Foto taget av sonen i juli.

Jag måste berätta för er om min son. Han är väldigt speciell. Min dotter är också speciell, likaså mina bonusbarn, missförstå mig inte, men de är speciella på olika sätt och jag älskar dem alla innerligt. Nåväl, tillbaks till sonen.

Förra julen uttryckte sonen en bestämd önskan om att familjen skulle skaffa ett fadderbarn i "SOS-Barnbyar". Hur det än var så gick tiden och vi kom aldrig till skott. Men för två veckor sedan tröttande sonen på att vänta och sa till mig "gör inte du det så gör jag". Jag skulle bara avsluta det jag hade för händer men sonen gick iväg till datorn med en väldigt bestämd min i ansiktet.

Efter en stund såg jag att sonen letade efter något i byrån i sovrummet. När jag frågade vad han sökte svarade sonen att han letade efter den lilla, gröna asken. (I dopgåva fick han en id-bricka i guld med hans namn och personnummer ingraverat, i en liten, grön ask.) Då kapitulerade jag och sa att jag skulle hjälpa honom med hans ansökan.

När jag kom till datorn hade sonen redan fyllit i formuläret, alldeles perfekt! Det enda som saknades var... tadam tadam tadam... just hans personnummer. När vi förstod att bara personer över 18 år kunde teckna sig e-postade jag till "SOS-Barnbyar" för att försäkra mig om att sonens namn stod för fadderskapet. Ungefär en vecka senade mottog han ett tjockt kuvert med alla detaljer om hur det är att vara fadder. Inom tre veckor kommer sonen att få information om "hans" fadderbarn och sonen ser verkligen fram emot det.

Sonen är elva år och fortfarande gör han mig förundrad. Han har ett så gott hjärta, min käre son, och jag hoppas från djupet av min själ, att denna värld inte förändrar honom. Det är ju inte alltid "tillåtet" att vara annorlunda, åtminstone inte i vår del av världen.

Över till stickningen. På gång nu är den andra "Yukon Leaves". Jag har just blivit färdig med hälen och det verkar som denna strumpan blir tightare än den första. Jag skulle verkligen vilja kunna sticka två sockar samtidigt på två rundstickor men de instruktioner jag kan hitta är på engelska och jag känner att det är för svårt att lära från.

Jag håller också på med en "Alien Illusion Scarf". Tänker sticka åtminstone en repetion mer än mönstret. Förmodligen hoppar jag över fransarna och med en, eller kanske två, extra repetitioner bör halsduken bli tillräcklig lång.

Bild från "Stitch'n Bitch".

Photo taken by son in July.

I have to tell you about my son. He's very special. My daughter is special too, as well as my bonuschildren, don't misunderstand me, but they are special in different ways and I love them all dearly. Well, back to "sonny".

About last christmas, son insisted that our family should sign up for sponsoring a child in "SOS-Barnbyar" (free translation to "SOS-villages for children"). Well, time passed, and we never came to it. But two weeks ago son was sick and tired of waiting and told me "If you don't do it, I will". I just had to finish what I was doing but son walked off to the computer with a very determind look upon his face.

After a while I saw son searching around in the bedroom drawer. And when I asked what he was looking for he told me he needed the little green box. (At son's christening he received a gold identity disc, engraved with his name and social security number, in a little green box.) I surrendered and told him I could help with his application.

When I got to the computer son had already filled out the form, perfectly! Only missing data was... tadam tadam tadam... his social security number. When it turned out only persons older than 18 could sign up I e-mailed "SOS-Barnbyar" to assure my son having his name on the sponsorship. About a week later he received a chunky letter in mail with all details about beeing a sponsor. In three weeks he will have information about "his" sponsor child and son is looking so much forward to it.

Son's eleven years old now. And still, after these years, he amaze me from time to time. He has such a good heart, my dear son, and I hope from the bottom of my soul, that this world won't change him into something else. It's not always "allowed" to be different, at least not in our part of the world.

Over to my knitting. On the needles right now is second "Yukon Leaves". I've just turned the heel and it feels like this sock will be tighter than first one. I really would like to know how knit two socks in two circs but the instrucions I can find are in english and sometimes I feel it's just to hard to learn from.

I have also a "Alien Illusion Scarf" in progress. Intend to knit at least one more repeat due to pattern. Think I will exclude fringes and with one, or matbe two, more pattern repeats the scarf will still be long enough.

Picture from "Stich'n Bitch".

Tack för peppande kommentarer!

Mitt saknade strumpgarn fanns inte på sjukhuset. Flera snälla människor har varit involverade i sökandet. Därför skäms jag lite nu. Eller ganska mycket, faktiskt! Tog ännu en titt i "lagerkassen" där nystanet borde ha legat. För vilken gång i ordningen vet jag inte men denna gången lyfte jag ur varenda liten raring som låg däri. Gissa vad jag hittade längst ner? Yes! Yes! Yes! Samtidigt undrar jag vad det är som saknas nu? Jag tog ju verkligen ett nysta därifrån den där gången... eller gjorde jag inte?

Forsättning följer?

Thank's for encouraging comments!

My missing sock yarn wasn't at the hospital. Several kind people has been involved in search. That's why I feel slightly ashamed right now. Or quite a lot, actually! Had another look in the stash bag where the ball aught to be. For what time in order I don't know but this time I unpacked every single darling within. Guess what I found deep down? Yes! Yes! Yes! Meanwhile I wonder what's missing now? I did take out a ball of yarn that time before... or didn't I?

To be continued?

En makalös "Yukon Leaves"
Single "Yukon Leaves"

Den raringen lär väl aldrig få en partner! Evigt ensam ska hon försmäkta tills tidens ände. Suckar djupt!

Så har jag då åstadkommit en av de vackraste strumporna hittills (okej, det har inte blivit särskilt många par ännu men ändå) och i väntan på att jag ska lära mig "kitchener stitch" trär jag upp återstående maskor på en tråd. Ja, jag hade gjort det ändå för att få strumpstickorna lediga till att kunna slutföra paret. Men så var det det här med garn. Nästa nysta låg inte där det borde ligga. Drog mig till minnes att jag faktiskt hade tagit fram det tidigare. Ner i en stickväska kom det. Men hur jag än letade var jag inte människa till att hitta mitt saknade nysta. Sen slår det mig! Tog jag inte med det när sonen skulle till sjukhuset? Mmmmm... och någonstans i bakhuvudet växer en tanke till sig. Har jag tagit upp nystanet för att komma åt stickningen och sen glömt lägga ner det igen...? Jag vet inte men jag tror det kan vara så! Aaaarrrrgggghhhhh!

Fan, fan, fan, fan, fan! Strumpgarnet köpte jag på Strikkeboden i Köpenhamn i somras. Hur stor chans är det, på en skala, att samma färgbad finns kvar? Får en plötslig lust att köra en sticka i ögat så att den ändå kan komma till nytta. Mitt garn, mitt garn var är du? Chansade och slängde iväg ett mejl till sjukhuset men har svårt att tro att någon förbarmat sig och tagit hand om mitt rara, lilla nysta.

This darling probably won't have a partner ever! Until end of time she will stay in solitude. Deep sigh!

Have made me one of the prettiest socks ever (okey, haven't knitted a huge amount of pairs til this day, but still) and in meantime til managing "kitchener stitch" I pulled remaining stitches on a tread. Would have done it anyway to free my dpns so I could continue on the other sock. But then it was this thing about yarn. Next ball wasn't where it supposed to be. Reminded me that I actually picked it from stash half a week ago. Put it in a knitting tote. But I couldn't find the ball anywhere. Then I'm struck! Didn't I take it with me when taking son to hospital? Mmmmm... and somewhere in the back of my head a insight grows. Did I take it up from the tote before the ongoing sock and then forgot to put the yarn back again...? I don't know but I think it might be just like that! Aaaaaaarrrrrgggghhhh!

Shit, shit, shit, shit, shit! It was the yarn I bought at Strikkeboden in Copenhagen this summer. How big chance is it to find same dye lot? Suddenly I got this urge to stick a needle through my eye, in lack of yarn I can't knit whit it anyway. My yarn, my yarn where are you? Took a chanse and threw away a e-mail to the hospital but can't really believe that anyone showed compassion to my sweet little ball of yarn.

Efter ett lite ytligare besök i "svarta hålet" är jag nu på väg tillbaks igen. Vet inte om det är en förbannelse eller välsingelse men klart är att de verkar vara tätt förbundna med kreativitet, de här själsliga slitningarna som jag drabbas av lite då och då. Ibland skulle jag gladeligen byta bort den kreativa gåvan jag fått mot lugn och ro i själen. Men när man då är som man är måste man försöka hitta sätt att förhålla sig till de här perioderna och mitt sätt har hittills varit att jag stängt ner omvärlden. Och ätit. Det förstnämnda inte på långt när lika hälsovådligt som det sista.

Nu försöker jag hitta nya sätt att hantera den ångest som väller över mig och det är förmodligen det i kombination med de viktiga beslut jag måste ta om olika saker som gjort att marken under mig skälvt till denna gången.

After a shallowish visit in "the black hole" I'm on my way back again. Don't know if it's a curse or a blessing but clear is they are tightly connected to creativity, these mental discords that I'm hit by from time to time. Sometimes I should gladely exchange the creative gift I have to some peace in mind. But then again, when one turned out the way one is you have to find ways to handle these periods in life and my way this far has been to shut down the world around me. And eating. First not as dangerous on my health as second one.

Now I'm trying to find other ways to handle all this anguish that strucks me and it's probably that in combination with several important decisions I have to make that made the ground shake under my feet this time.

Några ganska betydande ljusglimtar under denna tiden har kommit med posten. Marika hade en tävling som jag fick tröstpris i (tack Marika, jag blev jätteglad) men av hänsyn till paketets innehåll skulle man kunna tro att jag vunnit. Kolla själv!

Some pretty important high lights during this time has arrived by mail. Marika had a contest and I received a "comfort price" but considering substance of the package one could think that I won. Check for your self!

Ren ull! Något ska tovas men vad?
Pure wool! Something's ment to be felted but what?

Ljusglimt nr två kom från Anne i Danmark. Det andra paketet i Nhv 4 som innehöll ren glädje! Mitt andra paket adresserades till Berit i Norge. Det är alltid svårt att välja vad man ska skicka men om jag inte har en aning vad mottagaren tycker om väljer jag sådant jag själv skulle bli glad för att få. Och det verkar funka bra!

High light no two was from Anne in Denmark. Second gift in Nordic Secret Pal 4. I was so happy about this beautifully wrapped package! Felt like a girl again by the view of all the goodies: garden gloves, a little tinned can, cake candles, marmelade, chocolates, sweets and several pretty cards.

The second present I sent away was addressed to Berit in Norway. It's hard to decide what to send but if I don't have a clue about what receiver likes I send stuff I myself would be happy about. And it seems to work just fine!

På stickfronten har det gått frammåt en del. En halsduk i alpacka väntar på blockning. Shedir nr III, stickat i svart, lite tjockare superwash ullgarn har blivit ca 8 cm hög. Den har legat orörd de senaste dagarna eftersom jag känner mig tveksam till slutresultatet. På första "Yukon Leaves" har jag ca 10 centimeter kvar. Den blir så grymt fin att jag ibland måste stanna upp för att beundra mönstret! Jag stickar sockorna i Strömpe- & Jumpergarn som jag köpte när jag var i Köpenhamn. Det är en röd nyans som går mot vinrött fast ändå inte. Svår att beskriva och att ge en rättvisande bild kommer jag inte att lyckas med eftersom min fantastiska kamera inte riktigt kan hantera röda nyanser. Bilder kommer så småningom på det som varit värt att bevara.

Some progress of my needle work. A scarf in alpacka is waiting for blocking. Shedir no III, knitted in black, little chunkier superwash wool is about 8 centimeters high. Feel skeptic about result in end so maybe I'll frog it. 10 centimeters back on my first "Yukon Leaves" sock. It turnes out so pretty that I have to stop knitting and admire pattern once in a while! I knit the socks in yarn I bought when visiting Copenhagen. It's a red-burgundy colour that's hard to describe. Won't be able to show a fair picture of it cause my fantastic camera has problems handling red colours. I'll post pictures later on of what's worth keeping.

Jag har mycket att blogga ifatt om men det får vänta. Stannade till vid Cinas Kryp-In och hittade ett klipp. Hur är det möjligt för en sådan enorm röst att få plats i en liten, elvaårig flickas kropp? Först fick jag gåshud och sedan började tårarna trilla. Jag är fullständigt förbryllad och helt tagen. Sätt dig bekvämt, slut ögonen när du klickat på "play", och bara lyssna!

I really have a lot of catching up to do but it just have to wait. Made a stop at Cinas Kryp-In and found a clip. How is it possible for that a huge voice to fit in the body of a little eleven year old girl? First I had goose bumps all over then my tears started to fall. I'm truelly amased and totally blown away. Sit down, make it comfortable and close your eyes after clicking "play", just listen!