söndag, maj 16, 2010

...


Allting fortsätter att gå fort och jag har ännu inte hunnit i kapp. När jag har så där väldigt många inre krav på mig själv mår jag inte särdeles bra och det blir lätt att jämföra med hur alla andra verkar ha det och någonstans där kommer jag ständigt till korta. Egentligen borde jag sluta läsa alla de där vackra bloggarna där man berättar hur man organiserar skafferier, skohyllor eller linneskåp på bästa och mest estetiska sätt. Jag som inte har någon vidare ordning i kryddskåpet, underkläderna trängs med strumporna (dock inte i samma skåp som kryddorna) och Sonens garderob är ett katastrofområde med kläder i storlekar flera nummer för små.

Mängder av "måsten", "borde" och "ska" kivas om att ta förstaplatsen på priorieringslistan. Det är på samma lista som önskan om nytt kök, en ganska genomgripande renovering av övriga huset plus nyanläggning av trädgården står. Då är det lätt att bara ge upp för det perfekta liv många andra tycks leva verkar ouppnåeligt för mig. Men i vissa ljusa stunder
kommer funderingar och undringar fram över varför den extrema ordningen är viktig för "hemma hos"-bloggare. Är det tecken på ett inre kaos där man försöker kontrollera och tillrättalägga verkligheten eller faktiskt så enkelt att man trivs med den knivskarpa skärpan där var sak har sin plats och helst då i en vacker förvaring?

Det får vara hur det är med det. I vår familj är vi alltid lite efter i planerna, lite halvfärdiga ända in på upploppet men det är så vi är. Lite stökiga, lite slarviga, väldigt kreativa och oftast väldigt gästvänliga. Förmodligen blir vi aldrig bättre eller sämre heller för den delen. Men nära och kära är alltid välkomna hit (fast ibland har vi något inbokat på schemat). Det här är mitt liv, som jag oftast trivs väldigt bra med. Jag har egentligen inget alls emot att olivoljan förv
aras i samma flaska den blev inköpt i. Och att skorporna faktiskt blev upphällda i den där fina plåtburken beror endast på att påsen gick sönder. Det finns ju faktiskt viktigare saker att bry sig på.

Det är gott att känna att vi är fler med ovanligt vanliga liv. Tack, Persilja!


-----


Stickning

Violcitronen är färdig och lagd i högen med övrigt som ska blockas. Jag har bestämt att alla wip och ufon plus allt som väntar på blockning ska åtgärdas innan jag får gå igång med någon av mina nya irländska vänner. Det känns bra hittills. Igår froggade jag en halvfärdig "Percy Shawl". Mönstret försvann i det melerade garnet. Både sjal och garn återkommer jag till så småningom, de ska bara hitta rätt partners först. Nästa wip att ta tag i blir Harunin.




Morot nr 1 - Dotterns färgval, "dark blue"



7 kommentarer:

Bebiane sa...

Ja den blå farve er ganske smuk. Spændende at se, når du kommer i gang.

Helena sa...

det är nog mera vanligt att inte hinna allt, eller ha perfekt ordning hemma.Håller med att många bloggar kan få en att tappa självförtroendet, nästan, men får göra så gott man kan. Lycka till vidare!

Anonym sa...

Jag välkomnar dig gärna i klubben för de med hem som emellanåt liknar katastrofområden ... släpp lite på prestigen & gör nåt du mår bra av istället för att dutta med perfekt ordning i skåp & lådor ... kramen ... Anna!!!

petra.m sa...

Oj vad jag känner igen mig!!! Hinner inte ens blogga eller annat heller för den delen, livet är liksom fullt av allt det där andra som pockar på uppmärksamhet, det känns viktigt att tänka ibland att "det där andra" är barnen, maken, jobbet och annat som ändå är det viktigaste i livet:) Tack för bra inlägg!!

Persilja sa...

Nämen vad himla lustigt det här var!!!!! Jag brukar kika in hos Mynta rätt ofta och så såg jag din kommentar om en myntamobil och din roliga paw rikh tigt (eller hur du stavade det) och eftersom jag också är himla road av just den humorn så klickade jag in mig hit och så har du skrivit ett inlägg inspirerat av mig! Det var liksom meningen att jag skulle komma hit. Det är så underbart att finna fränder. Man tror så lätt att man är ensam i världen med att vara en förvirrad slarvmaja, men det är man ju inte. Det är bara det att av alla föräldrar man möter i skolan t ex är det ju nästan ingen som gläntar på dörren och säger hur det verkligen är. Alla spelar med i spelet att allt är perfekt. Så det är så skönt att läsa sånt som du skriver! Kul att hitta hit!!!!

Anna sa...

hej mmm, det är tråkigt med måsten...tack för kommentaren, den stärkte. ha det gott

Eva S sa...

Hej,hej! Detta är en klockren beskrivning på hur livet är. ;)