Konststycket

E som i Efter.

Märkligt hur jag alltid verkar vara efter i ABC-leken. En vecka hinner knappt börja innan den är slut och rätt vad det är så är jag två veckor efter. Nästan. Jag tror jag vet var knuten ligger, jag vill helt enkelt skriva något som kan intressera någon annan än mig. Men så kommer jag att tänka på allt annat "hjärnbrus" vi utsätts för, i hissar, i affärer, i idrottshallar, på reklampelare och så vidare, i det oändliga och så kommer jag på att även jag kan få ta mig rätten till lite mera "hjärnbrus". För varje gång jag försöker censurera det jag skriver låser det sig bara. Den ytterst kritiska granskaren slår till och fryser varje ögonblick av spontana ingivelser och allt som börjar på

F som i Fantasi.

försvinner. Kanske inte särskilt originellt eller kvickt men väldigt äkta, väldigt mycket mig. För det är precis just så jag är: förvånansvärt tråkig och grå ibland men andra gånger fantastiskt rolig och färgstark. Väldigt vanlig, alltså.

Nu är det sent söndagkväll och en ny vecka börjar i morgon. G står på tur men får ställa sig på kö - kudden väntar.

Sov gott, Sverige!
(Okej, någon enstaka gång drabbar storhetsvansinnet också. Tydligen!)