You know the startitis I told about yesterday. I forgot this. "Everybody" is knitting Candle Flame Shawls now. Since I felt up to the pattern for some time I started a Candle Flame Scarf. How eccentric of me!

The fact is I haven't been able to find the perfect shade of yarn until I came to the Syfestival but there it was!


Den där startitisen jag berättade om igår. Jag glömde denna. "Alla" stickar Candle Flame-sjalar nu och eftersom jag har varit sugen på mönstret ganska länge stickar jag mig en Candle Flame-halsduk. Så originellt av mig!

Faktum är att jag inte har hittat den perfekta färgställningen förrän på Syfestivalen men plötsligt fanns den bara där, i två härvor Pirtin Kehräämö Karstalanka 140 tex x2, finskt kardgarn köpt hos Svalan. Me like!

Ombyggnad pågår.

Inte riktigt nöjd än men klockan är 01.40 och jag måååååste gå och lägga mig.

Mental notering: inget kaffe efter kl 17.00.

Waffles, whipped cream and blueberry jam! It doesn't hurt, does it!
Våfflor, vispgrädde och blåbärssylt. Det gör inte ont precis!

Yesterday we had waffles, a swedish custom due to the Lady Day, in swedish called vårfrudagen after "vår fru" as in Virgin Mary. Through time the word "vårfrudagen" has been distorted to "våffeldagen" and that is why we have waffles the 25th of March.

Igår var det ju våffeldagen och eftersom barnen var sugna blev det så. Små önskningar snabba att uppfyllda.


I think I suffer from a slight case of startitis. It's not a very good idea when in lack of inspiration at the same time. That is why this poor excuse of attemt to knit a pair of fingerless mittens has to be ripped. Luckily for me it didn't take long before I came to my senses.

Jag tror att jag drabbats av ett lätt fall av startitis. Ingen väldigt bra idé när inspirationen samtidigt saknas. Det är därför detta ynkliga försök att sticka ett par fingerlösa vantar måste repas upp. Tur för mig dröjde det inte särskilt länge innan jag kom till mina fulla fem igen.

Do you remember the Tropicana socks looking like this?
Någon som minns Tropicana sockarna?

Well, they don't anymore, now they look like this!
Nu ser de ut så här i stället!

R i P, Tropicana's! Your were not ment for me. Or anyone else in my immediate surroundings.
Vila i frid, Tropicanas. Ni var inte menade för mig. Eller någon annan i min omedelbara närhet.

Finally something finished.
Till sist något färdigt.

Pattern/mönster: Korviga pulsvärmare (only in swedish) by Ilsefin
Yarn/garn: Visjögarn from Östergötlands Ullspinneri, 15 g black and 11 g brown.
Needles/stickor: 3 mm dpns / strumpstickor
Hot or Not: Definitely hot! They goes perfect to the accordian beret I have knitted earlier. I think there might be a few more of these as well as of the beret. Especially since I have given the hat to Dear Mother and the pulse warmers to Sister E. Can't have it like that, can we?

Definitivt "hotta"! De passar perfekt till dragspelsbaskern jag stickat tidigare. Tror nog att det kan bli fler sådana här såväl som mössor. Speciellt eftersom jag gett dragspelsbaskern till Kära Modern och pulsvärmarna till Syster E. Och så kan vi väl inte ha det?


Friday's my birthday. There will not be a party but I have invited Anna, one of my best friens, and her family for dinner. Strange enough it is also her birthday. The first she's celebrating beginning with the number four. (Hi, Anna!)

Want to hear something even more strange? When I was in Stockholm my family went to Germany along with Anna's husband and kids. A third family also joined, husband and kids to one of Anna's friends. These three men has wifes who's names starts with the letters "a-n-n", we have the same birthday, march 28, and two of us are born in the same year. That is what I call a coincidence!

På fredag är det min födelsedag. Det blir inget kalas men jag har bjudit Anna, en av mina bästa vänner, och hennes familj på middag. Märkligt nog är det också hennes födelsedag. Den första hon firar som börjar på siffran fyra. (Hej Anna!)

Något ännu mer märkligt? När jag var i Stockholm åkte min familj till Tyskland i sällskap med Annas man och barn. En tredje familj följde också med, man och barn till en av Annas vänner. Dessa tre män har fruar vars namn börjar på bokstäverna "a-n-n", vi har födelsedag den 28de mars och två av oss är födda samma år. Det är vad jag kallar ett sammanträffande!

G som i Glädje.

• Familj och vänner som står ut när det behövs.
  
• Solsken och grusknaster under träskor.
• Vårblommor som lyser i grådis.
• Öppet hav, fria fält.
  
• Konst, teater, bibliotek
  
• Nystädat hem och tom tvättstuga.
• Zoo-karameller, mörk choklad.
• Färger
• Kaffe och frukostknäcke med Kalles kaviar.
• Bloggvänner som peppar, stöttar och tipsar.
  
• Garn
• Garn
• Garn
• Och fantastiskt bra musik. (Tack, Ulrika!)
  

Det här gröna byltet är min Drops sjal. Efter att jag fick antalet maskor att stämma förra gången har stickningen flutit på bra. Nu väntar det tionde varvet av bladmönstret och plötsligt är jag tillbaks i maskhelvetet. Jag är en manisk maskräknare. Jag vet inte hur många maskor jag räknat vid det här laget men det är bra många. Eftersom jag tycker det är så otroligt tråkigt att repa upp håller jag koll på maskorna varje varv. MEN - det har jag inte gjort under stickningen av bladmönstret av den enkla anledning att jag helt enkelt inte har gitit räkna ut det på förhand och mönstret anger inga antal. Inte förrän nu när tionde varvet ska stickas. Då ska det finnas 5 + 198 + 3 + 198 + 5 maskor.

Mina maskor stämmer nästan på pricken. Bortsett från en ytte pytte liten bagatell. Jag har tvååååhuuuundrrrrrafyyyyyrtioååååååtta maskor på varje sida! Vänta, vänta - måste bara.... *dunk, dunk, dunk* så ja, nu har jag slagit skallen i bordet några gånger. Det hjälper inte men fokus hamnar någon annanstans för en sekund.

Eftersom det börjar bli trångt som saligheten på stickan beställde jag en 100 cm Addi Lace:are hos Maria igår. Jag får vänta på den och sen ta tag i eländet igen och se om jag blir klok på var det blivit fel för just nu har jag ingen som helst aning.

My Drops shawl, with 248 x 2 pattern stitches instead of 198. Can't figure out where I went wrong and tear my hair out in agony. Have to put it aside until I get the l00 cm Addi Lace needle I ordered yesterday from Maria.

Näst på tur är Tropicana sockarna. Är 99% övertygad om att de ska froggas. Gillar inte när strumpor "kryllar" sig och det kan vara det som gör att jag känner motstånd mot dessa. På första versionen där jag hade lagt till 11 maskor stickade jag faktiskt några varv resår i början och det såg bra ut. Men så repade jag upp dem när jag tyckte att skaften blev för vida och mitt minne som är så otroligt bra men skrämmande kort hade annat i fokus när jag började om.

The Tropicana's will probably hit the frog pond. They curl in the leg and maybe that's why I'm not very fond of them. I'm heading for Ilsefin's pulse warmers instead.

Egentligen börjar jag misstänka att allt detta är tecken på att jag nu, äntligen, ska börja på Ilsefins korviga muddar. Har gått och suktat efter dem ända sen Ulrika släppte mönstret i Pulsklubben men då föresatte jag mig att sticka klart mina Tropicana först. Men eftersom jag inte ska göra det så - korvmuddar - here I come!

E som i Efter.

Märkligt hur jag alltid verkar vara efter i ABC-leken. En vecka hinner knappt börja innan den är slut och rätt vad det är så är jag två veckor efter. Nästan. Jag tror jag vet var knuten ligger, jag vill helt enkelt skriva något som kan intressera någon annan än mig. Men så kommer jag att tänka på allt annat "hjärnbrus" vi utsätts för, i hissar, i affärer, i idrottshallar, på reklampelare och så vidare, i det oändliga och så kommer jag på att även jag kan få ta mig rätten till lite mera "hjärnbrus". För varje gång jag försöker censurera det jag skriver låser det sig bara. Den ytterst kritiska granskaren slår till och fryser varje ögonblick av spontana ingivelser och allt som börjar på

F som i Fantasi.

försvinner. Kanske inte särskilt originellt eller kvickt men väldigt äkta, väldigt mycket mig. För det är precis just så jag är: förvånansvärt tråkig och grå ibland men andra gånger fantastiskt rolig och färgstark. Väldigt vanlig, alltså.

Nu är det sent söndagkväll och en ny vecka börjar i morgon. G står på tur men får ställa sig på kö - kudden väntar.

Sov gott, Sverige!
(Okej, någon enstaka gång drabbar storhetsvansinnet också. Tydligen!)

It's friday - again - and I have absolutelly nothing to blog about. Or almost nothing. This is more of a try to avoid cleaning the house. Deep sigh.

I wish some mastermind could invent a thing that sucks all dust and crumbs with static electricity. A clean house almost without my interference. Utopia here I come. But I guess it's better how it is. Just imagine the view off a cat or small dog "glued" to a filter. Not that I have heard much about traumatised pets but I think there would be a huge market for animial shrinks.

When finished deep thoughts like this I'm heading towards the knitting area. My shawl is growing. At one point I felt a bit of despair. Couldn't get the amount of stitches right and at the same time my Tropicana socks, well, let's just say they didn't evolve like I wanted them to. For the moment I'm back on track with the shawl, 371 stitches on the needles now, finished there should be almost 800 but I don't know if there will be a future for the socks. There is something I don't like about them but I can't figure out what.

Can't find more nonsense to write about for stalling the unavoidable. Be good out there and have a great week end!

Det är fredag - igen - och jag har absolut inget att skriva om. Eller nästan ingenting. Det här är mer ett försök att undvika städa huset. Djup suck.

Jag önskar något snille kunde uppfinna en mackapär som suger åt sig damm och smulor med statisk elektricitet. Ett rent hus nästan utan min inblandning. Utopia nästa. Men jag antar att det är bättre som det är. Tänk synen av en katt eller liten hund som limmad mot ett filter. Inte för att jag hört mycket om traumatiserade husdjur men det hade nog funnits en stor marknad för djurpsykologer då.

Färdig med så här djupa tankar ger jag mig istället in på stickningsområdet. Min sjal växer. Vid ett tillfälle kände jag visst missmod när jag inte fick antalet maskor att stämma samtidigt som Tropicana sockorna inte utvecklades i den riktning jag önskade. För tillfället är jag tillbaks på spåret med sjalen, 371 maskor på stickorna nu, färdig ska där vara nästan 800 men jag vet inte om det kommer finnas en framtid för strumporna. Det är något jag inte gillar med dem men jag kan inte klura ut vad.

Kommer inte på mer nonsens att skriva om för att ytterligare skjuta på det oundvikliga. Sköt om er och ha en kanonhelg!

Throwing stones in a glass house...

Kasta sten i glashus....

Rapport från Stockholm och Syfestivalen - dag 4

Om vikten av en ordentlig karta har jag redan skrivit. Fjärde dagen fick jag anledning att än en gång konstatera just det. Pendeltåg in till centralen, byte till t-bana och avstigning vid Rådmansgatan. Men först får jag backa tillbaka litegrann.

Fjärde dagen var lika med hemfärd och jag var bekymrad. Allt detta underbara garn skulle transporteras hem på något, just då, obegripligt vis. Med bara en liten kabinväska är packningsutrymmet ganska begränsat. Man kan väl säga att halva väskan tas upp av en necessär och den andra halvan av en kudde. (Kläder petas ner emellan.) Ja, jag tar alltid med egen kudde för jag har så svårt att sova borta och ännu värre blir det av "fel" sorts kudde. Men när jag packade tog jag bara den näst skönaste med tanke på att kanske behöva offra den. Och det var väldigt aktuellt.

Alla som någon gång köpt en kudde på IKEA de senaste åren vet att även de kommer som platta paket. Inte bara möblerna, alltså. Och i garn rymms det väldigt mycket luft precis som i kuddar. Så jag använde IKEA-metoden. Jag packade garn i täta påsar och tryckte och pressade ut så mycket luft som möjligt och slog sen en stadig knut för att luften skulle hålla sig ute. Det måste sett komiskt ut och jag var blossande varm när jag var klar. Slutresultatet blev så pass bra att även kudden fick följa med hem. Dock inte i väskan utan hoptryckt i en plastpåse och sen nerstoppad i en grön Opalgarns-kasse som jag egentligen inte velat ha från början.

Efter lite vätskepåfyllning kände jag mig klar att checka ut från hotellet och for in till centralen och låste in packningen. Därefter vidare mot Nysta.

Jag har upptäckt att jag har vissa problem med att lyckas ta mig upp till rätt ställe från tunnelbanan. Kom upp och kollade min usla karta och tyckte faktiskt att jag var på rätt plats så jag började gå. Och jag gick och gick och gick. "Bara nästa gata också". Frågade i en kebab-mack men de visste knappt själv var de var - och de jobbade där - och när jag såg en blomsteraffär gick jag in där istället. Blomsteraffärer är bra. De kör bud till alla möjliga ställen och givetvis fick jag hjälp. Det vara bara att vända tvärs om och knata på hela vägen tillbaka och en bit till.

Men det var väl värt det. Nysta är ju också en underbar affär. Måste säga att alla de tre jag varit i är så himla trevliga. Mycket kännande, klämmande och luktande blev det så klart här också. Bläddrade lite i böcker som jag sett på nätet och kunde konstatera att det fanns både köpvärda och sådana som kanske inte passade min smak. Och garn då? Det fanns i mängder, bara så svårt att välja. Slutligen föll jag för de här:

Överst Colinette Parisienne, i färg "Jay" och under
Colinette Jitterbug i färg "Salty Dog".
Härliga namn på härliga garner.

Efter väl förrättat värv återvände jag till centralen för en tids väntande på långa tågresan hem, nöjd och belåten med alla mina inköp. Hade inte den goda fén fyllt min börs så pass hade jag aldrig köpt så här mycket garn. För även om lusten och lockelsen funnits hade inte medlen gjort det.

De första dagarna tillbaks hemma har jag bara vilat, bloggat lite och läst lite. Har också börjat fundera på tänkbara projekt till alla mina härligheter. Vissa är redan nu öronmärkta, andra får ha lite mer tid på sig.

Jag är väldigt nöjd med min tur till Stockholm och Syfestivalen, framför allt att jag inte bangade ur, men en sån här resa tar musten ur mig och det brukar ta en vecka innan jag hämtat mig igen. Så mycket intryck, så många upplevelser. Jag åker gärna på Syfestival igen - men kanske inte det närmsta året.

Och om det slutligen är någon som undrar var jag gjorde av de två härvorna från Nysta kan jag berätta att de hamnade i min axelremsväska, bland plånbok, vattenflaska, frukt, macka och lite annat småplock.

Rapport från Stockholm och Syfestivalen - dag 3

Tredje dagen i huvudstan hade jag vikt för konsten. Strax innan elva började jag färden mot Liljevalchs Konsthall för att kolla in vårsalongen. Där fanns mycket fint i de mest skiftande tekniker, bland annat både stickat, virkat och annat textiligt. Kan verkligen rekommendera ett besök där. Tycker det är hemskt kul att se hur typiskt kvinnligt handarbete har fått nya uttryck.

Efter Liljevalchs traskade jag iväg mot Nationalmuseum. Trots duggregn och blåst blev det en lång, skön promenad. Möttes av stora människohorder i entrén men eftersom det var en god stund förbi lunchdags bestämde jag mig för att äta först i hopp om att trängseln skulle avta tills jag var färdig. Det gjorde den inte. Är det något jag inte gillar när jag ska titta på konst så är det trängsel. Insåg att det här inte var ämnat för mig så jag gav mig ut på vandring igen.

Kollade runt lite men kände mig inte särskilt inspirerad för shopping. I varje fall inte den shopping som "centrum" erbjuder så jag tog mig tillbaks till hotellet för lite laddning. Laddningen bestod av 1/4 påse Ahlgrens bilar, 1/2 flaska Loka Päron och 45 minuters stickning. Sen kände jag mig nästan som ny och tyckte att jag nog skulle ta en runda till på Syfestivalen - så det gjorde jag!

Och tänk, denna gången såg jag sådant jag inte sett dagen innan:

Underst:
Två stora härvor "Finsk ny ull", kardgarn (vad det nu innebär) från Svalan.
Perfekt till en Candle Flame Shawl.
Ovanpå ligger två olika härvor Kalinka lingarn från Karin Öberg.
Man kan nog se ganska tydligt att jag dras till vissa färger.

Strosade vidare och hittade de här hos DalaRoss Trading:

Har sett sådana tidigare på internet men aldrig i någon butik. Passade på att köpa både en blå...

...och en röd. Även om det kanske tyder på dålig fantasi så kan man väl aldrig få för många sjalnålar?

Och precis i närheten hittade jag Modesäljaren och plockade ihop lite "bra att ha"-grejor.

Ullnålar, knappnålar, avmaskingsnålar och bäst av allt - ett måttband med både centimeter och inch. Tror faktiskt att det är det köp jag är mest glad över eftersom jag inte hade det med på min lista men önskat det länge.

Förutom Karin Öberg hade jag även missat Naturgarn på lördagen. Fick därför komplettera med lite därifrån också. Det får ju vara lite rättvist, hrrmmm...

Främst:
Indiecita Alapca från Naturgarn.
Och för säkerhets skull lite mer sockgarn från Opal.
Det är ju så kul att sticka strumpor - vilket jag förmodligen kan göra nu de närmsta tre åren.

Tredje dagen avslutade jag med mer stickning, lite god mat och zappande mellan tv-kanaler som inte finns hemma hos mig. Ganska behagligt faktiskt. I morgon handlar det om hemresedagen. Den stora frågan är - kan det finnas tid - och plats - för mer garn...?

Rapport från Stockholm och Syfestivalen - dag 2

Efter en stärkande natts sömn och en god frukost lämnade jag hotellet strax efter tio. En promenad på ett par hundra meter sen var jag framme. Med tanke på att mässan hade öppnat kanske en kvart tidigare blev jag mäkta imponerad av de långa köerna vid entrén. Men som medlem i Sticka gled jag bara förbi, hängde in jackan i garderoben och vid informationsdisken fick jag, av engagerade Stickamedlemmar, min "biljett" in med tillhörande vit pappkasse (tack, Sticka!) innehållande årsmötesinfo och present. Måste erkännas att man känner sig lite "VIP-ig" av att bara gå förbi en väldigt lång kö på det viset. Ännu en fördel med medlemskapet!

För att inte riskera missa någon utställare jag verkligen ville hälsa på hade jag redan hemma gått igenom utställarförteckningen, skrivit upp de som intresserade mig och kryssat i dem på översiktskartan som fanns att skriva ut. Jag hade också kollat igenom vad jag speciellt ville titta på och skrivit det på samma lista men jag får erkänna att jag blev så pass exalterad över allt garn att jag glömde bort att kolla just den delen av min lista. Trots det lyckades jag faktiskt pricka in de flesta av mina önskningar.

Redan innan Stickas årsmöte började klockan tolv hade jag lyckats få ihop alla de här godsakerna.

Från vänster till höger:
Evilla förgarn från UlloMera.
Ombréfärgad två-trådig ull från Ullcentrum.
Sockgarn med bambu från Opalgarn.
Vanligt sockgarn från Opal.
Jak-garn från Lienes Design.
Noro Silkgarden Lite från Svalan.
Lite mer sockgarn från Opal.

Om jakgarnet läste jag på någons blogg, tack för tipset vem du än är! Det ska vara otroligt varmt, torka snabbt och är extremt mjukt efter tvätt. Mjukheten kunde jag själv konstatera eftersom Lienes hade en uppstickad tröja som man kunde känna på.

Från vänster till höger:
Enfärgat sockgarn från Opal.
Sockgarn med bambu från Opal.
Kiddy mohair och Online Cocoon från Lienes Design.
Längst fram:
Eko Strand, entrådig ull, i färg ljus ramslök (bara namnet är vackert) från Ateljé Huskroken.

Kiddy och Cocoon blev tillsammans med en 6 mm rundsticka min hotellstickning. Det var den som skulle stilla mina abstinenser och det funkade fint. Nu blev inte de problemen så överhängande eftersom jag var otroligt trött på kvällarna.

Underst:
Ännu mera sockgarn, Trekking Handart, färg Jamaika, från Skulsta Konsthantverk.
Överst:
Entrådig Softblend, färg Mandel, från Färgkraft.

Tycker det är underbart med inte bara vackert garn utan även vackra namn på dem. Det tillför ännu en dimension att man tar sitt garn på sådant allvar att man även tänker på namnet.

Inför årsmötet hade peppat mig själv så att jag inte skulle vara så blyg utan gå fram och presentera mig för de bloggare jag kände igen. Nu var de inte så många men jag stötte på Marianne, Cina, Mia & lilla Vilja, Sanna och Jennie. I vimlet såg jag även andra bloggkändisar men de var puts väck när jag skulle söka upp dem. Har förstått att en hel del vars bloggar jag troget besöker var på mötet men jag har svårt att känna igen folk även om jag sett dem på bild.

Efter mötet och det fina föredraget, "Stickning och kvinnoidentitet på Färöarna under 1900-talet", av Osva Olsen gjorde jag sällskap med Jennie till Stick ut på Stadsmuséet. Trevligt, trevligt. När människor är lika lättpratade som Jennie smittar det och jag kan knappt hålla snattran och av blygsel finns inga spår.

Träffade på Maria där hon stod och sålde garn och det blev mer pratat med henne då än det blev på fredagen när jag fortfarande var bedövad av de chockartade upplevelserna i Stockholms-stressen. En sak jag skulle köpt vid fredagens besök hos henne var blockningsvajrar och jag hade tillfälle att gå med till Marias Garn efter stängningstid på museet men jag var helt urlakad och återvände till hotellet i stället. Det var nog en väldans tur. Har ingen aning om var jag skulle gjort av en meter långa vajrar för inköpen skulle bli ännu fler men mer om det - i morgon.

Rapport från Stockholm och Syfestivalen - dag 1

Jag har köpt mycket garn. Jag har köpt sjukt mycket garn, tack vare att snälla fén viftade med trollspöt och fyllde på reskassan rejält (Tack, Moren!). Jag har köpt garn som jag aldrig provat men nu skaffat en eller två härvor av för att undersöka om det är något som ska forsätta ingå i min samling. Jag har köpt garn bara för att det är så vackert och jag har köpt garn bara för att det är så mjukt. Jag har köpt garn för att jag inte tog med någon stickning och kände att jag trots allt behövde ha något i händerna (att jag bara kunde tro annat) och jag har faktiskt också köpt garn för specifika ändamål.

Men först av allt måste jag konstatera att jag faktiskt överlevde! Något som kanske låter dramatiskt i vissa öron men i mina ringer det bara av genuin stolthet. Jag gjorde det och jag gjorde det ensam!

Ankommen till huvudstaden hystade jag in packningen i första bästa förvaringsbox för vidare transport till Marias Garn och Anntorps Väv. Allt flöt väl - hela den otroligt korta vägen - tills jag kom ner och skulle ta mig vidare med t-banan. Visst, där är väl skyltat. Där finns till och med väldigt många skyltar. Och fast det inte är så förskräckligt längesen jag var i Stockholm senast hade jag fullständigt glömt bort hela "systemet" liksom. Att fjärrtåg och bussar går från markplanet och att tunnelbanetåg och pendeltåg nås via gångar under mark - i vars en ände av centralen. Och givetvis letade jag, som den mindre begåvade kusinen från landet, efter skyltar som uttryckligen berättade att t-banan till Slussen skulle gå från den eller den plattformen.

Någonstans gjorde jag också ett tankefel i megaformat på grund av viss högtalarinformation vilket fick till följd att jag irrade fram och tillbaka, upp och ner en god stund innan jag sansade mig och faktiskt frågade efter vägen. Att det ibland ska vara så svårt att förstå hur lätt det egentligen är. Nåväl, slutligen steg jag av vid Slussen och hittade lätt och behändigt fram till Marias Garn. Och så mycket garn! Gick och klappade, tittade och klappade lite till innan jag slutligen bestämde mig för de här otroligt mjuka härvorna.

Två härvor Lucca, sanslöst mjuk merinoull från nyzeeländska får.

Traskade tillbaks till Slussen för ny resa med t-banan. Fast avståndet mellan Slussen och Gamla Stan inte är särskilt långt ville jag inte riskera att irra kring ytterligare utan ta mig snabbast möjligt till Anntorps Väv. En sak jag aldrig mer ska negligera är värdet av en bra karta. Hade skrivit ut en karta från nätet där väldigt få gatunamn var angivna. En sån är inte bra! Man får ett hum om vilken riktning man ska ta ut men mycket mer än så ger den inte. Trots det hittade jag fram. Förmodligen en god stund senare än det tagit med en bättre karta men ändå.

När jag lämnade affären efter ett långt besök, som inkluderade kissepaus och samtal med urtrevliga Ann, hade jag med mig en härva pälsullgarn i en mörk röd nyans och en härva brunt Visjögarn, båda från Östergötlands Ullspinneri. Nöjd med inköpen återvände jag till Centralen, hämtade upp mitt pick och pack och for ut till hotellet där jag installerade mig.

Efter chockartat möte med ett Stockholm i rusningstid behövdes mycket klappande på mjukt garn för att längtan hem skulle avta. Den effekten hade aldrig något akryl-plastigt haft och på lördagen var jag redo för nya tag men mer om det i morgon.