---

Inspirerad av många andras turer på dansgolvet valde jag lämplig låt, drog igång Spotify på hög volym och kastade mig in i en spasmisk "Panelhönedans" (Svägerskans benämning på linedance).

Har länge haft vantar på min "vill göra"-lista och jag har gjort ett par ganska tama försök också men nu tänkte jag en gång för alla lära mig behärska konsten. Begav mig in i klädkammaren och drog fram en låda med 25-grams ull-härvor från sent 80-tal vilket kändes speciellt passande med tanke på låtvalet. Härvorna har följt mig genom alla år och eftersom 80-talet var min snyggaste period var det inte mer än rätt att de äntligen skulle få skåda ljuset.

Som övningsobjekt valde jag två, lite tillbakadragna, färger och förvissade mig om att det fanns minst en härva till av varje färg till vante nummer två. De starkare färgerna, som gärna rör sig mitt i blickpunkten på dansgolvet, får snällt lov att vänta tills tekniken behärskas. Och jag stickade och stickade och när jag kommit till en nästan färdig tumme var jag mer än nöjd med resultatet. Här har jag fått till en jämn och fin stickning, randning med nästan osynlig övergång mellan färgerna och tumkilen ser jättebra ut. Då tar det bääääsch garnet slut. Men det är ju hur lugnt som helst eftersom jag har mer!






Vad ska jag säga? Det var tydligen mer dunkelt på dansgolvet än jag insåg och rätt som det var drattade jag på rumpan mitt i den vilda dansen. Tror jag ska gotta mig lite till åt det fina resultatet innan jag repar upp och börjar om med nya färger. Men denna gången ska de vara vilda, lite galna och vackra. Precis som jag var då!

Percy-sjalens eventuella framtid är fortfarande oviss. Garnet, handfärgad alpacka från Stäket, är ljuvligt och kanske vill jag inte att arbetet ska vara helt förgäves så jag funderar vidare ett tag till på om jag kan få ihop en bra lösning med egen fortsättning. Har inte tänkt särdeles mycket på det hittills utan bara stoppat undan stickningen tills vidare. Det vore trevligt om garnet äntligen fick bli till något på riktigt eftersom det repats upp ett par gånger tidigare från andra saker som inte ville bli.




Restgarnsmössan ska jag repa upp en bit för att göra om intagningarna på skulten. Det är de som blivit förfärligt fula och jag tror det är därför det inte känts riktigt bra med mössan. Förutom ovissheten om den ska passa ett litet barnhuvud förstås. Utgick från ett mönster i den här boken och använder tunnare garn och stickor. Har också varit och tjuvmätt på en maskinstickad mössa i liknande modell när jag var på stora köpcentrat senast. Utifrån det verkar storleken okej men hur slutresultatet blir vet jag ju ändå inte förrän mössan sitter på rätt huvud.





I väntan på att tankarna skulle klarna och beslut skulle formas började jag på en annan liten sak. Mönster hämtat från "Knit. 1" och färdig version kan ses här också. Påbörjade en till mig själv tidigare men den blev alldeles för stor, något som verkar vara ganska allmänt enligt Amys blogginlägg, så den är redan froggad. Precis som i fallet med föregående skapelse har jag använt tunnare garn (Drops Alpaca) och stickor (2,5 mm) än mönstret angav. Därför är även här osäkerheten stor om ifall baskern ska passa eller inte men det finns väl alltid något huvud att sätta den på även om det bara skulle tillhöra en docka.

Har känt mig sliten sen Stockholmsäventyret och fattar fortfarande inte (hur det nu är möljigt) att roligheter tar så hårt på mig. Helgen har också varit hektisk utifrån mina mått mätt eftersom vi hade kalas för högt älskade Mannen igår. Trots att det var ett söndagskalas och gästerna var här i lagom tid för att äta lunch och sen åkte hem ganska tidigt är jag jättetrött idag. Därför njuter jag extra mycket av min lediga måndag och tänker tillbringa dagen i lättjans tecken. Näst på tur står en stor kopp te och återgång till den mjuka, luddiga alpackan. Vad gött jag har det!

Stickholm, ooops, Stockholm var intensivt och fantastiskt kul. Stan visade sig från sin allra bästa sida i underbar höstskrud. Jag tror knappt jag har kommit ikapp mig själv efter alla intryck och upplevelser trots att jag besökt de flesta platser en, två och ibland tre, gånger tidigare. Kära Systrarna var de mest tacksamma reskamrater man kunde ha. Det hade jag aldrig kunnat ana under tiden, för så länge sedan, när vi som mest pucklade på varandra med knutna nävar.

De här två hjärterara Systrarna ställde upp på alla mina infall och idéer och mest fantastiskt av allt, redan på fredags- morgonen stod vi och frös i snålblåsten utanför mässan i Kista, 40 minuter innan dörrarna öppnades. Väl där inne gav de mig fullständigt fria tyglar så jag kunde frottéra mig med det ena ljuva nystanet efter det andra. Emellanåt sprang vi på varandra och passade då på att kolla av läget och min oro var stor vid varje tillfälle för att de skulle ha urtråkigt men icke, sa Nicke, glada miner vid varenda möte. De är fina, de däringa två!

Och när vi nu är inne på finingar, kolla, kolla! Jag har köpt garn igen. Jag har till och med köpt mycket garn igen och jag går och klappar och tittar på det och tycker att ull luktar bäst i hela världen (ja, efter bebisar, förstås). Det fyller mig med glädje lika direkt som när jag lyssnar på den här.

Gick ut lite lätt och första inköpet blev "bara" en härva
handfärgat strumpgarn hos Stäket. Det är så fint att
jag suckar när jag ser det.




Nästa besök gjorde jag hos Svalan. Och då började jag
gå fullständigt amok. Två maffiga härvor finskt ullgarn
i rostiga nyanser...

... och en härva handfärgad grön av samma sort.

Sen blev det bara "värre". Vid stoppet hos Ullcentrum
köpte jag mönster till en ursnygg poncho och
två härvor entrådigt, en lila och en...

...grön.

Även Lienes Design fick påhälsning. Här tankade jag fyra
nystan yak-garn som ska få komplettera de fyra som redan
bor hos mig. Har lite vaga idéer om vad de ska resultera i.

Har man sedan chans att köpa angoragarn till schysst pris
får man givetvis passa på. Lite marinblått och lite...

...svart. Pulsvärmare eller gosiga mössor?
Allt är möjligt!

UlloMera ska sluta sälja "Pirkkalanka" och sålde ut.
Resultat: två härvor ljungfärgat och...

...två härvor purpurfärgade plus...

...en härva entrådig Evilla i... lila.
Slutligen, det allra, allra bästa!

Vålberggarn från Wåhlstedts. Här i färgen
"Björnmossa". Jag menar, det säger väl allt?

Hade jag inte redan blivit kär skulle jag blivit det när ögonen
föll på den här raringen. "Midvinterros". Säg det gärna högt,
"Midvinterros". Hur poetiskt kan det bli?

Efter ett snabbt köp av de bästa stickmarkörer jag träffat på hittills avslutade vi besöket i Kista ganska precis två timmar efter att vi klev in genom dörrarna. Då hade Systrarna haft tid att fika också men det förstår ni säkert av ovanstående att det hade inte jag. Glada, nöjda och mycket tillfreds lämnade vi den nu överfulla mässhallen för att dra ut på nya äventyr. Ja, det förstås, först fick hotellet en blixtvisit för att tryggt lämna av mina nya vänner.

Efter tre övernattningar bar det hemåt igen. Har ännu inte börjat härva upp det nya garnet. Försöker hålla stånd för att hinna göra färdigt något eller några av de pågående projekten. Påbörjade en Percy-sjal för att ha med som Hufvudstads- stickning och den har jag stickat vidare på. Ett tag. Men nu har jag slutligen resignerat och insett att det här inte funkar för mig. Om mönstret är avigt eller det kanske bara är jag, jag vet inte? Resultatet tilltalar mig inte alls så jag får fundera över om jag ska repa upp lite och fortsätta med eget påhitt eller repa upp hela midevitten.

Sen har jag en lite barnmössa också som jag trixat med men inte heller den känns riktigt lyckad i nuvarande version. Får även ta en fundering över dess framtid. Det är vid tillfällen som dessa när allting bara skiter sig med stickeriet som jag funderar över varför i helvete jag har så mycket garn. Men så tittar jag lite, klappar lite och sticker näsan i ett eller annat nysta och plötsligt har jag återkommit till mina sinnens fulla bruk.

Ha det gott alla!

I morgon åker jag till Hufvudstaden!

Ska fira långhelg med kära Systrarna. Egentligen var det meningen att vi skulle åka i somras men av olika anledningar blev det inte av. Eftersom jag fick hålla i bokningarna var jag lite bakslug... äh... försigkommen, menar jag, och förlade besöket i tid för Syfestivalen.

Storasyrran vill gärna gå med. Storastorasyrran går förmodligen med i ren protest. Men eftersom jag lyckats få Storasyrran att sticka en egen halsduk kanske, kanske det går att indoktrinera, ursäkta, påverka Storastorasyrran också.

Det ska bli sååå kul!

Sjalen är färdig! Men med det gråväder vi har idag blir det inga roliga bilder så de får vänta. Det ger mig kanske också tid att blocka den lite. Fast förmodligen inte. Har försökt göra en lista i huvudet på alla färdiga saker som ligger och väntar på blockning. Fattar inte varför jag har så svårt att komma till skott med det där sista som betyder så mycket för det stickade och så länge de är oblockade blir de heller inte använda. Får försöka säga till mig själv riktigt på skarpen så det blir bättring på den fronten.

Få se nu, de som ligger på vänt är:
- Icarus Shawl. Är fortfarande tveksam till om det rosa och gröna verkligen är fint ihop.
- Flower Basket Shawl nr 4. Underbart garn, underbar färg! Lagom stor att ha bara runt halsen.
- Lace Ribbon Scarf. Mjukt bomullsgarn i fin färg men kanske inte just min nyans av grönt.
- Chevron Scarf. Underbart silkegarn från Solsilke i fantastiska nyanser. Blev över efter dotterns bal-sjal.
- Queen Anne's Lace Scarf. Noro Silk Garden, bara det säger att den här raringen borde blockas direkt.
- En Annas axelvärmare-wanna be. Påbörjad en sömnlös natt utan tillgång till dator eller mönster. I samma bomullsgarn som Lace Ribbon-en.
- Baktus scarf. Mjuk och gosig tänkt som present.
- Hemlisen som jag bara är så nöjd med.
- Och givetvis, sjalen jag blev färdig med idag, i garn som är ren kärlek.

Till listan kan jag även foga filten som kära Modern virkat i lite kraftigare bomullsgarn. Vacker som en dag men ganska tung och därför lite svårhanterlig. Säkert är att den skulle bli ännu vackrare med en kärleksfull blockning. Det ser alltså inte ut som om jag skulle ha brist på sysselsättning.

Ha det gott alla!