Lite nya bilder

Nu när jag fått någorlunda kläm på hur man fixar till bilder har jag ju en del att hämta in. Men i och med att en bild säger mer än tusen ord så ska jag försöka fatta mig kort, något jag aldrig haft särskilt lätt för.

Inköp från garnaffär, från vänster till höger:
Svarta Fårets Tilda, 50% bomull/50% acryl, färg 025 (inte riktigt rättvisande här). Håller på att bli kofta och mössa i babystorlek. En av vänninorna ska bli mamma igen och eftersom jag själv är fullständigt färdig med barnafödande längtar jag tills jag får snusa på det lilla livet.
Garnstudios Alpaca, färg 7328 och 7340.

Har börjat tulla lite på det petrolblå när jag gjorde en brosch till dottern. Det gröna blir nog till en sjal till mig själv. Är ganska sugen på det. Visade nystanen för dottern och bad henne känna hur mjukt det var.Hon undrade vad jag ska sticka av det och jag trodde att hon kanske önskade sig något. Berättade då att jag tänkte sticka något till mig själv. "Det är bra. Det behöver du", fick jag som svar. Och där stod hennes mamma och blev alldeles blank i ögonen. Älskade unge, vad hon kan förvåna mig!

Tilda. Bakstycket och vänstra framstycket är nu klara. Stickar storlek sex månader och det går ju så fort när det är så här smått!





Dotterns brosch i Alpackagarn. Har sytt fast några pärlor i översta delen. Eget mönster.






Inköp från Garnshoppen.se. Alpacka i färger, från vänster till höger, nr 100, 2917, 2918 och 2919. Till dessa nyanser passar också den petrolblå jag köpt tidigare. Det är dessa färger jag tror ska bli till Stickas restgarnssjal. Jag bara älskar Alpacka. Det är så mjuk att det nästan blir sensuellt att sticka med det. Funderar på att köpa några nystan till min mamma. Jag tycker att hon behöver sällskap sen pappa dog men hon vill varken skaffa hund eller katt. Men ett par nystan garn äter ju inget bröd. Och så slipper man rasta det.... *ler*

Det blev några nystan Inka också från Garnshoppen.se. I färgerna 01, 02 och 04 (i bakgrunden). Får nog beställa några extra om det ska bli till den där halsduken i vuxenstorlek som jag önskar mig. Synd att jag inte visste det när jag beställde första gången.

Från ännu en garnaffär köpte jag detta. Järbos Raggi i färg 1654. Ska bli till ett par raggsockar. Också till mig. Som jag skämmer bort mig. Och värre blir det!




För de här strumporna är också mina. Eller kanske sparar jag dem till mitt "Sockor man blir glad av"-projekt. Ja, det är arbetsnamnet än så länge.

Dessa är stickade i Regia, färg 4076. Självrandningen väckte både förundran och beundran när jag visade dem på kalaset i helgen. Ja, jag gör så. Egotrippad som jag är. Den där känsliga konstnärssjälen behöver all näring den kan få så då gäller det att passa på när tillfälle ges.

Detta får väl räcka för idag. Mina nya böcker och bilder ur dessa på sånt jag är sugen på kommer senare. Kan ju avsluta med en bild på norra Europas fulaste historia. Det där tovningsprojektet. Nä, det har inte kommit längre än så här. Hoppas verkligen att både färg och tvättmaskin ska göra sitt för att förbättra tillståndet. Eller är det att hoppas på ett mindre underverk? Kan väl kvitta. Vilken förändring som helst måste bli bättre än detta. Mycket nöje!

Ännu mer garn

Det kom i ett paket med posten igår. Jag låter nästan förvånad men det är jag inte. Mannen blev det däremot när jag berättade att han köpt födelsedagspresent till mig. Fast jag fyller inte år förrän den 28 mars. Men tiden går ju så fort. Och har jag tur har mannen glömt garnet tills dess så jag kanske får ännu en present....

Jag beställde garnet från garnshoppen.se dagen innan. Förskottsbetalning gäller och handlar man för mer än 200:-- slipper man frakt. Snacka om snabb leverans! Enda smolket i glädjebägaren var att de sex röda nystanen alpackagarn som jag beställde var beigevita. Men det var mitt eget fel eftersom jag själv tövlade till det. Fast allt har ju en mening och det beigevita passar bra ihop till de andra tre nystanen som jag beställde i olika turkosa nyanser. Kan alltså försöka mig på restgarnssjalen som Sticka har mönstret till på sin hemsida. Förutom alpackagarn köpte jag Inka-garn i tre olika färgställningar. Kanske blir det en halsduk av två av dem så småningom.

Har snart också samlat på mig så mycket mod och, framförallt, kunskap att jag kan våga ge mig på att sticka efter ett engelskt mönster. Har letat efter översättningar och nu t o m hittat bekräftelse på vad jag trodde att stockinette och garterstitch är. Och den informationen fann jag närmare än jag väntat mig, i boken "Fabulous felted hand-knits" av Jane Davis. Köpte den till bra pris på Tradera för en tid sedan.

Hade jag kunnat skulle jag länkat till de olika ställen nu men det kan jag alltså inte. Om det är någon som läser detta som vet hur man gör så tar jag tacksamt emot alla tips och råd jag kan få. Som jag kanske nämnt tidigare, jag har en vit fläck i hjärnan där allt tekniktjafs borde fastna.

Ska snart göra ett seriöst försök att fixa till min blogg så att den blir, om inte vackrare, så i varje fall mer informativ. Men nu är det kalasförberedelser som gäller. Förresten, var inte curlingdamerna bara grymma igår. Min puls återgick inte till sin normala hastighet förrän flera timmar efter finalen. Det är ungefär så mycket spänning jag klarar av på en kväll. Som mest!

--------------------------------

Har testat att lägga in lite länkar. Lyckas det är det helt och hållet Mias förtjänst!

--------------------------------

Har jag fått hybris om jag försöker mig på bilder också?


Rätstickad sjal i ett högst personligt garn som innehåller mestadels ull. Små färgklickar i ljusblått, orange och gult. Passar bra eftersom det är en present till Astrid som är en fantastisk konstnär, inspirerande lärare och underbart färgstark person.

När jag stickat färdigt sjalen tyckte jag att något fattades så jag virkade en avslutning i nederkanten och även en brosch att fästa ihop sjalen med. Det blommönstrade bandet är bara för att hålla ihop härligheten med.


Ska försöka dra igång ett konst- projekt som handlar om sockor att bli glad åt. Bonussonen ska hjälpa mig göra en hemsida så småningom. Mer berättar jag senare. Men jag älskar färg. Oftast ska det vara dämpat och diskret men några gånger får det också vara fullständigt galet. Och galen är denna färgkombinationen. Faktiskt är strumporna precis så självlysande som de ser ut. Det gör ingenting för dessa ska jag ha på mig när jag sover. Fryser nämligen alltid om fötterna då och med dessa starka färger behöver jag troligen inte tända om jag stiger upp mitt i natten.

Vilodagar

Det blir den andra i rad. Blev ju opererad i högerhanden den 28 december och då tycker man att allt borde bara gott och väl nu men så är det ju det där med själkontroll. Jo, visst är det längesen ärret läktes ihop, det ser jättefint ut, men jag har fortfarande ganska ont. Periodvis blir jag svullen i området också. Och jag tror att det bara beror på en enda sak: att jag inte kan låta bli att sticka och virka.

Men nu har jag alltså föresatt mig att låta handen vila en dag till. Det känns rätt hårt. Samtidigt gör det säkert också bra nytta på de spända axlarna. Får se om jag kan få maken till att massera de stackarna ikväll. Axlarna, alltså!

Oj, det slog mig plötsligt att jag inte alls vilade igår. Inte från virkningen. Dottern önskar sig en nästan likadan blom-brosch som den hennes kusin fick på sin födelsedags i lördags. (Det är bara en vecka som skiljer dem i ålder.) Passade därför på när dottern var hos en av sina vänner att virka en ny variant av blomma till henne. I petrolblå alpacka, näst intill samma färg som dottern har på en köpetröja, och mitt i blomman sydde jag på små pärlor i en något ljusare nyans. För att aldrig ha gjort något liknande förut blev jag ganska nöjd. Bild ska komma. Någon gång, i en inte allför avlägsen framtid.

Och så stickade jag färdigt min väska i ull för några dagar sedan. Den som ska färgas (vilket jag förmodligen får göra i en kastrull eftersom väskan blev så stor - inte bra att bli så ivrig att man börjar sticka innan man färgat men vad gör man när man har svår abstinens) och sedan tovas. Botten blev väldigt märklig men jag hoppas kunna forma till den efter rundan i tvättmaskinen. Det löser sig nog. Om inte så har jag lärt mig ännu lite mer...

Nä, nu ska jag skjutsa dottern till tandläkaren. Kan inte nog uttrycka min lättnad över att det inte är min tur att gå dit. Men varför blir jag nervös ändå...?

Så glad jag blev!

Denna underbara människa delger oss, färgningssugna noviser, sina erfarenheter. Har börjat känna mig låg men detta gjorde sannerligen bra verkan. Genast blev det febril aktivitet i hjärnkontoret för att se möjligheter till att minimera kalasförberedelserna inför dotterns 15-årsdag på lördag.

Maten skulle jag beställa, det var redan bestämt. Hon önskar sig nämligen smörgåstårta och det har den lokala Ica-handlaren en så väldigt god en. Tårtan ska svärmor baka, också enligt dotterns önskan. Återstår vetebröd och småkakor..... hmmmmm.... det finns ju en kakfabrik i byn.... och det var väääldigt längesen vi hade "köbekagor"... då blir det bara vetebröd. Det kan nog gå. Men jag ska kolla med dottern först så att det är okej. Det är ju trots allt hennes alldeles speciella dag!

Birch

Är lite sugen på att testa och se om jag kan klara en Birch. Kände mig ... ledsen är kanske fel ord, men det är ändå lite ditåt jag menar, över att jag inte klarade av att hålla koncentrationen uppe så mycket att jag kunde sticka sjalen jag valt från början. Trodde att jag kommit längre än så. Att jag återhämtat mig mer, att jag blivit nästan som "vanligt".

Undrar om jag någonsin kommer att kunna acceptera att det som varit är och förblir historia. Jag är en annan person nu, med andra styrkor och kvaliteter. Men ens "nedärvda" värderingar sitter verkligen på djupet och just förmågan att kunna hålla styr på olika saker, ju fler desto bättre, har jag alltid värderat hos mig själv. Jag vill ju kunna. Jag vill ju orka. Jag vill så himla mycket.

Och så känner jag att det är så enormt många saker som jag borde, måste, göra och då är det som om tankeverksamheten slås av fullständigt. Det finns bara plats till en sak i taget och redan det är nästan för mycket när det handlar om presteranden, "måsten". Då önskar jag att jag bara kan ägna mig åt stickningen. Där gör det inget om jag har flera projekt på gång samtidigt för jag kan ta i dem, fysiskt, ett och ett i taget. Göra ett val och lägga resten till sidan. Och framförallt är det så kravlöst.

Usch, klockan är mycket så jag borde gå och lägga mig istället för att sitta här och försöka uttrycka mig när det ändå bara blir till osammanhängande svammel. Men, jo, lite ledsen är jag nog...

Jag är så käääär!

Hur det nu kan vara möjligt? Föremålet för mina ömma känslor är nämligen alpackagarnet. Det är bara så ljuvligt att sticka med. Har letat upp ett mönster på en sjal som är mer lite avancerat än något jag stickat förut (alltså inte särskilt svårt för alla mina bloggande "idoler") men det är ett stort steg för mig. Och jag stickar med stor koncentration och glädje.

Faktiskt hade jag kommit en bit på väg när jag tyckte att kanten inte blivit som jag ville (hade improviserat lite för jag trodde jag visste bättre än mönstret) men det drog jag upp igen. Vilket måste betyda att jag verkligen är seriös i mitt stickande. Något sånt skulle jag aldrig gjort i mina yngre dagar men nu kunde jag bara tänka på hur mycket jag skulle reta mig på kanten senare om jag inte gjorde något åt den nu. Det kan ju i och för sig också betyda att jag lärt mig av bittra erfarenheter.

Nä, nu ska jag återvända till min nya kärlek. Funderar skarpt på att köpa mer garn, hittade en sida där det var lite billigare än affären där jag shoppade sist. Garnet i sig är ju egentligen inte blodigt dyrt men varje sparad krona kan bidra till ett nytt nysta. Åh, jag är rent sjuk i huvudet! Drömmer till och med om garn. Vad säger detta om min personlighet?

Åh, jag måste lära mig hur jag sätter in bilder också... *suckar djupt* ... jag och teknik... *tar mig för pannan*... och på engelska också... *självförtroendet rinner ut genom fötterna*...

-----------------------------------------------
Ett antal timmar senare

Jag är för ynklig, jag vet. Men jag kunde inte hålla rätt på mönsterstickningen. Måste försöka hitta något nytt som inte är olika på varje varv. Då har jag kanske en viss chans att memorera följden.

Fast jag har fått klart första sockan i Regia! Den tredje någonsin. Så lite stolt är jag ändå. Trots allt. Faktiskt. Väl...? ....*funderar*.... Joooo!

Och så vann Damkronorna! De är ju bara för bra. Snacka om att aldrig ge upp. Det ska inte jag heller göra!

Lycka

Mina allra första nystan alpackagarn. Två guldmedaljer. En blandad bukett tulpaner. Och så är ungarna hur goá som helst. Kan det bli bättre?

Terminologiproblem

Filtning eller tovning? Förmodar att det rätta är tovning. Så har jag då bestämt mig en gång för alla vad jag ska kalla det. Är det sen helt åt skogen må det så vara. Jag har ändå kommit en bit på vägen idag. Ja, på den blivande väskan, alltså.

Har även börjat på mitt tredje "anti-broderi". Och så undrar kanske någon vad jag har emot broderier. Absolut ingenting! Tvärtom tycker jag att det är en högst trevlig sysselsättning med broderi. Det är alltså inte själva företeelsen som sådan som är anti utan snarare handlar det om mitt förhållningssätt till det jag gör.

Bakgrunden: tvivlande konstnär som givetvis är synnerligen begåvad (jag själv, alltså) kämpar ständigt mot sin perfektionism.

Allvarligt talat, allt började med en föreläsning av Nina Bondesson. Varva detta med Astrids tvivel på det hon gör (Hon är fantastisk både som person och konstnär och hon är min stora förebild.) Efter föreläsningen fick jag en otrolig inspiration till att börja brodera och plötsligt skedde något när jag tänkte på Astrids begåvning och tvivel (samma som hos mig själv) och så fick jag bara orden "åt helvete med självkritiken" på näthinnan. Så blev det. Och broderierna ser ut därefter. Inget lätt arbete att ta sig igenom men det var tvunget om mina ord skulle vara trovärdiga.

När jag började broderiet hade jag en viss föreställning om hur det skulle se ut men vid ett ateljésamtal fick jag kritik mot det jag höll på med. Jag broderade för snyggt. Det resulterade i att jag släppte alla hämningar. Färgvalet hade jag redan släppt genom att först välja plats på väven och sedan tog garn utan att se vilken färg det blev. Och så har jag försökt jobba hela tiden, slumpmässigt. Ofta har jag heller inte vetat vad för motiv jag skulle brodera när jag valde platsen.

Men jag får faktiskt säga att jag blev riktigt nöjd. Sedan är det alltid svårare att gå på nr två, för att inte säga nr tre. Från början tänkte jag att det skulle bli fyra men nu vet jag inte om jag kommer så långt. Samtidigt har jag så många ord som borde få bli till broderier så, ja, jag får se hur många det blir till slut.

För att då återkomma till min tovning. Dottern blev väldigt förtjust över resultatet. Därför blir det nog så att hon kommer att få den lilla "väskan".

Filtning och magsjuka

Det blev ingen bronsgjutning för mig idag. Orolig natt, ännu oroligare morgon och så blev det som det blev. Därför fick jag stanna hemma den dag på terminen som jag verkligen sett fram emot. Rara Pia ringde däremot på sena eftermiddagen och berättade att min avgjutning av en strumpstickning med acrylgarn och bambustickor nr 4 hade blivit lyckad. Vågar själv inte ta ut någon glädje i förskott men jag får erkänna att det kändes lite bättre mitt i eländet. Får väl se när jag gjort efterarbetet, det kan kanske t o m bli en bild rätt vad det är.

När jag inte kräktes eller sov sydde jag ihop den lilla "kuvertväskan" som jag stickade igår kväll. Mitt första försök med filtning. "Väskan" är egentligen inte tänkt som väska utan snarare som en liten "necessär" att ha mensskydd i. Tycker alltid det känns pinsamt, så vuxen jag är, vid tanken på att "alla" kan se vad jag bär omkring på när jag öppnar väskan.

Broderade några fält med rosa på det grå, la en uppblåst plastpåse i "väskan" som i sin tur fick plats i ett örngott ihop med en annan uppblåst plastpåse. In i tvättmaskinen, sedan jag sytt igen örngottet, i sällskap med tre klädesplagg. För att vara första försöket blev det inte så tokigt men det kunde ha filtat lite jämnare. Det var Karisma Classic som jag stickat i, av det garn som kom med posten igår.

Har gett mig på ett nytt, betydligt större, projekt ikväll. En väska i naturfärgat fritidsgarn. Detta garnet känns helt annorlunda än Karisman och spontant kändes det som om filtningen kommer att bli riktigt bra. Men vad vet jag, den glada amatören? Innan filtningen tänkte jag faktiskt också försöka färga väskan. Kanske lite bakvänt men eftersom garnet känns så väl lämpat för filtning tror jag att jag riskerar få den effekten redan vid en färgning. Därför blir det så här. Inte utan att jag räknar med att väskan ska få en omgång i tvättmaskinen också. Det är riktigt spännande det här. Kul!

Garnleverans

Just när jag skulle iväg i förmiddags ringde det på dörren. Brevbäraren stod utanför med ett stort paket i handen. Mitt garn, fyndat på Tradera, hade hittat hem!

Idel, ädel ullgarn. Sex hekto naturfärgat från Kilafors och 5,5 hekto ljusgrå Karisma Classic. Det naturfärgade funderar jag på att färga själv. Har aldrig gjort det men sett hur fint det kan bli. Vad det sen ska bli av det vet jag inte ännu. I Karisman har jag börjat på en liten necessär. Fritt, utan mönster så det kan bli vad som helst av den. Tänkte testa att tova i tvättmaskinen och är verkligen sugen på att se hur det blir så nu ska jag återgå till stickningen.

Yes! Yes! Yes!

Jag lyckades få min strumpa färdig igår. Den allra första någonsin. Har även kommit ett gott stycke förbi hälen på nummer två. Och än så länge hänger alla avvikelser med på maskantalet som jag gjort från originalmönstret. Inte utan att man känner sig liiite stolt i alla fall.

Det är så bra med slätstickning. Jag har kommit på ett nytt konstprojekt som kan bli hur stort som helst om det vill sig väl. Det är i och för sig en tid sedan jag fick idén men allt eftersom jag suttit och stickat, i något slags meditativt tillstånd, så har fler och fler delar av projektet börjat få form.

Bonussonen ska hjälpa mig med att göra hemsida och igår började jag skissa på hur jag vill att sidan ska se ut. Det känns ganska viktigt att projektet går att följa via internet. Spännande är vad det är!

Ute snöar det som attan. Har gjort det större delen av dagen också. Precis som igår. Är jag trött på snö eller är jag trött på snö? Tycket att det gott kan räcka nu. Jag vill ha vååååår!

"Hej! Jag heter Annelie och jag är garnoman."

Så har jag då äntligen kommit ut ur garnskåpet. Kan bara konstatera att jag åkt dit helt och fullt. Var redan i späda år väldigt intresserad av garner och tyckte att det var enormt spännande att titta, känna och sortera efter färger. Och efter den första stickade halsduken i femtonårsåldern, ungefär, har jag fortsatt lite då och då under årens lopp med tröjor i olika storlekar och modeller. Jag var en fullt normal måttlighetsstickare. Men det var då. Nu har beroendet slagit ut för fullt!

Det var tack vare att jag hittade massor av stick-bloggar. Tjusiga sidor med bilder på den ena vackra kreationen efter den andra. Men jag kunde hålla mitt beroende någorlunda under kontroll ända tills jag en dag såg en hänvisning till Traderas garnauktioner. Behöver jag tillägga något mer?

I början nöjde jag mig med att surfa runt bland bloggarna och låta mig imponeras av alla härligheter. Men allt eftersom tiden gick växte sig en längtan bara starkare och starkare. "Jag vill! Jag vill! Jag vill!" ekade som ett mantra i huvudet tills det slutligen blev till ett "Jag måste!!!"

Det är därför jag nu har hamnat i strumpträsket. Plötsligt fanns bara denna oerhört starka längtan efter att få sticka mitt första par strumpor någonsin. Jag har inte kommit särskilt långt. Trodde inte att det kunde vara så frustrerande att försöka läsa ett mönster till ett par vanliga raggsockor i Raggi-garn. Fortfarande har jag inte lyckats färdigställa ett helt par. Närheten till hjälp är långt borta och jag börjar bli desperat...