...

Det får bli officiellt nu, jag ska inte köpa mer garn, om inte någon kommer med en väldigt specifik önskan, som jag faktiskt inte har garn till, då blir det svårt att neka. Känns redan nu lite rubbat och vill definitivt inte sluta så här. Men jag måste erkänna, jag tycker det är så vackert. Njuter verkligen av anblicken och skulle gott kunna sitta och titta en god stund på mina skåp. Det är något med färger, strukturer och dofter som jag inte riktigt kan förklara och förmodligen förstår bara likasinnade vad jag menar.

Nyanskaffade skåpet i huvudsak med gråskala och beige till brunt.

Innehållet i gamla skåpet är däremot mer färgglatt.

Skickade igår mitt paket till Garn- och tebyte 5-vännen. Hoppas att det faller i smaken. Går nu och väntar på att något ska dimpa ner i egna postlådan. Jo, man kan ju tycka att jag inte borde se fram emot det, med tanke på ovanstående, men det gör jag!

...

Det får bli buss till invigningen eftersom
tågen står näst intill stilla igen.

Men sådana bagateller stoppar inte mig.

------

"Senare, samma dag:"

Det blev visst att åka tåg. Snabbare och lite bekvämare än buss och så kan jag sticka, det fixar jag inte på en buss som skakar och studsar så mycket mer. Tant Thea är en finfin affär med stor variation och bredd och några riktigt tjusiga pärlor, som till exempel garn från Fyberspates. Nu blev det inte något sådant som fick följa med hem, det får vänta tills Dotterns studentsjal ska stickas, om hon nu vill att Mams ska sticka ännu en balsjal. Men lite annat smått och gott varav några som jag aldrig tidigare använt. Mer om detta kommer Har du vägarna förbi Helsingborg någon dag kan jag varmt rekommendera ett besök!

...

Min Dotter sitter just nu på ett urspårat tåg utanför Landskrona. Allt verkar ha gått lugnt och stilla, ingen dramatik och inga skador, Gud ske lov och tack för det. Men ingen vet hur lång tid det tar för Banverket att evakuera passagerarna så att de kan fortsätta sin resor med buss. De stackarna som fastnade mellan Tomelilla och Simrishamn fick sitta i flera timmar. Och där sitter Dottern, ivrig att komma hem, för att visa pris och blommor för "Bästa delegat" i sitt utskott.

Nu är jag jävligt trött på snö.


Edit: Dottern kom hem runt tre timmar senare än tänkt. Det kunde varit värre och hela tiden hade hon trevligt sällskap av klasskompisar. Icke desto mindre var hon rejält lättad över hemkomsten.

...

Dags för te och semlor om en stund. Sonen sitter på sitt rum och plinkar på elgitarren. Dottern är i Malmö på FN-rollspel med skolan och Mannen är hos min Svärmor och sätter upp det sista av kaklet i hennes nyrenoverade, och väldigt fina, kök.

Två dagar kvar till helg. På fredag blir det städning, hemmagjord maki och lite stickning. Dock ska jag inte köpa mer garn i hysterin vid Wollmeises fredagsuppdatering. Fick de senaste härvorna igår och de är så himla vackra. Bild kommer när jag lyckats få till det rätta ljuset för de här förtjänar att göras rättvisa. Att sticka strumpor är fullständigt otänkbart, så vackra färger ska synas ordentligt.

Försöker förlika mig med att jag är mänsklig och alltså inte kan vända ut och in på mig för att prestera i orimliga mått på jobb. "En sak i taget" är mitt nya mantra och ibland kan jag också tro det. Hjärnan är ju "dum" och vet inte vad sanning eller lögn är. Tillräckligt ofta upprepat blir allting sant. Det funkar ju med allt det negativa, som är så lätt att ta till sig, så då måste det fungera med positivt också. Så jag fortsätter intala mig att lugnet håller på att infinna sig. Och minsann om det inte börjar kännas så.

...

Är det OS nu?

Nä, jag bara skojar. Klart att jag visste det. Var till och med med i OS-stickningen på Ravelry och i Team Sweden i säkert åtta minuter. Sen insåg jag att mitt liv är tillräckligt stressigt just nu ändå och så fick jag backa, igen, från lite allmänna roligheter. Men jag hoppas på andra roligheter så småningom där jag också tyar att vara med.

Fick mail från StickaMera-Ulrika igår med uppgifter om min byteskompis i garn- och tebytet. Så nu grunnar jag över vad jag kan tänkas skämma bort personen ifråga med. Inte helt lätt för uppgifterna om tycke och smak är ganska knapphändiga men jag ska nog hitta på något bra. Och med det återgår jag till plikterna.

...

Krallade ut ur min grotta och for till jobb idag. Varken kropp eller själ var riktigt i takt men det gick faktiskt bra ändå. Nu är jag trött som en urvriden trasa och ska strax lägga mig.

Fuckade upp Haruni rejält igår och måste förmodligen tinka en hel mönsterrapport. Efter att ha suttit en god stund och försökt fibbla till det på ett vettigt sätt gav jag upp och påbörjade en helt ny stickning. Köpte mönster och entrådigt ullgarn till en poncho på Syfestivalen i mars. Nu blev det förvisso ett annat entrådigt garn jag valde men jag tror att det kommer att bli riktigt fint till slut.

Haruni får jag väl ta tag i i morgon efter jobb om jag har tillräckligt med dagsljus, eget tålamod och framför allt om pekfingret på höger hand är lite mer medgörligt. Har fått vansinnigt ont i de två yttersta lederna och kan nästan inte böja fingret alls. Lite opraktiskt för en stickoman får erkännas men försöka går ju.

...

Fortfarande magsjuk. Fortfarande trist. Längtar efter våren och vill vara frisk, kry och känna mig pigg och glad igen. Allra mest glad. Och frisk. Pinas av att vara hemma för jag vet hur mycket som väntar på jobb. Stressen tornar upp sig och jag mår ännu sämre. Inuti. Försöker använda de verktyg som jag egentligen har för att hantera stress på ett sundare sätt än det jag hade förr men det är så mycket som pockar på för att få uppmärksamhet att jag inte riktigt kan fokusera. Och så flyr jag in i stickningen en stund till fast det kanske inte är det som skulle behövas mest just nu.






Så här långt hann jag komma på min Bitterroot-sjal innan jag insåg att jag inte varit riktigt närvarande när jag räknade garnåtgång. Nu ligger sjalen undanstuvad i en hög och väntar på att ett smärre under ska inträffa. Att någon med just det här garnet ska komma fram till att de där två nystanen som ligger och "skräpar" kan vara räddningen för mig. Ja,ja, hoppas går ju.

Tills vidare stickar jag vidare på Haruni och överraskningen. Fast först går jag nog och drar täcket över huvudet en stund. Idag funkade det inte riktigt att försöka hålla en glättig ton på bloggen, har mest lust att gråta lite nu. Kanske gör jag det. Där, under täcket.

...

Wip: Gladsockar till mig i Regia Cotton Top Color. Är tveksam
om dessa blir färdiga. Har stickat ovanligt löst så de känns lite stora.

Att vara magsjuk är inte min uppfattning om att ha kul. Men det är bara att gilla läget och försöka göra sånt som får tanken att fly bort från illamående och annat otrevligt. Att gossa med kelsjuka katter är ett alternativ. Så länge de inte bestämmer sig för att de tvunget måste ligga på ens mage. Not nice. Not nice at all. Då får man vänligt men bestämt förflytta dem till andra viloplatser.

Wip: Clapotis i Fame Trend.

Klappar man inte katt kan man ju blogga. Hade en fotosession igår när jag fotograferade alla mina pågående projekt, ja, dem jag kommer ihåg och som ligger på lättåtkomliga ställen. Förevigade också garn som jag köpte i slutet av förra året. Har varit lite dålig på att dokumentera inköpen men det är väl mest för att samvetet tärs en aning av nya garninköp. Har lovat mig själv att vara ganska restriktiv detta året men ger ändå visst utrymme för fiberinförskaffning. Som till exempel Wollmeise. Köpte två nystan Sockenwolle som Mannen skulle få ge mig i julklapp men sen tyckte han att jag kunde få det ändå. Och mot sådana påtryckningar är det svårt att värja sig.

Wollmeise Sockenwolle 80/20 Twin, "Limone" Knallgult så det förslår.
Perfect för strumpor. Eller varför inte fingervantar i något av många
vackra mönster från Laris Designs.

När jag sedan var ledig i fredags kändes det som att slösa bort en möjlighet att inte hålla uppsikt efter Wollmeises fredagsuppdatering. Så då blev det två gånger två nystan med ännu mer Sockenwolle. Jag blir så himla stressad att knappt hinna blinka innan allt garnet är slut så det blev kanske lite mycket av samma färg. Men eftersom jag fortsätter att sticka sjalar mer än strumpor lär det gå åt ändå. Så småningom.

Wip: Ishbel, pendlingsstickning i blygsamt format.

Den 20 februari öppnar Tant Thea i Helsingborg och det ser jag verkligen fram emot. Ska definitivt vara där men efter det, då ska jag endast vid extremt få tillfällen köpa mer garn under närmsta decenniet. Eller nåt. Det är ju en utmaning i sig att sticka utav det som ligger på lagret, speciellt när det oftast består av udda nystan som inte räcker till en hel tröja, till exempel. Men det ska bli bättring på den fronten också. Har införskaffat ännu en hylla till mina skatter och under veckan som kommer ska alla gömmor gås igenom. Varenda liten tåt ska komma fram i ljuset. Ordning och reda ska åter härska i den här damens hyllor där det ska "pyntas" med hjärtan av cederträ för att mota smådjävlar i grind. Pälsängrar, mal och andra kryp göre sig icke besvär.

Sen har jag ett par andra projekt också varav det ena är lite hemligt. Det som inte är hemligt får ni se en annan dag. Andra garninköp än Wollmeise har mest bestått av ullgarn från Klippans Yllefabrik i glada färger som cerise, rött, orange i olika nyanser, gult, lime och lite svart. Lite knalligare färger än de haft förut. Kul, tycker jag, som älskar färg trots att jag mest klär mig i svart.

...

Ny mössa. Till mig.

Vilket innebär att jag måste sticka en annan sjal eller halsduk eftersom den jag oftast använder inte passar till nya mössan. Vilken tur att jag redan påbörjat en Haruni (Ravelry-länk) i näst intill samma lila nyans. Fast det är en ganska lång väg kvar och med tanke på att det är tunt garn och tunna stickor behöver jag sticka fler repetitioner av bladmönstret för att få till lämplig storlek på sjalen.





Tillbaks till mössan. Hoppas att Dottern känner för att "posa" när hon kommer hem så jag kan visa hur fin den blev. Lite detaljer kanske?

Mönster: "Molly" av Erin Ruth. Scrolla lite så finns där en pdf-fil att ladda ner. Mönstret stämde inte riktigt på några av avmaskningsvarven men det är inte värre än att man lätt kan fixa till det i slutet av varven. Det viktiga är att man får "ribbningen" att fortsätta med aviga och räta i rak linje uppåt.
Garn: 78 g Paksu pirkkalanka från Pirkanmaan kotityö köpt av UlloMera på Syfestivalen i mars -09.
Stickor: 3,25 + 3,75 mm strumpstickor och 3,75 mm rundsticka.
Storlek: En liiiiten aning för stor till mitt normalsizade huvud därför kommer jag inte att blocka den. Tycker egentligen inte att det behövs heller för maskorna har blivit jämna och fina i det stora hela.
Påbörjad: 2010-02-05
Färdig: 2010-02-07
Hot or Not: Jag är givetvis partisk i allra högsta grad men jag tycker att mössan är ursnygg. Att jag sen ser lätt lustig ut i den är givetvis inte mössans fel. Det här är ett mönster som jag sätter upp på min lista över snabbstickade projekt, bra att ha när man behöver få fram en present på kort tid.

...

Funkar fortfarande...




...för att städningen ska gå lätt som en dans.



Fast ibland blir det den här.




"Och lika glad för det är jag fast gladast är nog räven."

Eller nåt?

...

Det här skulle jag gärna vinna.




Blir du också sugen så kolla hos Carola.

Då är det fredag igen, med fredagsmys och allt. Och på tal om fredagsmys, en före detta kollega till mig syns nu i två olika reklamfilmer på tv. Jag blir glad varje gång jag ser honom. Han är precis lika go´ som han ser ut.

...

Bloggen fyller jämnt dag!

Picture borrowed from stickyads.com.au

Ja, ja, det dröjer tills det är så jämnt som gäller i folkmun, tack och lov för det, då hade ju jag också åldrats i motsvarande grad. Är ganska nöjd med att tiden inte går fortare än den gör redan, det räcker och blir över när veckorna verkar bestå av bara måndagar och fredagar.

Hade jag gitit skulle jag bylsat på alla lager kläder och snörat kängorna igen för att gå ut och köpa något mumsigt att fika på dagen till ära. Men nä, trottoarerna är till stor del fortfarande oplogade i vår by och att trampa runt i snömodd på gatorna lockar inte så väldigt mycket. På vägen hem efter jobb hade jag inget annat val än att trampa i en snövall och sjönk då ner så jag stod med snö upp till låret. Jag är 168 cm lång. Och har långa ben! "Jag står kvar här", blixtrade förbi i skallen men det gick ju inte. Så jag knövlade mig ur vallen och fortsatte trava hemåt.

Igår sällade jag mig till alla andra som haft Ishbel på stickorna. Förmodligen är jag nära på sist i bloggosfären men jag gör oftast saker i min egen takt och så är det med det. Stickar i "Emblem" från Alvita, ett merinoullgarn som jag köpt från Lienes Design.




Det här garnet har repats upp ett antal gånger men inte känts riktigt rätt förrän i detta mönstret och det är ju synnerligen trevligt eftersom det ganska länge legat på hyllan till ingen nytta. Bild på själva stickeriet får komma när jag har lite mer att visa än vad som är fallet just nu.

Hmmm, om jag skulle gå och baka lite muffins innan det är dags för soppan...?

Jo, definitivt, 39tusen besökare på fyra år, det måste ju också firas!

...



Jag är med. Är du?