Idag låg ett litet paket i brevlådan. Det var från Deisy Design där jag beställde garnet till Dotterns tröja. Glömde berätta om den alldeles förträffliga service jag fick vid den beställningen och alldeles, precis lika bra var den denna gången. Sånt gillar jag. Mycket!

I vilket fall, så fick jag lite nojja ifråga om jag kanske inte räknat riktigt rätt med garnåtgången till Dotterns storlek. Det hade jag inte så det fick bli en tilläggsbeställning. Hade jag inte själv vetat om det skulle jag aldrig kunnat tro att jag jobbat som ekonom och fortfarande rör mig i den sfären. Vissa saker är fullständigt obegripliga. Precis som universums storlek.

Oavsett vad, paketet är fortfarande oöppnat. Och det är lite spännande. För jag var alldeles "tvungen" att beställa något litet mer för att "slippa" frakten. Kan inte påstå att det var en större uppoffring och på något outgrundligt vis lyckades jag förklara för mig själv att det var helt okej inom ramen för mitt, så kallade, garninköps-förbud.

Så nu sitter jag här och undrar hur de där andra garnerna ser ut, känns och doftar. Funderingar över vad de ska bli till låter jag vänta tills vi blivit närmare bekanta. Någonstans ska en vänskap börja och jag tror att tiden är inne, precis nu.

Jag är så trött att jag inte ens orkar sticka.

Ska jag oroa mig nu?

Dottern har beställt ett plagg. Det hon provade när vi var i Karlskrona, fast jag ska sticka i två trådar Drops alpaca. I Karlskrona var det silke-alpaca som gällde men det här får bli en lite billigare variant. Bara att hoppas att slutresultatet blir lika fint. Är lite brydd att koftan ska bli sladdrig efter användning men det återstår att se.

I väntan på att mönstret ska bli utskrivet har jag stickat provlapp. Gick från början upp en halv stickstorlek, till 5 mm. Det är ungefär där jag brukar landa och det verkar stämma denna gången också. Längre än till provlappen kom jag inte idag. Ids inte sitta framför datorn för att hålla koll på mönstret. I stället tog jag fram ett ufo för att få fart på det igen. Log Cabin Socks till sonen där jag tövlat till det med flätorna. Det slutade med att jag repade upp två nästan färdiga skaft och började om. Enda sättet att försäkra mig om att stickfastheten blir densamma hela paret ut. Kom inte så långt innan jag fastnade i Australien. Men jag fortsätter en annan dag. Australien krävde nämligen min fulla uppmärksamhet. Ljuvligt värre, får jag säga.

Nu står sängen på tur. Avslutningsvis ännu en provlappsbild. Denna med Dotterns deltagande. Hon fick tandställning insatt i överkäken i fredags och har haft en tuff helg med mycket ont. Men vid fototillfället piggnade hon till och blev lite "busig". Så där rolig som bara hon kan vara. Det verkar gå på rätt håll med mindre smärta och det är klart att tillvaron då känns lite lättare med en gång.

God natt!

Nya Twist Collective!

Länge sen jag såg så mycket snyggt samlat.

I början av sommaren skar jag mig ganska illa i vänstra långfingret. Kapade av en stor del av fingerblomman och eftersom jag inte kunde hålla min stickning som jag brukade fick jag hitta på något annat att sysselsätta händerna med. Jag började virka!

Tjugo - tjugofem år tillbaks i tiden virkade jag ganska mycket men sen dog det ut och har inte blivit av mer än några enstaka gånger. Efter att jag fick högerhanden opererad för några år sedan har jag heller inte kunnat utan att det gjort för ont trots att jag provat lite då och då. Men i desperat behov av att ha något för händerna gjorde jag nu ett nytt försök. Och det funkar, bara jag inte håller på för länge.

Blev förälskad i hexagoner och har lejt kära Modern att virka en filt till mig i stil med denna i lite grövre garn, vitt och sex - sju färger. Själv nöjer jag mig med ett mindre projekt. Riktigt vad det ska sluta som vet jag inte, det är mer fråga om lust och tålamod för garn finns det gott om. Enda problemet för tillfället är att jag förlagt min virknål och jag har inte skrivit upp vilken storlek jag använt

Ibland blir jag lite trött...


Edit: Jag har hittat den! Man ska bara titta efter ordentligt. Det var 3 mm förresten.

Min man är så himla tjatig ibland. Han tjatade mig ända hit. Gissa hur det gick!

Precis som det ska vara går livet så sakteliga vidare. Efter Svärfars sjukdom och allt bry med det känns det konstigt med den stillhet som infunnit sig nu när han är borta. Den Gamle bodde 16 mil bort och att då känna att nivån på omsorgerna låg på den rätta, höga nivån var inte helt enkelt. Mer än en gång har både Mannen och jag fått tankar om att ringa honom eller känt att det fanns saker att kolla upp eller fråga sjukvården om. Men det behövs inte numera. Märkligt är det...

Det stickas fast det är fasligt tyst om det. Så här efter tredje veckans semester (en vecka kvar) kan jag konstatera att jag stickat mindre men varit något mer nyttig i andra änden av stickeriet, nämligen garnlagret. När det började spridas lite halv panik i Bloggland på grund av små otäckingar var det inte utan att det kändes en viss oro här också. Började gå igenom hyllorna och hittade en, väldigt, väldigt, död pälsänger. Inget annat att välja på än att börja paketera mina älsklingar.

Jag är inte färdig ännu. Nä, det beror inte bara på att lagret var större än jag egentligen ville inse utan jag är så otroligt ordentlig att jag först fotograferar varje ynka litet nysta, listar respektive garns fakta, bildbehandlar och lägger så småningom in i Ravelry. Om jag varit 100% trogen uppgiften hade jag varit färdig nu men det finns lite annat att göra också så det får helt enkelt ta den tid det tar.

Däremot har min släng av ordningssinne fått oanade konsekvenser. Jag kan inte mera, med gott samvete, fortsätta fylla på stashen. Hemskt men sant! Den här madamen har med andra ord ålagt sig ett garnköparförbud på oanad tid framåt. Däremot har jag sett till att skaffa mig två kryphål. Nr ett innebär att om någon kommer med en specifik önskan om uppstickat plagg, där passande garn inte finns i gömmorna, så får jag införskaffa det. (Ett ganska elastiskt kryphål måste jag tillstå. Tyckte jag var lite smart där.) Nr två - Mannens förslag när han såg mitt ångestfyllda ansikte - för varje nysta jag använder får jag köpa ett nytt. Men det ska jag försöka låta bli att använda så långt som möljigt.

Redan efter första veckan fick jag pröva styrkan i min övertygelse. Hälsade på Bonussonen i Karlskrona och "råkade" googla lite på garnaffärer. Man kan ju faktiskt inte förvänta sig att köplusten ska försvinna bara så där, tycker jag. Vid första dagens tur på stan "hittade" jag "UlloLull" och min iver, när jag kikade in genom fönstret och såg Heaven's Hand som jag hittills bara läst om, var ganska svårartad. Så jag lämnade familjen med ett, hoppas jag, blasé uttryck i ansiktet och steg in i affären. Dottern följde med.

Vad hon tänkt sig bevittna vet jag inte riktigt men för att göra en längre historia något kortare var det Dottern och inte jag som lämnade affären med vånda eftersom hon förälskat sig i ett plagg uppstickat i Drops silke-alpaca och insåg att hennes börs inte tillät den utgiften. Men trots Heaven's Hand, Drops alla nyheter som jag inte hunnit klappa så mycket på sedan jag började jobba och finfint garn från Färgkraft köpte jag absolut ingenting. Däremot blev det inget besök i Hemslöjdsaffären, som egentligen stod på tur, för jag vågade inte lita på att motståndskraften skulle räcka till där också.

Studentpresent till Dotterns väninna Isabella.
Fler bilder finns på Ravlery.

Mönster: Wool Peddler's Shawl (nr 2), Cheryl Oberle, Folk Shawls.
Garn: Merinokashmir från Stäkets Hantverk & Design. Handfärgad som blivit överfärgad av mig.
Stickor: 4 mm Addi Lace
Storlek: Har jag ingen aning om
Påbörjad: 2008-08-30
Färdig: 2008-09-14
Hot or Not: Enkelt mönster, snabb stickning. Att sjalen sen blev liggande så länge beror på att blockning inte är min favoritsysselsättning. Men när Dottern behövde en present till en god vän lossnade det. Från början var det en ganska kall lila färg som passar få personer så jag plockade fram färgburkarna för att ändra på det. Det blev mycket bättre, tycker jag, trots att färgen drog på lite ojämnt.


Det kommer mera. En annan dag. Nu ska jag njuta av fredagskvällen, äta godis och njuta av tanken att jag har en semestervecka kvar.