Konststycket

Årets sista dag!

Jag tycker inte om nyårsaftnar. Drabbas alltid av ett svårmod, ibland odefinerbart. Blev året som jag hoppades? Blir nästa det? Möjligheterna inför nya året känns enorma. Kanske är det där svårigmodet ligger? Det är jag, bara jag, som bestämmer hur mitt år ska bli. Jag har friheten att välja. Jag har faktiskt det men vågar jag språnget trygghetsnarkoman som jag är?

Jag är ingen vän av nyårslöften. Det är längesedan jag avgav ett sådant sist. Men efter min önskan till er alla, nära och kära, kända och okända, om ett riktigt gott nytt år med hälsa, kärlek och välgång, får bilderna från en av avslutningsutställningarna från skolan illustrera mitt, högst personliga, nyårslöfte. Sköt om er!

Last day of this year!

I don't like new years eves. Always strucked by melancholy, sometimes undefined. Did the year turn out like I hoped? Will next do? Posibilites within the new year feels enormous. Maybe that's the source of the melancholy? It is I, only I, to decide how my year will be. I have the freedom to chose. I really do but do I have the courage to go out on a limb addictied as I am to safety?

I am no friend of making promises at new years eve. It's been a long time since I made one myself. But after wishing you all, near and dear ones, known and unknown, a happy new year with good health, love and prosperity, I let my pictures from one of the exam exhibitions from school illustrate my, very personall, new year promise. Take care!

Text means "to hell with self-criticism"