Konststycket

...

Fortfarande magsjuk. Fortfarande trist. Längtar efter våren och vill vara frisk, kry och känna mig pigg och glad igen. Allra mest glad. Och frisk. Pinas av att vara hemma för jag vet hur mycket som väntar på jobb. Stressen tornar upp sig och jag mår ännu sämre. Inuti. Försöker använda de verktyg som jag egentligen har för att hantera stress på ett sundare sätt än det jag hade förr men det är så mycket som pockar på för att få uppmärksamhet att jag inte riktigt kan fokusera. Och så flyr jag in i stickningen en stund till fast det kanske inte är det som skulle behövas mest just nu.






Så här långt hann jag komma på min Bitterroot-sjal innan jag insåg att jag inte varit riktigt närvarande när jag räknade garnåtgång. Nu ligger sjalen undanstuvad i en hög och väntar på att ett smärre under ska inträffa. Att någon med just det här garnet ska komma fram till att de där två nystanen som ligger och "skräpar" kan vara räddningen för mig. Ja,ja, hoppas går ju.

Tills vidare stickar jag vidare på Haruni och överraskningen. Fast först går jag nog och drar täcket över huvudet en stund. Idag funkade det inte riktigt att försöka hålla en glättig ton på bloggen, har mest lust att gråta lite nu. Kanske gör jag det. Där, under täcket.