Överväger att lägga ner bloggen eftersom det är så sällan jag uppdaterar. Stickar vidare gör jag, läser andra bloggar gör jag också, det händer till och med att jag skriver en kommentar någon enstaka gång.

Förmodligen hade det fortfarande varit fullständigt tyst om det inte varit för utgången av valet. Nu är jag arg. Riktigt arg! Att själviskheten och egennyttan har grott och vuxit sig stark i detta land, jo, det visste jag ju redan. Viktigare att sko sig själv än att tänka på sin nästa. Redan det har gjort mig halvt vansinnig ibland. Men att ett parti som så klart och tydligt gör åtskillnad på folk och folk - bara precis på grund av deras hudfärg, härkomst eller religion - då kan i varje fall inte jag hålla tyst!

Men just nu är jag så förbannad att jag inte ens kan uttrycka mig! Exakt vad jag vill ha sagt vet jag inte riktigt, jag som hade hoppats på ett fullständigt maktskifte måste nu också ta ställning mot en mångfald av företeelser jag inte vill veta av. Jag vet bara hur jag skulle vilja ha det. Att jag vill leva i ett land där vi har råd att ta hand om varandra, där de som vill men inte kan också ska ha en bra tillvaro. Jag vill bo i ett land där invånarna öppet och vänligt möter nya intryck utan att snegla över axeln och se misstänkligheter över allt. Jag vill bo i ett land som fortsätter att utvecklas, där människor får lov att växa och ha ett gott liv oavsett...

Kom ihåg, att tiga är, nu mer än någonsin, att samtycka. Jag bara hoppas att jag alltid ska ha modet att stå upp för min tro.

...

Allting fortsätter att gå fort och jag har ännu inte hunnit i kapp. När jag har så där väldigt många inre krav på mig själv mår jag inte särdeles bra och det blir lätt att jämföra med hur alla andra verkar ha det och någonstans där kommer jag ständigt till korta. Egentligen borde jag sluta läsa alla de där vackra bloggarna där man berättar hur man organiserar skafferier, skohyllor eller linneskåp på bästa och mest estetiska sätt. Jag som inte har någon vidare ordning i kryddskåpet, underkläderna trängs med strumporna (dock inte i samma skåp som kryddorna) och Sonens garderob är ett katastrofområde med kläder i storlekar flera nummer för små.

Mängder av "måsten", "borde" och "ska" kivas om att ta förstaplatsen på priorieringslistan. Det är på samma lista som önskan om nytt kök, en ganska genomgripande renovering av övriga huset plus nyanläggning av trädgården står. Då är det lätt att bara ge upp för det perfekta liv många andra tycks leva verkar ouppnåeligt för mig. Men i vissa ljusa stunder kommer funderingar och undringar fram över varför den extrema ordningen är viktig för "hemma hos"-bloggare. Är det tecken på ett inre kaos där man försöker kontrollera och tillrättalägga verkligheten eller faktiskt så enkelt att man trivs med den knivskarpa skärpan där var sak har sin plats och helst då i en vacker förvaring?

Det får vara hur det är med det. I vår familj är vi alltid lite efter i planerna, lite halvfärdiga ända in på upploppet men det är så vi är. Lite stökiga, lite slarviga, väldigt kreativa och oftast väldigt gästvänliga. Förmodligen blir vi aldrig bättre eller sämre heller för den delen. Men nära och kära är alltid välkomna hit (fast ibland har vi något inbokat på schemat). Det här är mitt liv, som jag oftast trivs väldigt bra med. Jag har egentligen inget alls emot att olivoljan förvaras i samma flaska den blev inköpt i. Och att skorporna faktiskt blev upphällda i den där fina plåtburken beror endast på att påsen gick sönder. Det finns ju faktiskt viktigare saker att bry sig på.

Det är gott att känna att vi är fler med ovanligt vanliga liv. Tack, Persilja!

-----

Stickning

Violcitronen är färdig och lagd i högen med övrigt som ska blockas. Jag har bestämt att alla wip och ufon plus allt som väntar på blockning ska åtgärdas innan jag får gå igång med någon av mina nya irländska vänner. Det känns bra hittills. Igår froggade jag en halvfärdig "Percy Shawl". Mönstret försvann i det melerade garnet. Både sjal och garn återkommer jag till så småningom, de ska bara hitta rätt partners först. Nästa wip att ta tag i blir Harunin.

Morot nr 1 - Dotterns färgval, "dark blue"

...

Det där med att jag vaknade onödigt tidigt igår, det kompenserade jag idag med råge, steg upp när klockan nästan var tio. TIO! Halva dan var ju borta. Vet inte när det senast hände. Nu blir det ingen ordning med någonting och resten av dagen lär gå i lättjans tecken. Det är väl lika bra det.






För ett antal veckor sedan när min sticklust var på väg ner mot noll surfade jag runt på nätet för att hitta inspiration och något som kunde hjälpa till att kanske vända den nedåtgående trenden. Jag satt länge och tittade på det ena fina efter det andra men inget som jag riktigt gick igång på. Tills jag kom hit! Och därifrån hit där jag hittade den här! Berättade om allt fint för Mannen vid middagsbordet och plötsligt närmast chockade han mig genom att uttrycka önskemål om en frustickad, tjock tröja i fint irländskt garn. Jag trodde aldrig jag skulle få uppleva det!






Tillsammans med beställningen (ni vet redan att den är Mannens fel men mer om den en annan dag) fick jag färgprover på alla andra kulörer. De är så fina och jag satt länge och kombinerade ihop olika nyanser till framtida, otroligt vackra, flerfärgsprojekt. Nu vill jag bara sticka flätor hela tiden men jag försöker för ovanlighetens skull behärska mig och ska sticka minst ett wip färdigt först. Det blir nog inte fler än så men någonstans ska man ju börja att träna bort sin startitis.

...

Att vakna onödigt tidigt (5:45) en ledig fredag kan tyckas onödigt, tycker jag. Men kommen i den åldern då det är svårt att somna om är det bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Efter avklarad frukost och med påfyllning i kaffebaljan kan man med gott samvete sätta sig och ta några varv på en pågående stickning innan plikterna får ta vid.

Med de långa varven slätstickning på min "Violcitron" kan tankarna löpa bäst de vill och de hoppar från planering av älskad Sons konfirmation till lika älskad Dotters student till ombyggnad av kök till återuppbyggnad av skövlad trädgård till konfirmation till student till.. ja, om och om igen i olika banor återkommer jag till samma ämnen och försöker göra upp en prioriteringslista i huvudet.

Tidigare, under lång höst och ännu längre vinter, har det mesta känts övermäktigt, med allt som står på tur och allt som måste göras i och omkring huset, men någonstans måste man bestämma sig för att ta en sak i taget och låta den få bli färdig innan nästa ockuperar. Kanske är det det som är det svåra, att bestämma och att börja med bara en uppgift och låta allt annat vänta.

-----

Ibland när man minst anar knackar Fru Fortuna på dörren. De här finfina nystanen vann jag hos Lienes Design och de ska bli en sjal, rätstickad på tvären, med ett varv effektgarn var 20 - 25 centimeter. Kanske blir det min nya pendlingsstickning när jag läst ut böckerna om Arn för tredje gången. Det gröna, Soft Dream Kid Silk, är underbart mjukt och kommer att ligga gott mot halsen till kommande höst, och effektgarnet, Grazia, känns väldigt trevligt det också.

Trevlig helg på er!

...


Söndagsmys




Stilla morgon. Bara jag är vaken och solen hälsar på.
Det blir en bra dag idag.

...

Inga hål i tänderna!

Det får firas.



Det är ju snart dags för fredagsmys.

Jodå, jag stickar fortfarande. Det går däremot inte så skarpt framåt. Har hamnat i det där läget igen när det mesta blir för litet, för blarrigt, för tunt eller bara för fel. Fel mönster till fel garn. Fel garn till fel stickor. Fel stickor till fel mönster. Fel, fel, fel. Det är inte alls kul och sätter sticklusten på undantag. Dottern undrade varför jag inte bara tar en paus men det har jag hittills inte vågat mig på. Är rädd att jag aldrig ska få lusten åter och det är fullständigt otänkbart med hyllor fyllda av garn.

Skulle ju på det där stickcaféet men magen hade en annan åsikt så det var bara att lämna återbud på grund av magsjuka. Blir så trött på den, på mig själv, på det mesta faktiskt. Om fem veckor ska Sonen konfirmeras. Om knappa nio veckor tar Dottern studenten. Där emellan borde Sonens födelsedag också firas. Det är högtider som jag faktiskt ser fram emot. Egentligen. Men jag är väl ungefär i samma läge som mina stickningar. Allt känns bara fel.

...

När man handlat i en av byns blomsteraffärer kan man lägga en lapp med namn och telefonnummer i en postlåda för att vara med vid utlottningen av "Veckans bukett", en återkommande grej de har varje fredag. Denna gången hade jag tur!

Det går inte att göra den överväldigande prakten rättvisa.



Vilken fantastisk bukett!



Den lyser upp hela rummet.

...

Först var det Paul Potts och fortfarande blir jag fantastiskt berörd när jag hör honom. Sen kom Susan Boyle och bara var. Nu lär Taiwan invadera världen med med annat än billiga leksaker.

Jag älskar YouTube!

Och jag älskar när människor sedda som under dogs slår undan benen på resten av världen. Att ovanligt vanliga människor gör osedvanligt ovanliga saker får mig att tro på mirakler.

...

Jag behöver en ny stickning nu. En enkel men rolig ändå. För i morgon ska jag nämligen på stickcafé. Det första. Någonsin. Jag är faktiskt lite nervös. Tänk om jag inte kan uppföra mig?

...

BonusSon med Flickvän var hemma ett par dagar i påsk. Kul! Det är inte så ofta vi ses eftersom de bor många mil bort och nästan jämt är upptagna av sina studier.

Något som förvånade mig var att BonusSonen hade sin julklappsmössa på, trodde nästan att han tyckte att den var "för mycket" när han fick den. Men enligt Flickvännen hade han använt den väldigt mycket och fått många glada tillrop och komplimanger för den.

Kör några reprisbilder eftersom jag inte har något annat att visa för tillfället. Måste ge datorn en ordentlig rensning för minnet är fullt och nya bilder får inte plats. Tror jag ska få någon annan att göra det, jag och datorer är något mindre förenliga än olja och vatten.

...

Önskar alla en riktigt trevlig påsk

med att länka till Twist Collective Spring

och den absoluta favoriten!

...

Idag fyller jag år. Igen. Det var ju inte alls länge sedan sist.

...

Hur många sjalar kan man egentligen ha innan det blir för många?

"Traveling Woman" som skulle bli den nya pendlingsstickningen är nu färdig, helt obloggad, och utan att ens ha lämnat huset. De gröna bladstrumporna som skulle påbörjats för några dagar sen har börjat bli till först idag. Det är hennes fel, den resande damen, ett enkelt mönster ihop med underbart garn låter gärna annat vänta.

Strumporna ser lovande ut. Bladmönster och färg väcker våren i mig och med tanke på det förhärskande gråväder vi haft hela dagen får man göra vad man kan för att lysa upp den. Man vänjer sig fort vid ljusa dagar och räknar inte riktigt med att påminnas om den långa vinterns mörker redan nu genom en dag fylld av regn.

Men tillbaks till frågan, hur många sjalar är för många? Vet inte riktigt hur många jag stickat hittills och jag använder inte särskilt många men lusten att sticka fler verkar inte avta. Hela tiden kommer nya, vackra mönster och garnlagret innehåller en del trevligheter speciellt lämpade till sjalar. Kanske börjar det i stället bli dags att förflytta sig utanför sin vanliga "comfort zone" och söka sig mot nya mål? Men vill jag egentligen det?

Fantastiska sockgarner från Wollmeise.
Vad för något skulle dessa kunna bli?

...

Resultatet efter en veckas osedvanligt sega mega-förkylning:



Ishbel ännu oblockad



Wurm ännu ofroggad



Kool-Aid fortfarande i pulverform

Har fått ställa in morgondagens kalas eftersom jag fortfarande är kåsen. Inte mycket att gnälla om. Egentligen. Nu kan det bara bli bättre!

...

Dagen efter att jag fick första RAK-presenten med posten kom en ny.

Denna gång från en finsk deltagare i Scandinavian Rak-gruppen. Det är en väldigt hemlig person så jag har ingen som helst möjlighet att tacka mer personligt än jag gjort i forumet eller så här:

Thank you very, very much secret finnish RAK-person. I will organize some dyeing orgies as soon as I've recovered from my cold from hell.

...

Ännu sjuk. Ännu täppt i huvudet. Till och med tankarna verkar tröga. Började på ett par strumpor med nya rundstickorna igår. 60 maskor på 30 cm lång rundsticka var ingen hit. Hela resåren blev så utspänd att den inte hade någon elasticitet kvar alls. Repade upp och började om på vanliga strumpstickor och tyckte att mönstret "skevade" en del, det stämde inte riktigt men jag övertygade mig om att designern bara varit lite mer finurlig än vanligt. Fast till slut kändes det ändå för konstigt så jag läste om mönstret från början och insåg att saknades 6 maskor. Inte konstigt alls att det "skevade".




Gör om, gör rätt. På det igen med 66 maskor. Vanligtvis stickar jag båda strumporna parallellt men inte denna gång. Det kände jag mig ganska tacksam över när resåren var färdig, den blev väldigt vid. Läste om från början i mönstret igen. 66 m på stickor 2,25 mm. Djup suck!

Gör om, gör nytt. Projektet med det här mönstret läggs ner för tillfället och helt nytt påbörjas. Om jag orkar. Ska provar med "Interlocking Leaves" från Knitty i stället. Tå-upp socka på 2,5 mm strumpstickor i samma knallgröna garn. Ute skiner solen och fåglarna låter fullständigt skogstokiga. Jag vill ut och sniffa på våren. Nu!

Bild lånad från Knitty.com

Men just nu får jag nöja mig med gröna bladstrumpor.
Och det är ju inte det sämsta.
Väl?

...

Yoga cat

Mesta delen av dagen har hittills tillbringats i sängen. Dock inte med yogaövningar. Det överlåter jag åt andra.

Får repa upp "Wurm". Den blir alldeles för liten. Om jag vore mer konsekvent med att gå upp en kvarts storlek i stickor hade jag förmodligen sluppit det. Men man ska ju ha något att göra. Fast först ska jag försöka hitta ett lämpligt mönster till strumpor. Fick nämligen en liten, och som vanligt snabb, leverans från Maria igår. Den innehöll bara två stycken 30 cm långa 2,5 mm rundstickor. Inte en enda, ynka garnsnutt.

Är man yarnoholic så är man och därför måste jag ibland, när suget blir för stort, surfa runt och "skenbeställa" en massa garn på olika internetsidor. Funkar bra. Det tillfälliga suget får sitt och plånboken blir jätteglad. Sen kan jag fortsätta att drömma om vilka godsaker jag ska köpa när jag ger mig lov igen. Alla sätt är bra utom de dåliga!

...

Hämtat från Arga Lappen.




Jag hade inte skrattat lika hjärtligt om det varit min egen bil.
Men just nu är jag bara tacksam.

...


Gimme a little lovin' eller nåt att äta.
Helst nåt att äta!

Redan igår hade jag bestämt mig för att skjuta på färgorgierna till på lördag och i stället ägna fredagen till städning och andra plikter. Gillar att ha ordning och reda omkring mig fast man inte alltid kan tro det och att sen med gott samvete kunna dona med roliga grejer känns alltid lika bra.

Men så vaknade jag med huvudvärk och värsta snuvan på min så efterlängtade, lediga fredag. Tilltäppt i hela huvudet, simmiga ögon, ont i hals och nacke och rent allmänt kåsen, som vi säger på skånska. Det blir inte mycket gjort av vare sig det ena eller andra. Hittills har jag bara preparerat en rostbiff som står och gottar sig i ugnen, tänkt till middag i morgon ihop med en gräddig och vitlöksbombad potatisgratäng.

Jo, jag har stickat också. Litegrann. Började på en "Wurm" igår, ett av de mönster jag fick av en Rak-vän. Garnet är lila Marly som jag köpt hos Lienes webshop för ganska länge sen. Mönstret är är enkelt och garnet är mjukt så det är en perfekt stickning för tillfället. Det enda meckiga var "mudden" som skulle vikas dubbel och sen stickas ihop med uppläggningsmaskorna. Måste finnas ett lättare sätt att göra det.

Fick mitt garn- och tebytespaket från Birgitta för några veckor sen. Det var väldigt trevligt. Det som fattas på bilden är ett fint kort och ett par små chokladbitar. Förstår inte vart chokladen tog vägen, de liksom bara försvann som i ett svart hål.



Nä, nu blev jag sugen på en stor kopp te. Och en macka. Får nog sticka några varv till sen också.

...

Ibland händer bra saker i klump, liksom. Kan ju börja med att jag har blivit rakad. Nä, nä, NÄ! Det handlar inte om generande hårväxt. Tror jag helt enkelt får tillägga att ett visst engelsk uttal behövs i det här fallet. Att säga att jag har blivit Random Act of Kindness:ad ligger inte riktigt lika bra i munnen som rakad men det är precis vad det handlar om, en slumpmässig gest av vänlighet.

I februari gick jag med i Ravlery-gruppen Rak in Europe och efterlyste garn till Bitterroot-sjalen. Ingen tur med det men det ledde till en inbjudan till gruppen Scandinavian Rak som jag också gick med i. Och nu i mars månad, för bara några dagar sedan, skrev jag en önskelista som i korthet innehåller diverse olika stickmönster, Kool-aid och projektpåsar.

Hade knappt lagt in önskelistan förrän jag fick de första mönstren från Holland. Och sen fick jag fler. Och ännu fler. Jag blev så galet glad att tårarna steg i ögonen och jag förundrades så över människors vänlighet. Och med några dagars mellanrum har jag kunnat lägga till ännu fler mönster till min samling. En del har jag önskat och en del har jag fått som "bonus".

När jag sen kom hem från jobb idag och kollade postlådan låg där en liten ask med en avsändare totalt främmande för mig. Det var från Bengt och han hade skickat det här:




Alltså, jag blev så sjukt glad! Har velat prova att färga med Kool-aid länge nu men det är inte precis att bara gå in på närmsta snabbköp för att köpa. Idag hinner jag inte ge mig in på några färgningsäventyr och i morgon hade jag tänkt blocka Ishbel som jag avmaskade igår men snart är det ledig fredag igen och då...! Yes, Sir, I shall boggie! Eller hur det nu var de sjöng, spanjorskorna. Däremot har jag inga som helst förhoppningar om att bli lika skicklig på att färga som Bengt är men jag ska i varje fall ha roligt när jag provar.

Och som inte det var nog har jag fått en utmärkelse från Stickigt Humör, favvo-lys i danande. Men mer om det i morgon. Tror jag.

Oh, happy day!

(Det här borde man starta varje dag med. Då kan det bara bli bra.)

...

Eftermiddagsfika:

Överblivet från Dotterns kalas.

Världens bästa Svägerska bakar godaste hallon- och marängtårtan. Avnjutes halvfrusen ihop med starkt kaffe eller favorit-téet med mycket mjölk.

Det är gott att vara människa!

...

Det får bli officiellt nu, jag ska inte köpa mer garn, om inte någon kommer med en väldigt specifik önskan, som jag faktiskt inte har garn till, då blir det svårt att neka. Känns redan nu lite rubbat och vill definitivt inte sluta så här. Men jag måste erkänna, jag tycker det är så vackert. Njuter verkligen av anblicken och skulle gott kunna sitta och titta en god stund på mina skåp. Det är något med färger, strukturer och dofter som jag inte riktigt kan förklara och förmodligen förstår bara likasinnade vad jag menar.

Nyanskaffade skåpet i huvudsak med gråskala och beige till brunt.

Innehållet i gamla skåpet är däremot mer färgglatt.

Skickade igår mitt paket till Garn- och tebyte 5-vännen. Hoppas att det faller i smaken. Går nu och väntar på att något ska dimpa ner i egna postlådan. Jo, man kan ju tycka att jag inte borde se fram emot det, med tanke på ovanstående, men det gör jag!

...

Det får bli buss till invigningen eftersom
tågen står näst intill stilla igen.

Men sådana bagateller stoppar inte mig.

------

"Senare, samma dag:"

Det blev visst att åka tåg. Snabbare och lite bekvämare än buss och så kan jag sticka, det fixar jag inte på en buss som skakar och studsar så mycket mer. Tant Thea är en finfin affär med stor variation och bredd och några riktigt tjusiga pärlor, som till exempel garn från Fyberspates. Nu blev det inte något sådant som fick följa med hem, det får vänta tills Dotterns studentsjal ska stickas, om hon nu vill att Mams ska sticka ännu en balsjal. Men lite annat smått och gott varav några som jag aldrig tidigare använt. Mer om detta kommer Har du vägarna förbi Helsingborg någon dag kan jag varmt rekommendera ett besök!

...

Min Dotter sitter just nu på ett urspårat tåg utanför Landskrona. Allt verkar ha gått lugnt och stilla, ingen dramatik och inga skador, Gud ske lov och tack för det. Men ingen vet hur lång tid det tar för Banverket att evakuera passagerarna så att de kan fortsätta sin resor med buss. De stackarna som fastnade mellan Tomelilla och Simrishamn fick sitta i flera timmar. Och där sitter Dottern, ivrig att komma hem, för att visa pris och blommor för "Bästa delegat" i sitt utskott.

Nu är jag jävligt trött på snö.


Edit: Dottern kom hem runt tre timmar senare än tänkt. Det kunde varit värre och hela tiden hade hon trevligt sällskap av klasskompisar. Icke desto mindre var hon rejält lättad över hemkomsten.

...

Dags för te och semlor om en stund. Sonen sitter på sitt rum och plinkar på elgitarren. Dottern är i Malmö på FN-rollspel med skolan och Mannen är hos min Svärmor och sätter upp det sista av kaklet i hennes nyrenoverade, och väldigt fina, kök.

Två dagar kvar till helg. På fredag blir det städning, hemmagjord maki och lite stickning. Dock ska jag inte köpa mer garn i hysterin vid Wollmeises fredagsuppdatering. Fick de senaste härvorna igår och de är så himla vackra. Bild kommer när jag lyckats få till det rätta ljuset för de här förtjänar att göras rättvisa. Att sticka strumpor är fullständigt otänkbart, så vackra färger ska synas ordentligt.

Försöker förlika mig med att jag är mänsklig och alltså inte kan vända ut och in på mig för att prestera i orimliga mått på jobb. "En sak i taget" är mitt nya mantra och ibland kan jag också tro det. Hjärnan är ju "dum" och vet inte vad sanning eller lögn är. Tillräckligt ofta upprepat blir allting sant. Det funkar ju med allt det negativa, som är så lätt att ta till sig, så då måste det fungera med positivt också. Så jag fortsätter intala mig att lugnet håller på att infinna sig. Och minsann om det inte börjar kännas så.

...

Är det OS nu?

Nä, jag bara skojar. Klart att jag visste det. Var till och med med i OS-stickningen på Ravelry och i Team Sweden i säkert åtta minuter. Sen insåg jag att mitt liv är tillräckligt stressigt just nu ändå och så fick jag backa, igen, från lite allmänna roligheter. Men jag hoppas på andra roligheter så småningom där jag också tyar att vara med.

Fick mail från StickaMera-Ulrika igår med uppgifter om min byteskompis i garn- och tebytet. Så nu grunnar jag över vad jag kan tänkas skämma bort personen ifråga med. Inte helt lätt för uppgifterna om tycke och smak är ganska knapphändiga men jag ska nog hitta på något bra. Och med det återgår jag till plikterna.

...

Krallade ut ur min grotta och for till jobb idag. Varken kropp eller själ var riktigt i takt men det gick faktiskt bra ändå. Nu är jag trött som en urvriden trasa och ska strax lägga mig.

Fuckade upp Haruni rejält igår och måste förmodligen tinka en hel mönsterrapport. Efter att ha suttit en god stund och försökt fibbla till det på ett vettigt sätt gav jag upp och påbörjade en helt ny stickning. Köpte mönster och entrådigt ullgarn till en poncho på Syfestivalen i mars. Nu blev det förvisso ett annat entrådigt garn jag valde men jag tror att det kommer att bli riktigt fint till slut.

Haruni får jag väl ta tag i i morgon efter jobb om jag har tillräckligt med dagsljus, eget tålamod och framför allt om pekfingret på höger hand är lite mer medgörligt. Har fått vansinnigt ont i de två yttersta lederna och kan nästan inte böja fingret alls. Lite opraktiskt för en stickoman får erkännas men försöka går ju.

...

Fortfarande magsjuk. Fortfarande trist. Längtar efter våren och vill vara frisk, kry och känna mig pigg och glad igen. Allra mest glad. Och frisk. Pinas av att vara hemma för jag vet hur mycket som väntar på jobb. Stressen tornar upp sig och jag mår ännu sämre. Inuti. Försöker använda de verktyg som jag egentligen har för att hantera stress på ett sundare sätt än det jag hade förr men det är så mycket som pockar på för att få uppmärksamhet att jag inte riktigt kan fokusera. Och så flyr jag in i stickningen en stund till fast det kanske inte är det som skulle behövas mest just nu.






Så här långt hann jag komma på min Bitterroot-sjal innan jag insåg att jag inte varit riktigt närvarande när jag räknade garnåtgång. Nu ligger sjalen undanstuvad i en hög och väntar på att ett smärre under ska inträffa. Att någon med just det här garnet ska komma fram till att de där två nystanen som ligger och "skräpar" kan vara räddningen för mig. Ja,ja, hoppas går ju.

Tills vidare stickar jag vidare på Haruni och överraskningen. Fast först går jag nog och drar täcket över huvudet en stund. Idag funkade det inte riktigt att försöka hålla en glättig ton på bloggen, har mest lust att gråta lite nu. Kanske gör jag det. Där, under täcket.

...

Wip: Gladsockar till mig i Regia Cotton Top Color. Är tveksam
om dessa blir färdiga. Har stickat ovanligt löst så de känns lite stora.

Att vara magsjuk är inte min uppfattning om att ha kul. Men det är bara att gilla läget och försöka göra sånt som får tanken att fly bort från illamående och annat otrevligt. Att gossa med kelsjuka katter är ett alternativ. Så länge de inte bestämmer sig för att de tvunget måste ligga på ens mage. Not nice. Not nice at all. Då får man vänligt men bestämt förflytta dem till andra viloplatser.

Wip: Clapotis i Fame Trend.

Klappar man inte katt kan man ju blogga. Hade en fotosession igår när jag fotograferade alla mina pågående projekt, ja, dem jag kommer ihåg och som ligger på lättåtkomliga ställen. Förevigade också garn som jag köpte i slutet av förra året. Har varit lite dålig på att dokumentera inköpen men det är väl mest för att samvetet tärs en aning av nya garninköp. Har lovat mig själv att vara ganska restriktiv detta året men ger ändå visst utrymme för fiberinförskaffning. Som till exempel Wollmeise. Köpte två nystan Sockenwolle som Mannen skulle få ge mig i julklapp men sen tyckte han att jag kunde få det ändå. Och mot sådana påtryckningar är det svårt att värja sig.

Wollmeise Sockenwolle 80/20 Twin, "Limone" Knallgult så det förslår.
Perfect för strumpor. Eller varför inte fingervantar i något av många
vackra mönster från Laris Designs.

När jag sedan var ledig i fredags kändes det som att slösa bort en möjlighet att inte hålla uppsikt efter Wollmeises fredagsuppdatering. Så då blev det två gånger två nystan med ännu mer Sockenwolle. Jag blir så himla stressad att knappt hinna blinka innan allt garnet är slut så det blev kanske lite mycket av samma färg. Men eftersom jag fortsätter att sticka sjalar mer än strumpor lär det gå åt ändå. Så småningom.

Wip: Ishbel, pendlingsstickning i blygsamt format.

Den 20 februari öppnar Tant Thea i Helsingborg och det ser jag verkligen fram emot. Ska definitivt vara där men efter det, då ska jag endast vid extremt få tillfällen köpa mer garn under närmsta decenniet. Eller nåt. Det är ju en utmaning i sig att sticka utav det som ligger på lagret, speciellt när det oftast består av udda nystan som inte räcker till en hel tröja, till exempel. Men det ska bli bättring på den fronten också. Har införskaffat ännu en hylla till mina skatter och under veckan som kommer ska alla gömmor gås igenom. Varenda liten tåt ska komma fram i ljuset. Ordning och reda ska åter härska i den här damens hyllor där det ska "pyntas" med hjärtan av cederträ för att mota smådjävlar i grind. Pälsängrar, mal och andra kryp göre sig icke besvär.

Sen har jag ett par andra projekt också varav det ena är lite hemligt. Det som inte är hemligt får ni se en annan dag. Andra garninköp än Wollmeise har mest bestått av ullgarn från Klippans Yllefabrik i glada färger som cerise, rött, orange i olika nyanser, gult, lime och lite svart. Lite knalligare färger än de haft förut. Kul, tycker jag, som älskar färg trots att jag mest klär mig i svart.

...

Ny mössa. Till mig.

Vilket innebär att jag måste sticka en annan sjal eller halsduk eftersom den jag oftast använder inte passar till nya mössan. Vilken tur att jag redan påbörjat en Haruni (Ravelry-länk) i näst intill samma lila nyans. Fast det är en ganska lång väg kvar och med tanke på att det är tunt garn och tunna stickor behöver jag sticka fler repetitioner av bladmönstret för att få till lämplig storlek på sjalen.





Tillbaks till mössan. Hoppas att Dottern känner för att "posa" när hon kommer hem så jag kan visa hur fin den blev. Lite detaljer kanske?

Mönster: "Molly" av Erin Ruth. Scrolla lite så finns där en pdf-fil att ladda ner. Mönstret stämde inte riktigt på några av avmaskningsvarven men det är inte värre än att man lätt kan fixa till det i slutet av varven. Det viktiga är att man får "ribbningen" att fortsätta med aviga och räta i rak linje uppåt.
Garn: 78 g Paksu pirkkalanka från Pirkanmaan kotityö köpt av UlloMera på Syfestivalen i mars -09.
Stickor: 3,25 + 3,75 mm strumpstickor och 3,75 mm rundsticka.
Storlek: En liiiiten aning för stor till mitt normalsizade huvud därför kommer jag inte att blocka den. Tycker egentligen inte att det behövs heller för maskorna har blivit jämna och fina i det stora hela.
Påbörjad: 2010-02-05
Färdig: 2010-02-07
Hot or Not: Jag är givetvis partisk i allra högsta grad men jag tycker att mössan är ursnygg. Att jag sen ser lätt lustig ut i den är givetvis inte mössans fel. Det här är ett mönster som jag sätter upp på min lista över snabbstickade projekt, bra att ha när man behöver få fram en present på kort tid.

...

Funkar fortfarande...




...för att städningen ska gå lätt som en dans.



Fast ibland blir det den här.




"Och lika glad för det är jag fast gladast är nog räven."

Eller nåt?

...

Det här skulle jag gärna vinna.




Blir du också sugen så kolla hos Carola.

Då är det fredag igen, med fredagsmys och allt. Och på tal om fredagsmys, en före detta kollega till mig syns nu i två olika reklamfilmer på tv. Jag blir glad varje gång jag ser honom. Han är precis lika go´ som han ser ut.

...

Bloggen fyller jämnt dag!

Picture borrowed from stickyads.com.au

Ja, ja, det dröjer tills det är så jämnt som gäller i folkmun, tack och lov för det, då hade ju jag också åldrats i motsvarande grad. Är ganska nöjd med att tiden inte går fortare än den gör redan, det räcker och blir över när veckorna verkar bestå av bara måndagar och fredagar.

Hade jag gitit skulle jag bylsat på alla lager kläder och snörat kängorna igen för att gå ut och köpa något mumsigt att fika på dagen till ära. Men nä, trottoarerna är till stor del fortfarande oplogade i vår by och att trampa runt i snömodd på gatorna lockar inte så väldigt mycket. På vägen hem efter jobb hade jag inget annat val än att trampa i en snövall och sjönk då ner så jag stod med snö upp till låret. Jag är 168 cm lång. Och har långa ben! "Jag står kvar här", blixtrade förbi i skallen men det gick ju inte. Så jag knövlade mig ur vallen och fortsatte trava hemåt.

Igår sällade jag mig till alla andra som haft Ishbel på stickorna. Förmodligen är jag nära på sist i bloggosfären men jag gör oftast saker i min egen takt och så är det med det. Stickar i "Emblem" från Alvita, ett merinoullgarn som jag köpt från Lienes Design.




Det här garnet har repats upp ett antal gånger men inte känts riktigt rätt förrän i detta mönstret och det är ju synnerligen trevligt eftersom det ganska länge legat på hyllan till ingen nytta. Bild på själva stickeriet får komma när jag har lite mer att visa än vad som är fallet just nu.

Hmmm, om jag skulle gå och baka lite muffins innan det är dags för soppan...?

Jo, definitivt, 39tusen besökare på fyra år, det måste ju också firas!

...



Jag är med. Är du?

...

Fångade!

Hårbollar med fantastiskt vackra blå ögon.

...

Har fått ett enda napp på min efterlysning men vet inte riktigt hur jag ska göra. Det blir en ganska dyrbar lösning och eftersom färgbadet inte är detsamma är jag osäker på om jag kommer att bli nöjd med resultatet.

Har tidigare kört med en nödlösning när garnet tog slut och fortfarande liggen den sjalen oblockad på grund av min tveksamhet. Det var förvisso två helt olika färger inblandade vilket gör kontrasten så mycket större. Får väl fundera vidare och hoppas att kontakten i Amerikat ställer sig positiv till min fråga om lite mer betänktetid.

Idag är jag ledig. Har inga större planer för dagen mer än att plocka undan lite, arkivera de senast betalda räkningarna, helghandla och så sticka några varv. Känns otroligt skönt. Tänker också försöka fånga familjens nya medlemmar på lite bättre bilder än hittills. I morgon är det två veckor sedan de flyttade in.

Två Bröder, födda med ett års mellanrum, ungefär 8 - 9 år gamla. Deras tidigare familj fick barn för omkring 18 månader sen och barnet är som barn ska vara, framåt och glatt och väldigt, väldigt intresserad av Bröderna. Det fick till följd att Bröderna tillbringade sin tid på ovanvåningen när barnet var där nere och gick barnet upp så gick Bröderna ner. Inget kul liv för dem, tyckte förra Matte och Husse. Så efter moget övervägande tackade vi ja när vi fått frågan om vi ville bli adopterade.

Jo, det är så det är. Vi har blivit adopterade, inte Bröderna. Mest adopterad av alla har Dottern blivit, oftast sover de på hennes rum och hon pysslar med dem, borstar dem varje dag. Vilket jag är himla tacksam för, de är ena riktiga hårbollar. Fortfarande är de lite skygga, det är nog helt enkelt deras personlighet, men otroligt mysiga ändå när gossandet sker på deras villkor. Tillåt mig presentera:

Bror nummer ett



"Catillac", lilamaskad helig birma, ca nio år,



Bror nummer två



"Crimson", brunmaskad helig birma, ca åtta år.

Trots sin lilla skygghet är de nyfikna och framåt och vill gärna kolla vad som händer och sker. Underbart mysiga att gossa med när man lyfter upp dem i famnen. Gillar jättemycket att bli kliade på huvudet och under hakan. Något jag inte är van vid med katter (har bara varit bekant med "bonnakatter" förut) är att dessa också tycker om att bli kliade på magen. Alltså, det är jättemysigt!

Hoppas kunna återkomma snart med bättre bilder.

...

Den allra bästa Svägerskan i världen fyller 50 den 31 januari. I väldigt god tid har jag försökt pejla vad hon tycker om för färger och vad hon kanske skulle vilja ha för typ av mönster om jag skulle få för mig att sticka något. Att det har varit lätt att få så klara besked som jag skulle önska vore att ljuga. Å andra sidan har jag heller inte frågat rakt ut eftersom jag ville överraska med något fint.




När jag inte kunde luska ut vilken hennes favoritfärg är, trots ett flertal "visningar" av nyinköpta garner, valde jag helt enkelt det garn jag hade som är det absolut mjukaste jag vet, kashmere. Och när Svägerskan bläddrat i den då nyinköpta boken och kommenterat att hon tyckte att liljekonvalj-mönstren var fina så hade jag kommit ännu lite närmre att kunna genomföra mina planer. Detta är nog den present som jag varit tidigast färdig med och det har varit riktigt skönt och därför blev jag en aning bestört när Svägerskan berättade att hon avböjde uppvaktning. Men det är inte värre än att man får improvisera. Klart att hon är värd en present bara så där appropå. Därför fick hon den i samband med att hennes sambo firade sin födelsedag.




Mönster: "Triinu Scarf" av Nancy Bush från Knitted Lace of Estonia
Garn: 38 g Merinangora Filati S.p.A. Cashmere doppio
Stickor: 4,0 mm Addi Lace
Storlek: 157 x 45 cm vid blockning
Påbörjad: 2009-09-09
Färdig: 2009-09-26
Hot or Not: Det här är definitivt en vinnare. Fantastiskt vacker, underbart mjuk och lätt som en suck i april. Bäst av allt, det verkade som om Svägerskan verkligen uppskattade den.

...

Det är gott att sitta inne när snöstormen tjuter runt knutarna. Att vara trött på snö är bara att glömma. Lika bra att gilla läget och tänka på att dygnet faktiskt har blivit ljusare bara man kommer ihåg att titta efter.

De här bilderna togs alltså inte idag. Sonen fick modella mina senast färdigställda småsaker i helgen. Han önskade sig ju en halsduk men jag kunde inte hitta en blå nyans som passade till hans döskallemössa, och nu är ju den här Mamman färgfacist och fixar inte att färg skär sig om det inte är på precis rätt sätt. Återstod inget annat att göra än att köpa garn som räckte till både halsduk och mössa. Hade ändå ärende i Landskrona så jag tänkte passa på att titta in till en affär jag tycker mycket om men tyvärr hade de semesterstängt och öppnade igen två dagar senare.

Istället fick jag jobbigt nog försöka dra igång minnesbanken och skaka fram var någonstans jag hade sett att det låg en annan affär. Men tydligen hade jag övertrasserat den dagen, inga fler uttag fanns att göra så det blev en tur i stan på vinst och förlust. I sådana lägen försöker jag låta intuition och försyn arbeta för saken så det var bara att släppa tankeverksamheten och ta mig fram på autopilot. Det lyckades och jag blev lika förvånad som alltid.

"Jogless stripes", vad kan det heta på svenska, ohoppande ränder?

Den här affären hade jag passerat förut, för länge sen när de inte hade öppet, och då kanske inte känt att det fanns så mycket för mig att inspireras av när jag kikade i skylten. Men eftersom jag ändå hamnade där så klev jag in och det är jag verkligen glad för. Vilka fina skatter det fanns att finna längre in i lokalen. Jag blev så glad när jag hittade Mirasol från Du store Alpakka som jag hade sökt efter tidigare på nätet. Sonen modellade ju när Cherry skulle dokumenteras och ville nästan inte ta av sig den tjejiga halsduken eftersom den var så mjuk och skön. Därför var det extra roligt att kunna sticka honom egna, goa plagg av detta underbara garn. Nystat kommer jag att hälsa på flera gånger om! Och känns tiden för kort för utflykter så finns ju alltid Internet.

Hallonrött, grafitgrått och mellangrått + Sonens
val av randning från en randningsgenerator.