise!

Received very last Nhv4 present yesterday. It was from Anita in Norway. Thanks, Anita! Immidiatly a "little christmas eve" feeling showed up ("little christmas evening" is what we in Sweden calls the day before christmas evening. Pretty logical!) but I guess that's the same for anyone who is childish fond of gifts. When I had opened them all I found this: a facial, pretty book marks (?), a little santa, small "bag" with christmas scents and four balls wool.


För att återgå till ämnet barnslig förtjusning kan jag ju berätta att det hänt en hel del sedan jag som som tolvåring blev överraskad av äldsta systern när jag just hade öppnat julklappen från henne. Hon blev skitförbannad! Faktiskt helt otroligt ilsken. Och jag insåg hur korkad jag varit. Nyfiken men korkad och jag skämdes rejält. Där, flera dagar före jul. Men jag minns också vad som fanns i paketet och det hade jag säkert inte gjort om jag inte överraskats i denna pinsamma situation. (Den klena rättfärdighetens röst talar.) Det var ett par vita, stickade fingervantar med broderier på framsidan. Och ja, jag har slutat öppna julklappar och andra presenter i förväg. Det hände egentligen bara den gången att jag satt med ett helt öppnat paket.

To get back to the subject childish joy I can tell a lot of things have happened since I as a twelve year old was surprised by eldest sister when just unwrapped the christmas gift from her. She was totally pissed off! Actually unbelievable angry! And I realised how stupid I've been. Curious but stupid and I was so ashamed. There, several days before christmas eve. But I also do remember what was in the wrapping and I'm sure I wouldn't do if I hadn't been caught in this embarrasing situation. (Delicate voice of righteous is speaking.) It was a pair of white, knitted gloves with embroydery on the top of the hands. And, yes, I have stopped open christmas gifts and other presents a head. It only happened once.

Men vägen har varit lång. Från det direkta öppnandet den gången (egentligen skulle jag bara kika lite, lite grann) till bestämda skakningar, vägningar,och regelrätta klämningar. För nu har jag ju mognat. Och mogna kvinnor bedriver inte uppsökande verksamhet efter sina julklappar. Så det så! Såg förresten igår var mannen hade gömt sina presenter till mig. Jodå! I sin garderob. Inget speciellt sofistikerat gömställe. Nähä. Han har kunnat mycket bättre. Jo, visst har jag letat förut, faktiskt så sent som i fjol, men då hittade jag dem inte. Och nu när jag är så himla mogen behövs ingen mer avancerad plats. Men jag tror att jag ska kolla så att de ligger kvar. Bara för säkerhets skull, alltså...

But the road has been long. From the actuall unwrapping incident back then (I only intend to take a little, little peak) to distinct shaking, "weighing" and regular squeezing. Cause I'm mature now. And mature women don't carry on with such seeking activities. That's how it is! By the way, yesterday I saw where husband hid his gifts to me. Yepp, that's right! In his closet. Not a very sophisticated hiding place. Nope. He could do a lot better. Sure I looked before, last year in fact, but then I didn't find them. And now, when I'm sooo mature it's no need for a more advanced hiding place. But I think I have to check on them, so they are still there. Just in case...