Konststycket

Sorry, mostly in swedish today!

Guess what! Juno is finally blocking. About time cause she's gonna move away tomorrow. In stretched condition her size is approx 40 x 190 cm (16 x 75 in). I'm quite pleased with the look of her. Hoping to get some pictures tomorrow, if I can persuade Son to modell that is. It might be a to girly thing for him.

Gissa vad! Juno är på blockning. På tiden eftersom hon ska flytta i morgon. I utspänt tillstånd är hon 40 x 190 cm. Är ganska nöjd med hur slutresultatet. (Försöker här låta bli att tänka på de felstickade varven som faktiskt syns. Men å andra sidan syns det då också att det är gjort av människohand.) Hoppas få några bilder i morgon, om jag kan övertala Sonen att modella vill säga. Kan vara för en för tjejig uppgift för en ung man i målbrottet.


På tal om Sonen. I tisdags kväll blev han och jag en anings ovänner. Det slutade med att han stegade in på sitt rum och slängde igen dörren efter sig. Morgonen efter fyllde jag på hans garderob med rena kläder och råkade slå en blick på hans skrivbord. Där låg ett uppslaget block med följande rader:

"Mitt hjärta 190208

Mitt hjärta är krosat,
sönder smulat och tomt.
Mitt hjärta är som en
vissen ros.
Mitt liv är som ett
tomt foto-album.
Mitt liv är som ett
döt träd.
Min själ är som en
ur vriden trasa."

Hade det varit för 1,5 - 2 år sen skulle jag blivit väldigt, väldigt orolig. Men nu är jag inte det. Nu ser jag det precis för vad det är, en reaktion på en situation som han tyckte var för jäklig. Det är exakt som han kände det just då. Och jag vet också att det hade blåst över tills dagen efter.

Numera mår Sonen bra och inte alls som för två år sen. Då när han faktiskt hade en jättesorg efter att bästa kompisen flyttat. Och när hans dåvarande fröken fick honom att känna sig fullständigt värdelös eftersom han inte passade in i den lilla, snäva ram hon hade bestämt att alla barn skulle passa in i. Min Son som hade vissa finmotoriska problem och därför aldrig ville skriva för hand. Allt det fantastiska som fanns i huvudet ville liksom inte komma ut via pennan. Däremot kunde han blåsa bort vem som helst genom sitt sätt att uttrycka sig verbalt.

Min Son som hade, och fortfarande har, ett ansträngt förhållande till speciellt matematik. Där det blir lite lättare att räkna om någon annan styr pennan och där denne någon kan hjälpa till att hålla kvar fokus på uppgiften bara genom sin närvaro. Det mesta har blivit bättre. Kanske har han börjat växa ifatt sig själv. Vissa problem kommer säkert att kvarstå och vi väntar fortfarande på vad BUP kommit fram till i den utredning som gjorts. Men numera mår min underbara, älskvärda, intelligenta, fantasifulla, kärleksfulla och alldeles fantastiska Son, som för ett och ett halvt år sen ibland uttryckte önskan om att inte vilja leva, han mår idag väldigt bra. Mycket tack vare de fantastiska, engagerade och intresserade fröknar han haft i ett och ett halvt. De har gjort ett enormt arbete för honom och resten av Familjen.

Därför blir jag inte bara rörd av att Sonen har skrivit en dikt som enligt min mening är fantastiskt vacker utan jag blir också glad över att han självmant tagit en penna och skrivit ner precis det han kände. Sen kan petitesser som grammatik och stavning få flyga all världens väg. Jissesanåda, vilka framsteg ungen har gjort!

Avslutningsvis kan den här stolta Modern visa vad som finns på stickorna just nu. Sjalen från Drops i Silke-Tweed. "Durrow" får ligga till sig ett tag till. Är inte helt övertygad om att jag gillar hur flätorna på ärmarna ser ur. Trodde inte att jag var så mycket av en symmetri-idiot som jag tydligen är. Suck!

On the needles right now. The shawl from Drops in Silke-Tweed. "Durrow" is on hold for a while. I'm not totally convinsed if i like how the sleeve cables turns out. Never thought I was as much of a symmetri freak as I apperantly am. Sigh!