Konststycket

...

Det där med att jag vaknade onödigt tidigt igår, det kompenserade jag idag med råge, steg upp när klockan nästan var tio. TIO! Halva dan var ju borta. Vet inte när det senast hände. Nu blir det ingen ordning med någonting och resten av dagen lär gå i lättjans tecken. Det är väl lika bra det.






För ett antal veckor sedan när min sticklust var på väg ner mot noll surfade jag runt på nätet för att hitta inspiration och något som kunde hjälpa till att kanske vända den nedåtgående trenden. Jag satt länge och tittade på det ena fina efter det andra men inget som jag riktigt gick igång på. Tills jag kom hit! Och därifrån hit där jag hittade den här! Berättade om allt fint för Mannen vid middagsbordet och plötsligt närmast chockade han mig genom att uttrycka önskemål om en frustickad, tjock tröja i fint irländskt garn. Jag trodde aldrig jag skulle få uppleva det!






Tillsammans med beställningen (ni vet redan att den är Mannens fel men mer om den en annan dag) fick jag färgprover på alla andra kulörer. De är så fina och jag satt länge och kombinerade ihop olika nyanser till framtida, otroligt vackra, flerfärgsprojekt. Nu vill jag bara sticka flätor hela tiden men jag försöker för ovanlighetens skull behärska mig och ska sticka minst ett wip färdigt först. Det blir nog inte fler än så men någonstans ska man ju börja att träna bort sin startitis.