Konststycket

"We call them pirates"-mössan har bara linningen kvar. Eller om jag ska göra den till en lite tjejigare variant med ett brätte, det har jag inte bestämt än. Det naturfärgade garnet har varit ganska ojämnt och på de flesta ställen bra mycket tjockare än det svarta. Inget jag tänkte på att kolla när jag började sticka men det är väl därför som de ljusa partierna är så mycket mer dominanta. Gillar det inte riktigt men jag ska kanske bara vänja mig. Storleken passar till sonen och mig. Får väl se vem som går segrande ur det lotteriet... förmodligen sonen.

Only linning left on "We call them pirates" hat. Light yarn is not very even spun and thats why the light parties are more dominant. Nothing I thought of check before I started to knit. Don't really like it but maybe I just have to get used to it. Size fit both son and me, have to see who wins the "lottery"... probably son.

Piraterna ovanifrån. Pirates from above.

Shedir nr 2 i billigt garn, Patons 100% bomull, fortsätter växa sakteliga.
Shedir no 2 in cheap yarn, Patons 4 ply 100% cotton, continueing to grow.

De som bara är intresserade av stickning kan sluta läsa nu. Mer om det blir det nämligen inte idag. Senaste rapport från dottern löd, med hennes egna ord:

"Mamma jag lever". Hon bor i en annan familj än den vi fått besked om. Eftersom dottern omöjligt kan läsa den handskrivna lappen, från frun i huset, har vi fortfarande ingen aning om var bor. Inte heller har vi något telefonnummer att ringa, förutom dotterns eget mobilnr. Ringde henne på det igår och allt var väl. Sex tjejer är inhysta i familjen. Jo, sex stycken tonårstjejer i samma familj! Det är ungefär fem mer än jag skulle mäkta med. I vissa fall räcker det med en för att man ska få kortslutning i de mentala nervbanorna. Bara att beundra de människorna!

Those of you who's only interested in knitting can stop reading here. No more posting about that subject today. Instead latest report from daughter, in her own words:

"Mum, I'm alive". She stays in another family than the one we had notice about. And daughter isn't able to read the hand written note, from "Mrs X", so we still have no address nor phone number to call, except daughters own cell phone number. Called her yesterday and all is just fine. Six girls lives in same family. Yes, six teenage-girls in same family! It's about five more than I could handle. Some times it's just enough with one if one doesn't want a mental brakedown.

Samtalet har i varje fall lett till att mamma, d v s jag, är betydligt mycket lugnare. Dottern lät pigg, glad, lugn och trygg, allt på en och samma gång. Dottern lät väldigt stor också och plötsligt drabbades jag av en släng med "åh, hon behöver mig inte mer". (Jag har aldrig påstått annat än att jag är aning "neurotisk" men även om jag försökt fostra mina barn till självständiga människor finns det tydligen en del av mig som vill att de ska fortsätta behöva mig mycket.) Jajaja, det går väl över det också. Om inte annat var det en bra väckarklocka. Dags att börja jobba på det också, dagen de lämnar hemmet.

Well, calling her led to a much more relaxed mother, that's me, Daughter sounded happy and calm, like she is really having a great time. Her voice also sounded like she is so grown up and I suddenly had a bad case of "oh, my baby doesn't need me anymore". (Never told anyone I wasn't a neurotic person) but even if I have tried to raise my children to confident, self going human beings, a tiny part of me still wants to be needed. Well, well, that was a wake up call. Time to start getting used to the thought of children moving out of birds nest.

Lite trädgårdsbilder? Some pictures from our garden?

Sonen är allergisk mot en hel del, bl a allt ätbart som är rött och underbara svärmor har därför planterat vita smultron till honom. Plantorna har brett ut sig rejält och skörden kan numera bli tillräcklig för en pojkmage. De doftar sagolikt och smaken är precis samma som den från min barndoms minnen.

Son's allergic to lots of eatables, among all all that's red. That's why mother in law planted some white wild strawberrys. They smells like heaven and taste are the same as from childhood memories.

I örtagården råder full anarki. På grund av lat trädgårdspersonal, det vill säga undertecknad, har ogräset spridit sig rejält. Gurkörten som bestått av en enda planta har frösått sig hej vilt. Raringar som lavendel, timjan, oregano och fransk dragon (jo, den klarar att övervintra hos mig utan omsorger) börjar få dåligt med utrymme. Något drastiskt måste till och det snart.