måndag, mars 12, 2007

Svensk version längre ner.

For me Sock Madness is over. The same time I casted on for the first pair of socks saturday my heart started to pound franticly. It's a very known sign telling me not to stress. I tried to ignore it but yesterday at noon I couldn't continue doing so. As many of you already know I'm "allergic" to stress since some years back. It shows every time I'm trying to perform during a specific time limit. And I keep forget it. It doesn't matter how fun I think things are I get stressed out any way.

So when I yesterday felt my heart still were jumping around in my chest I had to consider whether to continue or not. And not it is. When knitting starts to feel more like have-to-do than loves-to-do I have to take the warning signals serious. Knitting has become like meditation to me and I want it still to be.

I intend to continue knit every pattern in Sock Ma
dness though I don't participate in the competition. First of all I'm going to frog my Mad Cows. Casted on way to many extra stitches convinced my legs was really that fat. Surprisingly enough they were not. I love the colour combination and think the pattern is great. First time ever with short row heels and, well, they didn't come out very pretty so that's another reason to frog.

Think I will enjoy Sock Madness much more now when I have taken this decision. To all of you who still are going strong I wish the best of luck!


Sock Madness är över för mig. Samtidigt som jag la upp maskorna till första paret strumpor i lördags började mitt hjärta slå frenetisk. Det är ett välkänt tecken för mig på att jag inte ska stressa. Försökte ignorera det men igår vid middagstid kunde jag inte fortsätta göra det. Som många av er redan vet är jag "allergisk" mot stress sedan några år tillbaka. Det dyker upp varje gång jag försöker prestera något inom en bestämd tidsram. Och jag glömmer fortfarande bort det. Det kvittar hur roligt jag tycker att saker är, jag blir mega-stressad ändå.

Så när jag igår kände att mig hjärta fortfarande studsade runt i bröstet var jag tvungen att överväga om jag skulle fortsätta eller inte. Det blev inte. När stickning börjar kännas mer som måste-göra än älskar-att-göra måste jag ta varningssignalerna på allvar. Stickning har blivit min form av meditation och jag vill att det ska fortsätta så.

Jag tänker fortsätta att sticka varje mönster i Sock Madness trots att jag inte deltar i tävlingen. Först av allt ska jag repa upp min Mad Cows. La upp alldeles för många extra maskor i övertygelsen om att mina ben verkligen var så tjocka. Förvånansvärt nog var de inte det. Jag älskar färgkombinationen och tycker att mönstret är kanon. Första gången någonsin jag gjort short row hälar (vad heter det på svenska?) och de blev inte särskilt fagra så det är ännu en anledning till att frogga.

Jag tror att jag kommer att uppskatta Sock Madness mycket mera nu när jag tagit det här beslutet. Till alla er som fortsätter kämpa på önskar jag lycka till!

7 kommentarer:

Bridget sa...

I'm so sorry that you had to drop out, but that seems the wisest choice. Knitting should be fun, not stressful, and I know that I'm getting stressed about it, too. I guess we're just too competitive! :-)

I hope you enjoy knitting the socks on your own timescale.

Take care.

Jean sa...

Good for you for listening to the signals your body was giving you. Learning how to hear and interpret those signals is something I sometimes struggle with. We will miss you in the competition, but it sounds like you made the right choice. And even if you're not competing, you are still very much a part of the sock madness comraderie! Your socks look lovely. The colors are so cheery. Knit them with happiness and know that we are still cheering you on.
Jean (aka Golden Purl)

Boel sa...

Håller med de andra om att det är klokt av dig att hoppa av tävlingen men hålla kvar vid de trevliga mönstren. Jag är också "allergisk" mot stress och det är svårast att inse att man är det när det är något roligt man ska göra. Just nu känner jag också av stressallergi i form av utslag.
Jag återkommer kring "eyletarna" - det är inte svårt alls men blir väldigt snyggt.

SheepsPyjamas sa...

Good that you know yourself well enough to choose what's best; I agree, knitting should be, above all else, fun, something that makes you happy and not something that adds to your stress. Please do stick around the game, though, and let us know how you're doing with your mad socks in your own time. I absolutely love the colors of the ones you began and would love to see them once you get them back where you want them!
Take care, Christene

Artis-Anne sa...

I am so sorry you had to drop out but truly understand where you are coming from. I too suffer from a stress related illness and I have found this event to be hard going. I have finished them but they nearly finished me and I have said that IF I get through to the next round I will NOT be frantically knitting again. I have never done anything like this before & on reflection I don't think its for me as I don't cope with pressure very well .
I love the yarn you chose for 'Mad Cow' and I hope you enjoy doing the others as I will .
Take care

Malin sa...

Så tråkigt att du inte kan vara med :-( Men du får ju alla mönstren ändå, alltid något. Jag kände mig själv rätt stressad i söndags när jag satt och ville ville ville bli klar så jag inte skulle bli utslagen bums.

Jeri sa...

I hope you will enjoy the knitting more from the sides. I do like your pictured socks. What yarns are you using?