Konststycket

Tiden går helt galet fort och fast jag borde ha all tid i världen försvinner den bara i ett suddigt "blörr". Vad jag gjorde igår minns jag knappt och än mindre vad jag gjorde förra veckan. På stickfronten händer inte särskilt mycket åt gången. Speciellt inte på min "Shaped Triangle" med 435 maskor, tror jag det var på senaste varvet. Det är en stickning som bara plockas fram när lite mer tid finns till förfogande. Betydligt lättare är det med mitt andra pågående projekt.

En stola i påfågelsmönster i det underbara, tokvackra silket från SOL-silke. Det är inte bara slående grannt att titta på utan även en njutning att sitta och klappa. Vänta, vänta.... så ja, nu har jag suckat djupt av salighet med ett fånigt leende på läpparna. Enda "men"-et är mina metallstickor. De är inte den bästa kombinationen ihop med det slinkiga silket. Här skulle egentligen inget annat duga än lyxiga stickor i ebenholts eller rosenträ. Inte för att jag har en aning om hur de känns att hålla i - har inte haft nöjet att stifta närmare bekantskap med dem - men det känns som om det är det enda som håller samma klass som garnet.

Hade långa funderingar om vad jag skulle använda för mönster till silket. Hade från början bestämt att jag skulle sticka enligt Solveigs sjalmönster nr 4 men när jag sen fick garnet i händerna var det inte lika självklart. Provstickade olika alternativ men till sist var det Dottern som knäckte nöten. Lite irriterad blev jag dock på mig själv att jag inte hade kommit på det för jag menar, vem är det i denna familjen som stickar, men den känslan försvann snabbt när jag såg resultatet. I stället övergick den i stolthet över att hon har "öga" för fibrer. Och Dottern, hennes balklänning och sjalen kommer att bilda en enastående enhet!

Time goes by in a crazy speed and even though I should have all time in the world days just passing by all blurred. Hardly remeber what I did yesterday not to speak off a weak ago. Not much action knitting wise. Especially not on my "Shaped Triangle" with 435 stitches last time counting. It's a wip that get my attention only when I have a little longer breating-spaces. It is a lot easier with my other wip.

A stola in feather and fan pattern in the wonderful, insanelly beautiful silk from SOL-silke. It is not only striking grand to lay eyes on, it is also a pure enjoyment to sit and pad. Wait, wait... well then, now I have sighed deep with a overwhelmed yet silly smile on my face. The only "but" is my metallic neeldes. It is not the best combination along the slippery silk. Actually nothing less than luxurious needles in ebony or rosewood would do. Not that I know how it feels to knit with theese kind of blessings - never had the pleasure to make a closer acquaintance - but it feels like it would be the only suitable company for this amasing yarn.

When I got the yarn in my hands I was doubtful about what pattern to use. The one I first decided suddenly didn't feel appropriate. Made some swatches but it was Daughter that finally solved the problem. Was shortly anoyed with myself why I didn't think of that pattern (I mean who is the knitter in this family?) but the feeling blowed away in a rush and transformed into proudness when I saw the result. She sure has an eye for fibers, Daughter. And she, her ball dress and the stola will make a breath taking sight together!