Sentimental rubbish...?
Four weeks ago my Mother had a hart attack. To make a long story short she was back home again after treatment within five days. Bringing lots of medicine with her and very strong recommendations to stop smoking. Well, after smoking for 54 (fiftyfouryears!!!) it is a big time achievement not to pick up another cigarett even if you know your life depends on it. But she has been non-smoking since she was hospitalised.
When I started to knit the Highland Triangle Shawl it was my intention to give it to my Mother as a christmas gift. Due to her heart attack I don't dare to wait. Suddenly life seems much more breakable and even if I already knows that, cause of previous experiences, I seem to forget when life just goes on and on and on. Once in a while you are suddenly shaken in your grounds and discover how much you are taking for granted. My mom knows how much I love her but it doesn't mean I don't want to show her that. I do and I need to. For my own sake. Because if everything is going as it "should" go she will one day be gone, before me, and I want to assure myself not having anything unsaid.
Yesterday I gave her the shawl and she loves it! Haven't seen her that happy in a long while, not since she was sick. It feels good in a Daughters heart.
Sentimental smörja...?
För fyra veckor sen fick Moren en hjärtinfarkt. För att göra en lång historia kort var hon tillbaks hemma efter behandling inom fem dagar. Med hem hade hon massor av mediciner och väldigt starka rekommendationer om att sluta röka. Efter att ha rökt i 54 (femtiofyraår!!!) är det en prestation utöver det vanliga att inte tända ännu en cigarett även om du vet att ditt liv är beroende av det. Men Moren har varit icke rökande sen hon blev inlagd.
När jag började sticka Higland Triangle Shawl var det min avsikt att ge Moren den som julklapp. På grund av hjärtinfakten vågar jag inte vänta. Plötsligt verkar livet så mycket mer bräckligt och även om jag egentligen redan vet det, genom tidigare händelser, tycks jag glömma bort det allt eftersom tiden går. Någon gång då och då blir man plötsligt rejält omskakad och upptäcker hur mycket man tar för givet. Min Mor vet hur mycket jag älskar henne men det betyder inte att jag inte vill visa henne det. Jag vill det och behöver det också. För min egen skull. För om allting går som det "ska" gå kommer hon en dag vara borta, före mig, och jag vill då vara fullkomligt säker på att inte ha något osagt.
Igår fick hon sjalen och hon älskar den! Har inte sett henne så glad på länge, inte sen hon blev sjuk. Det gör gott i en Dotters hjärta.
6 kommentarer:
Vilken vacker sjal, jag förstår att din mamma blev glad, både över själva sjalen och över din omtanke!
this is a gorgeous shawl! I am glad she is feeling better and hope she can stick to the no smoking!
That is a gorgeous shawl! I cannot think of much more comforting than for your mother to wrap herself in the shawl you knit her, as if it were an embrace from you. I believe in the mind-body-spirit connection in fighting disease, and this shawl should be a positive factor there! My thoughts are with you and your mother.
Att en mor och dotter älskar varandra kan väl aldrig vara sentimental smörja?
Nej, du gör ju vad som verkligen är rätt visar din kärlek innan det är försent.
Dessutom är morsdag en underbar helg att plantera luktärtor!
/Marie
Sjalen är såååå vacker!!!
Vilken o t r o l i g t vacker sjal!! wow! var var det du sa det mönstret fanns? Hoppas din mamma mår bättre nu, och att efterdyningarna efter rökningen är över. -Vilken fin gest av dig att ge henne en så fin sjal. Ha en trevlig helg!
//Annapuh
Skicka en kommentar