Konststycket

Rapport från Stockholm och Syfestivalen - dag 1

Jag har köpt mycket garn. Jag har köpt sjukt mycket garn, tack vare att snälla fén viftade med trollspöt och fyllde på reskassan rejält (Tack, Moren!). Jag har köpt garn som jag aldrig provat men nu skaffat en eller två härvor av för att undersöka om det är något som ska forsätta ingå i min samling. Jag har köpt garn bara för att det är så vackert och jag har köpt garn bara för att det är så mjukt. Jag har köpt garn för att jag inte tog med någon stickning och kände att jag trots allt behövde ha något i händerna (att jag bara kunde tro annat) och jag har faktiskt också köpt garn för specifika ändamål.

Men först av allt måste jag konstatera att jag faktiskt överlevde! Något som kanske låter dramatiskt i vissa öron men i mina ringer det bara av genuin stolthet. Jag gjorde det och jag gjorde det ensam!

Ankommen till huvudstaden hystade jag in packningen i första bästa förvaringsbox för vidare transport till Marias Garn och Anntorps Väv. Allt flöt väl - hela den otroligt korta vägen - tills jag kom ner och skulle ta mig vidare med t-banan. Visst, där är väl skyltat. Där finns till och med väldigt många skyltar. Och fast det inte är så förskräckligt längesen jag var i Stockholm senast hade jag fullständigt glömt bort hela "systemet" liksom. Att fjärrtåg och bussar går från markplanet och att tunnelbanetåg och pendeltåg nås via gångar under mark - i vars en ände av centralen. Och givetvis letade jag, som den mindre begåvade kusinen från landet, efter skyltar som uttryckligen berättade att t-banan till Slussen skulle gå från den eller den plattformen.

Någonstans gjorde jag också ett tankefel i megaformat på grund av viss högtalarinformation vilket fick till följd att jag irrade fram och tillbaka, upp och ner en god stund innan jag sansade mig och faktiskt frågade efter vägen. Att det ibland ska vara så svårt att förstå hur lätt det egentligen är. Nåväl, slutligen steg jag av vid Slussen och hittade lätt och behändigt fram till Marias Garn. Och så mycket garn! Gick och klappade, tittade och klappade lite till innan jag slutligen bestämde mig för de här otroligt mjuka härvorna.

Två härvor Lucca, sanslöst mjuk merinoull från nyzeeländska får.

Traskade tillbaks till Slussen för ny resa med t-banan. Fast avståndet mellan Slussen och Gamla Stan inte är särskilt långt ville jag inte riskera att irra kring ytterligare utan ta mig snabbast möjligt till Anntorps Väv. En sak jag aldrig mer ska negligera är värdet av en bra karta. Hade skrivit ut en karta från nätet där väldigt få gatunamn var angivna. En sån är inte bra! Man får ett hum om vilken riktning man ska ta ut men mycket mer än så ger den inte. Trots det hittade jag fram. Förmodligen en god stund senare än det tagit med en bättre karta men ändå.

När jag lämnade affären efter ett långt besök, som inkluderade kissepaus och samtal med urtrevliga Ann, hade jag med mig en härva pälsullgarn i en mörk röd nyans och en härva brunt Visjögarn, båda från Östergötlands Ullspinneri. Nöjd med inköpen återvände jag till Centralen, hämtade upp mitt pick och pack och for ut till hotellet där jag installerade mig.

Efter chockartat möte med ett Stockholm i rusningstid behövdes mycket klappande på mjukt garn för att längtan hem skulle avta. Den effekten hade aldrig något akryl-plastigt haft och på lördagen var jag redo för nya tag men mer om det i morgon.