Konststycket

---

Inspirerad av många andras turer på dansgolvet valde jag lämplig låt, drog igång Spotify på hög volym och kastade mig in i en spasmisk "Panelhönedans" (Svägerskans benämning på linedance).

Har länge haft vantar på min "vill göra"-lista och jag har gjort ett par ganska tama försök också men nu tänkte jag en gång för alla lära mig behärska konsten. Begav mig in i klädkammaren och drog fram en låda med 25-grams ull-härvor från sent 80-tal vilket kändes speciellt passande med tanke på låtvalet. Härvorna har följt mig genom alla år och eftersom 80-talet var min snyggaste period var det inte mer än rätt att de äntligen skulle få skåda ljuset.

Som övningsobjekt valde jag två, lite tillbakadragna, färger och förvissade mig om att det fanns minst en härva till av varje färg till vante nummer två. De starkare färgerna, som gärna rör sig mitt i blickpunkten på dansgolvet, får snällt lov att vänta tills tekniken behärskas. Och jag stickade och stickade och när jag kommit till en nästan färdig tumme var jag mer än nöjd med resultatet. Här har jag fått till en jämn och fin stickning, randning med nästan osynlig övergång mellan färgerna och tumkilen ser jättebra ut. Då tar det bääääsch garnet slut. Men det är ju hur lugnt som helst eftersom jag har mer!






Vad ska jag säga? Det var tydligen mer dunkelt på dansgolvet än jag insåg och rätt som det var drattade jag på rumpan mitt i den vilda dansen. Tror jag ska gotta mig lite till åt det fina resultatet innan jag repar upp och börjar om med nya färger. Men denna gången ska de vara vilda, lite galna och vackra. Precis som jag var då!