Konststycket

...

Min Dotter sitter just nu på ett urspårat tåg utanför Landskrona. Allt verkar ha gått lugnt och stilla, ingen dramatik och inga skador, Gud ske lov och tack för det. Men ingen vet hur lång tid det tar för Banverket att evakuera passagerarna så att de kan fortsätta sin resor med buss. De stackarna som fastnade mellan Tomelilla och Simrishamn fick sitta i flera timmar. Och där sitter Dottern, ivrig att komma hem, för att visa pris och blommor för "Bästa delegat" i sitt utskott.

Nu är jag jävligt trött på snö.


Edit: Dottern kom hem runt tre timmar senare än tänkt. Det kunde varit värre och hela tiden hade hon trevligt sällskap av klasskompisar. Icke desto mindre var hon rejält lättad över hemkomsten.